tolvgradigt vatten
överträffade förväntningar
folk som uttalar avslutning ”avschlutning”
varm, doftande tallskog
ut på rasten, ut på lunchen
De skola oss påminna
Guds godhets rikedom
uppmuntrande ord
vän på balkongen
hav av hägg
snöhögen är undantaget
och bönesvar idag igen
Vi cyklar till Ica, det är ljummen förmiddag och det luktar bränt från en grill blandat med asfalt. Det luktar Etiopien, tänker jag. Det luktar Etiopien, säger Esaias.
Sommarplaner, skrivarplaner, teckningsplaner
Vårregn och doften som följer
Åtta, två och arton går jag ut, grönare för varje timme
Johannesevangeliet 7: På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: »Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.« Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få.
Snöfri tallskog och nästan torra skogsvägar
Parks and Recreation och riskakor med popcornsmak
Bönesvar på bönesvar. Min Jesus lever, därför vill jag leva.
När månen är prick halv och himlen rosa
Nioåringar som ropar hej Elin. Det här är min plats på jorden.
På årets hundratolfte dag förstod jag inte vidden av tröttheten förrän jag vilade
På årets hundratrettonde dag vräkte snön från morgon till kväll
Golvet i trappuppgången kan också förvåna
Bokade biljetter och smygande förväntningar på sommaren
Vänner som uttrycker sin kärlek monetärt
Libabröd, byskekarameller och torkad mango, men helst inte samtidigt
Bilder på bilder som kommit fram
En stunds rit på kvällen; han ritar en nyckelpiga, jag ritar maskrosor. Tema ej snöstorm
Att få ta del av andras svåra och andras roliga
Trötta ben
Och att se fram emot dag hundrafjorton
Det är en vecka med mycket, av allt. Då krävs noder för att allt inte ska bli en enda stressig sörja. Som små nålar på kartan; här har jag varit.
Fina vänner i backen
Det är årets sista onsdag – afghanskt nyår coming up
Oväntade tårar över dansutmaning i flödet
Tulpaner, tulpaner, överallt tulpaner
Sms man skrattar högt åt
Människor som växer och utvecklas, och jag få stå bredvid
Se en gudstjänst, måla en papperspåse
Lättnaden av att prata med en vän som kan sätta ord på vad jag känner och går igenom
Kan jag få skinnbyxor att träna i? Fattar du hur jobbigt det kommer vara?
och
När jag var fyra år och gjorde kullerbyttor och bakåtkullerbyttor tänkte jag alltid på apelsiner, clementiner, papaya och sånt där.
och
Av alla som jobbar i Sverige är en åttondel professionella legobyggare.
Jag drömde att lövsprickningen skedde över några timmar, från noll till hundra så man inte hängde med. Hur blir det här? undrade vi med påtaglig besvikelse. Vaknade med en ny blick på det som tycks ta lång tid. Snabbt och direkt är inte alltid bäst fastän träden fortfarande är kala. Processen osv. Solen lyser in i sovrummet klockan sex, vårtecken om något.
Bröd; livets, dagligt och hembakat
Han får mig att rita när det känns som jag inte orkar
Ja, ännu fler tulpaner
”Har du hört om det där nya viruset?” säger en person i min närhet rätt ofta. KUL. Vardagen ser ganska annorlunda ut jämfört med förut, och de här förändringarna kan jag se i mitt liv:
Jag umgås mer med min son. Överraskning.
Jag veckohandlar lite mer uppstyrt, småhandlar mindre. Annat än mat köper jag knappt alls. Det är sjukt märkligt att tänka på alla second hand-fynd som jag inte har gjort men inte heller kan föreställa mig.
Jag äter mer soppa. Uselt i matlåda, perfekt att värma hemma på spisen för nej jag har ingen mikro.
Jag tränar mer. Mer tid, mindre vardagsmotion. Japp. Det innebär också att
Jag är ute mer. Betydligt mer. På grund av träningen som helst sker utomhus men ännu mer för att jag har utvecklat någon form av beroende? Det är så fint hela tiden. Och jag behöver träd och vatten och vidder för att inte fastna i mitt huvud. Blir typ illamående i både kroppen och själen om jag är inne hela tiden?
Jag klär mig finare. Det finns inga speciella tillfällen att spara de finare kläderna till och det är roligare att ha läppstift hemma.
Jag snöar in på saker. Typ ull eller pappersblommor eller filmredigering. Kan såklart inte lova att det inte hade hänt utan virus men nu finns tid och uppmärksamhet att ge.
Jag är lugnare inför helgen. Noll planering och noll logistik, aahh. Tråkigt men skönt, liiite rädd att jag ska fastna i denna homebody.
Jag träffar mindre folk. Blä. Har heller inte varit längre än en timme från hemmet sen Etiopien i mars.
Jag är ledig annorlunda. Förut tog jag det lugnt när jag var ledig och Esaias var på skolan, men nu tar vi det ju lugnt hela tiden så nu är jag en duracell som handlar, promenerar med kompis, springer, gör ärenden. Det kan också ha att göra med att de lediga dagarna är betydligt färre och att jag måste passa på.
Jag lyxar till det mer. Om ingen annan bjuder mig på fika eller god mat får jag se till att bjuda mig själv.
Vad har ändrats i din vardag?
Skaparlust och skapartid
Andras framtidsplaner, delad glädje
Att bli intervjuad av en extremt trevlig och rolig journalist – som att prata med en kompis. Här kan ni läsa resultatet.
