listor

Ljusglimtarna

Det omtalade är regnet är här och äter upp all snö som legat stilla sen månadens början. En mardrömsvecka för bilpendlare, först snörök som väggar efter varje möte, sen nollgradigt regn. Och mörker på det. Några ljusglimtar behöver få ta plats:

Ritandet som pågått de senaste kvällarna, sexåringen producerar teckning efter teckning, däribland figurer som är ”jättegulliga men tuffa”. Favorittypen.

Jobbet. Varje dag smällfull med allt vad livet har att erbjuda.

En person jag ser upp till kommer till stan och vill ses.

Att jag sprang längre än någonsin i lördags. Segt var det, men nu känns kilometrarna som en fjäder i hatten.

Familjemiddag för oss två, på restaurangen han kallar Pinkiosk

Videosamtal med farmorn och farfarn som är på andra sidan Atlanten.

När jag inte orkar läsa särskilt mycket bibel, men hittar en vers som ringer i mig flera dagar:

Herren är trofast i allt han säger och kärleksfull i allt han gör. (Ps 145:13b)

Att säga något halvspontant till en person och märka att det fick betyda massor

Lägga sig på soffan och veta; nu får jag ligga här i två timmar.

Fastnat

Vecka 42 läggs till handlingarna, och vissa händelser och ord har fastnat mer än andra:

♢ Att följa barnet till skolan, möta grannarna och bli ett helt gäng som genar genom björkdungen

♢ Göra granola en lördagsmorgon

♢ ”Den här skogen påminner mig om när jag smugglades genom Turkiet”

Rebellkirurgen, för tredje eller fjärde gången. Antagligen det bästa svtplay har att erbjuda.

♢ Att kreativitetsdrivet har kommit in i vårt hem igen

♢ Tårar av saknad och längtan

♢ Utklädnaden till halloweenkalaset: jultomte

♢ ”Du behöver inte knacka, kom bara in!”

♢ Att hitta en perfekt kruka på second hand, ge en trångbodd blomma lite space

♢ Femåringen som tittar ut på snön genom vardagsrumsfönstret: ”Och tänk, det är bara mitten av oktober”

Fartblind

Vardagen rusar på och det mesta känns tight, som ett par byxor i en för liten storlek. Ingen favoritkänsla, men heller inte helt oväntad då vi som familj nu har mycket nytt att anpassa oss till samtidigt som hösten alltid sveper med sig en massa minnen från tidigare höstar. Av Tarikus och mina milstolpar, både glada och ledsamma, ägde nästan alla rum under den här årstiden och det sitter liksom i kroppen.

När det känns ruschigt och lite extra vemodigt är det lätt att bli fartblind och inte märka de små sakerna. Desto större anledning att uppmärksamma dem:

◍ En kvinna kom ut från Coop med kassen full med matvaror på huvudet. Så graciöst och självklart

◍ Esaias som ropar hej till en promenerande medelålderskvinna som går femton meter framför oss. Snälla sluta aldrig

◍ Soluppgång i september känns och ser ut som soluppgång i Addis Abeba.

◍ Genuint glada återseenden

◍ Känslan av att aktivt välja bort. Jag struntar i den mer komplicerade middagsidén. Jag äter chokladbollarna utan att rulla dem i kokos. Jag kollar inte på serien jag blev tipsad om. Rensa det som rensas kan

◍ Ny musik som öppnar nya rum. Gammal musik som väcker det som glömts

◍ Lunch ute i sol som värmer

◍ Jag har glömt hur det var att inte hitta på Esaias nya skola.

◍ Att se sig själv i spegeln och bli positivt överraskad

◍ Att kunna hjälpa någon

◍ Att bli hjälpt. En som städade, en som hämtade mitt barn tidigt, en som bjöd oss på middag

◍ Minnet av en fantastisk dag i skogen för två veckor sen.

