Tro och hopp

Ljuset

Spotify slumpar fram en låt som får mig att minnas juni, jag blir glad av minnet. Det är betydligt ljusare, solen syns inte till men i förrgår lyste den in i lägenheten och jag ritade skuggans konturer på ett stort papper som för att befästa ljusets återkomst. Jag får Selma Lagerlöfs Kristuslegender från en vän på posten, läser första kapitlet direkt och känner hur själen får luft.

Jag jobbar första dagen på nästan en månad – glädjen vid återseenden och lättnaden när andras berättelser får ta plats i mina tankar. Vi pratar om det nya året och nyårslöften och jag lär mig att man i vissa länder fokuserar mer på andra än sig själv i sina ord om och förhoppningar inför det kommande året. Du kommer att gifta dig, du kommer få studera, du får ett fantastiskt år. Ännu en påminnelse om individualismens trånga box och att det finns andra sätt att tänka.

Så tänker jag på psalm 36, om tillflykt, ljus och att få törsten stillad. Om min egen glädjes ström sinar gör aldrig Guds det.

Din nåd är dyrbar, o Gud,
i dina vingars skugga finner människor tillflykt.
De får njuta överflödet i ditt hus,
i din glädjes strömmar stillas deras törst.
Ty hos dig är livets källa,
i ditt ljus ser vi ljus.

Vi äter en tidig middag, pratar om dagen och råttor i skogen. Esaias får Ibrahimovic i FIFA och vardagslugnet gör sig påmint. Vad bra vi har det – och vad skönt att livet inte bara handlar om det.

Det finns ingen anledning

Det finns ingen anledning till oro 
säg det till ett stresspåslag 
säg det högt och tydligt 
så hela hjärtat hör 
det finns ingen anledning 

Det finns anledning att hoppas 
säg det till darrande knän
säg det högt och tydligt
så hela världen hör 
det finns anledning

Hoppingivande

Att få somna med en bättre känsla än den man vaknade med

Blommor i januari

Att dela det svåra och bli förstådd

Kämpa i uppförsbacke och njuta i nedförsbacke

Att få be, att få bönesvar

Att få en dikt av Anna Greta Wide skickad till sig:

Att Gud som ser och vet allt älskar så mycket

Att få leva ännu ett år – tack tack tack

Och att ljuset inte svek

Uppfyllda hopp

Sjung ditt uppfyllda hopp
Vårvind i november
Julivärme i december
Tina upp min stelfrusna kropp

Guds löften äro sanna
Fluffigt täcke över allt
Mjuka kanter över hårt och kallt
Här för att för evigt stanna

Gör dina portar vida
Gör plats, ge rum, släpp in
Jag är min väns och han är min
Härlighet i strömmar strida

Det finns liv

Jag letade efter annat när jag hittade en dagbok från 2017. För fyra år sedan var barnet fyra år, dagarna var ömsom svåra ömsom lätta och sidorna fylldes av frågor, längtan och vardagsdetaljer. Livet som då var känns nu avlägset, men det finns tydliga trådar mellan 2017 och idag. Det jag då drömde om och skrev ner, med stark vilja eller vacklande tro, är nu det jag finner oss stå mitt i. Beslut jag då fattade ledde vidare till något större och flera av de frågor jag ställde har redan besvarats.

Böner vi ber och viskningar vi anar visar en riktning, banar väg och förbereder. Dagboken påminde mig om hur jag vill leva; lyhört och hoppfullt. Märka det som spirar. Ge frågor och böner en plats och skriva ner det som är så att jag inte glömmer. Ibland lever vi mitt i ett bönesvar och det vore ju tråkigt om vi missade att märka det.

Öknen ska blomstra

Öknen ska blomstra
det frusna tina upp
det ständiga bruset tystna
Mörkret ska ge vika
ljuset bryta fram
den övergivna kallas något annat
Rättvisan ska flöda
vapen läggas ner
de förtryckta leva i frihet
Du ska fråga mig
minns du hur det var
minns du när det bara spirade?

Klippan

Finns det någon annan Gud än jag, någon klippa som jag inte vet om?

Om inte ens Gud vet någon annan.

Finns det någon annan klippa? Nej, jag vet ingen.
Finns det någon annan trygghet? Nej, jag vet ingen.

Vem är Gud utom Herren, vem är en klippa utom vår Gud?

Det finns ingen annan.
Men det finns en.

Överträffade förväntningar

Imorse såg himlen ut som jag kände mig. Överträffade förväntningar är årets tema. Idag med ökad intensitet och klarhet; feber som försvann, närvaro i möten, kraft i bön, ömsesidig tacksamhet och förundran. En matlåda som var godare än jag trodde, en låt som blir bättre för varje lyssning, ett barn som somnar snabbare än väntat. Connection och feelings, sol som tittar fram, kanelbulle till kaffet, gemensam längtan, skaparglädje och en varm hand i förbifarten. Torsdagar i november kan också.

Läsa Bibeln

Jag vill kunna fylla livet med sådant jag längtar efter, inte vänta på gyllene tillfällen som aldrig tycks infinna sig utan istället skapa förutsättningar för bättre val i vardagen. Något som är viktigt för mig är att läsa och låta mig påverkas av bibeln, men i praktiken kan det vara svårare att få till de där stunderna till att bli mer än något som ska avklaras. Tur då att det finns hjälp att få!

Jag har testat några olika bibelläsningsplaner och Read Scripture är den överlägset bästa. Varje dag läser man ungefär tre kapitel plus en psaltarpsalm, på så sätt läser man igenom hela bibeln på ett år. Till varje bibelbok följer minst en film från Bible project, jag har skrivit om dem förut men det tål att upprepas hur fantastiska de är. Framförallt till de delar av bibeln som är svårare att förstå eller bara är sega att läsa – filmernas undervisning ger sammanhang och fokus. Jag har läst bibeln dagligen i många år men den här planen hjälper mig att se både den stora berättelsen om Guds handlande genom historien och de viktiga detaljerna.

Read Scripture finns där appar finns, men det går också att skriva ut planen om man vill köra analogt. I så fall hittar man filmerna på Bible projects youtubekanal. En fördel är att följa planen tillsammans med någon eller några, vilket jag har förmånen att göra. Kanske fungerar det motivationshöjande, men framförallt är det värdefullt att kunna dela tankar och frågor med någon som läst samma sak. 

En toppenkänsla i livet är när uppbyggliga rutiner har satt sig och går av bara farten. När man ätit sig hungrig och det där lite motiga blivit något man varken vill eller kan vara utan.

Sånt jag tänker på

Vad tänker ni på?

Jag tänker på att den här personen funnits i åtta år. Tänk om jag visste att det var han den där måndagsnatten då snön vräkte ner och vattnet gick. Tack Gud att det var han.

Jag tänker på hur Älvsbyn kan väder. Hur kallt tio minus känns såhär i början. Och hur alla är överens om att minusgrader och sol är bättre än plusgrader och regn – även om temperaturen inte tar hänsyn till våra åsikter är det fint med konsensus.

Jag tänker på Etiopien, alla som måste lämna och alla som måste stanna kvar.

Jag tänker på hur jag i söndags fick höra att naturens grundfärg är lila. Mitt liv har inte varit detsamma sedan dess.

Jag tänker på hur jag ska göra mitt jobb. Alltså hur jag kan göra det bästa möjliga av den tid jag har, hur jag ska kunna möta människor utan att stressa vidare till att-göra-listor.

Och så tänker jag på hur förunderligt god Gud var mot mig i nödens tid. Hur god han fortfarande är.