Torsdag

Dagen är inte slut än, men många guldkorn har redan vaskats fram:

Mulen, regnig morgon blev klar dag

Bra podd i bilen

Intensivt och effektivt jobb

Kollegor som ställer upp, saker som löser sig för att någon löser dem

God matlåda och alldeles färska morötter

Att springa runt byn på friskvårdstimmen, möta kända ansikten

Gula björkar som gör pendlingen vackrare

Glatt barn på fritids

Kvällssol redan klockan fem, så den hinner njutas av barnfamiljer

Att komma hem och känna sig hemma

En pappa som ringer

Tanken på en kär vän som snart kommer norrut

Tanken på helg

Och det finns palt i kylen

Folk

Jag gillar folk som:

Hälsar på en med förnamn även när de inte behöver. Hej Elin!

Planterar blommor på allmänna platser

Ser en i ögonen när de ger komplimanger

Är noga med att källsortera rätt

Visslar

Kör stora fordon och vinkar till storögda barn

Säger vad de ser hos en

Skriver lappar och brev

Är tydliga med vad de vill och inte

Tackar

Inte är rädda för att erkänna vad de inte kan eller förstår

Vågar fråga istället för att undvika ämnet

Bjuder på mat eller fika som om det finns hur mycket som helst


Vilka gillar du?

Ögonträning

Jag har aldrig sett så många bilar med trasiga halvljus som den här veckan. Anledningen är enkel; min bil har också varit enögd, så jag märker andra saker än jag vanligtvis gör på mina fem mil till jobbet. Som någon som undrar om hon kanske är gravid och inte ser annat än gravida kvinnor vart hon än går. Eller när man lärt sig ett nytt ord och ordet helt plötsligt används i alla möjliga sammanhang. Det händer något med blickens urval, tydligen är vi inte helt objektiva.

På samma sätt händer något i mig när jag skriver de här listorna av fingrejer. Det finns nog inget som provocerat mig så mycket som uppmaningar om att välja glädje eller tänka positivt när livet varken är glatt eller ger utrymme att tänka särskilt mycket. Det måste få vara jobbigt och dåligt ibland, utan att vi ska skamma oss själva till att tänka annorlunda. Samtidigt tror jag att vi kan träna upp vår syn. Öva oss i att märka skönheten i det fula, vila ögonen på det evighetsglimtar istället för det störiga ofärdiga.

Med det sagt, här är veckans vackra:

Den första grönskan som i början är så skir att den nästan inte märks

Att komma till en plats och tänka: jag känner många här.

Människor som ärligt delar med sig av sina liv

Grannar som säger att jag får komma över när jag vill

Brené Brown: The Call to Courage på Netflix

Se de senaste sms-konversationerna och förundras över vilka vänner jag fått

När benen bär längre än någonsin förut

Att få blommor av Esaias mitt under veckohandlingen. Bryr mig noll om att jag betalade dem själv.


Jag fick positivt

”Jag fick positivt” säger många som fått uppehållstillstånd men inte är så starka på svenska. Det klingar fint, något positivt blev en given. Jag har också fått positivt, inte från migrationsverket men från de senaste dagarna:

✚ Seinabo Sey på stor scen, hur hon tycktes bli mer avslappnad för varje låt och hur det smittade av sig på publiken.

✚ En alldeles för sen söndagskväll, för ibland bara måste vi strunta i att samhället är designat för morgonmänniskor (och sådana finns det noll av i vår familj)

✚ Nyfunna vänner som jag blir alldeles till mig av, det känns liksom för bra för att vara sant

✚ Oräkneliga dokumentärer om ultralöpning

✚ Att få kläder av Malin

✚ När andra tar min son till sina hjärtan

✚ Lösviktsgodis

✚ Att förbereda lektioner och riktigt längta tills de ska genomföras

✚ Att oväntat möta en vän på en restaurang och känna; jag tycker om dig så mycket, jag känner dig så väl

Guldkant

Den senaste veckan har jag blivit glad av:

✰ Personer som plockar ihop sina grejer och städar efter sig – i bussen, på cafét, vid skolbänken. Ett sånt allmänmänskligt fixande.

✰ Att komma hem till en lägenhet som andra har städat åt mig

✰ Att solen lyser in i sovrummet 05:45

✰ Syskonbarn och kompisbarn

✰ Tulpaner på köksbordet

✰ Att förskolelämningarna går bra

✰ Matlådor med palak paneer

✰ Att se Lejonkungen och äta popcorn med Esaias en helt vanlig torsdag

✰ Böner mitt i prick