Ännu en kall och vacker lunchpromenad
Lättnaden att ha en välfungerande dator efter lång tid utan
Att ge och få presenter, många januaribarn på samma ställe
Vilodagar
På spåret och sonen som kan ta en stad på 8 poäng
The Office
Riktigt nära vänner
Att förlora sig i filmredigering
Fullmåne och skridskor
Injera
Efesierbrevet
Det går att välja andra vägar
Ibland drar jag mig för att dela saker här för att jag inte vill att någon ska tolka det som representativt för mitt liv. Inte sällan skriver jag om mellanskiktet; det svåraste och det bästa är skörare, kan röra andra människor och kräva några veckors bearbetning för att kunna uttryckas i skrift. Och risken som finns i verkliga livet blir nog ännu större när vi möts digitalt, att vi jämför vårt inre med den andres yta. Eller våra röriga tankebanor med andras välformulerade captions.
Med det sagt, här är några tusendelar från de senaste dagarna:
Jag började småprata med postombudet, det var som att han först blev ställd men efter några sekunder hakade han på och jag blev stolt över hans svenska, tydlig yrkesskada
Tre tappade tänder på en vecka, jag älskar gluggen
Mandelmassa i dadlar doppade i choklad, så genialiskt enkelt
Höstens strategi har varit att se hur många dagar som är sådär fruktansvärt mörka att allt är trötthet – de är inte så många som man kan tro men nu är de här med besked. Gröt i hjärnan. På måndag vänder det mot ljusare tider och jag hoppas att hjärnan hakar på
Nya vardagsbilder: en skylt med en överkryssad person och INGA VUXNA INNE I SKOLAN, munskydd, handsprit i lärarvagnen.
Ljudet av Sunes jul. Det är uppenbart att vi vill att våra barn ska se vår barndoms program på grund av vad det skapar för känslor i oss.
Jag luktar sjukt gott när jag inte behöver ta hänsyn till en parfymfri arbetsplats varje dag
Julkorten får hänga med texten utåt på kylskåpet, förutom vissa babyfaces som är för fina att gömma
Människor som förstår en
Och glögg på en tisdag
1. Jag tänker att det är max 15% chans att få svar när jag ringer mina kompisar
2. När en kompis svarade hörde jag hennes barn i bakgrunden och tänkte: vilken morsa du är! Jag var första mamman i gänget men är liksom omkörd av flera, de har så många och gör det så bra. Ammar och lekparkar och har sig medan jag och mitt barn kommer hem, äter middag i soffan och kollar på roliga klipp.
3. Känslan när man videosamtalat med elever och alla lagt på och allt som finns kvar är mitt eget ansikte över hela skärmen. Hej hej där är du ja
4. Påmindes om hur Esaias för några år sen berättade om sin nya förskolefröken; ”Hon heter Vikaria”
5. En tjej jag mötte i elljusspåret hade tappat sin lägenhetsnyckel och jag drabbades av akut medkänsla. Frågade en annan jag mötte om hon hade sett den, hon pratade länge om hur lätt det är att tappa nycklar i fladdriga fickor – mycket!
6. En vardagsstrategi de senaste åren har varit att variera frukost och kvällsmat så vi slipper panik över att mjölken, polarkakan eller havregrynen är slut, men nu har vi för första gången en kvällsmatsrutin.
7. Vi köper Havrefras Family pack fastän bara en äter det. Undrar om det finns ensamma själar som köper samma och ser de stora bokstäverna som ett hån. FAMILY. Personen i fråga kanske bara gillar havrefras väldigt mycket.
8. En gång köpte vi fyllda havrefras, tre kuddar satt ihop och skulle sparas i en särskild burk. Bara en av oss vet att den burken ramlade ut i golvet och att de tre kuddarna inte längre är enade
Nog om havrefras
9. En grej jag gillar med november är att folk slutar säga ”och snart är det november”
10. Det har visat sig att jag byter lakan oftare än många av mina vänner. Det trodde jag inte om mig själv. Och inte om mina vänner heller.
Elfte i elfte tjugotjugo går inte till historien som den mest harmoniska dagen – att förbereda distansstudier tar på krafterna. Men även denna vecka har bjudit på gott:
Skrikfint i Älvsbyn igen
Att träffa saknade älskade vänner via Zoom kändes på riktigt
Uttryckt tacksamhet
Pastellårstiden är här
”Vi har fått inloggningsuppgifterna idag!” (jag har ett barn som är stort nog att prata om inloggningsuppgifter)
Cernitlera
Guds ord
Uppmuntrande ord
Att kolla på Så mycket bättre till alldeles för sent kväll efter kväll, så värt
Låga temperaturer och snäppet för lite kläder motiverade ett snabbare löptempo än vanligt
Tanken på att folk säger saker som hörninini och appappapp
Vi hittar nya sätt
och än är det bara onsdag
Vänner som skrattar mycket och högt
Vakna innan alarmet ringer, trots att jag var uppe till halv två
”Det är ju min Elin”
Hur dagen vänds av att springa långt och jag möter samma glada kvinna två gånger; andra gången hade hon tagit av sig mössan.
Bra folk som har min rygg
Låt efter låt som kommer i min väg och säger; Ta för dig, can I give you more, hissa seglen, det tar inte slut
Nybakad mjukkaka
Liljor på soffbordet
Gudstjänst i kyrkobyggnad – visste inte att jag hade saknat bänkar, mikrofoner, projekterade lovsångstexter, bönestationer och kyrkfika.
Grönsaker i mängd från Emma, o sån lyx
Att barnet får ärva kläder från granne och kusin precis den vecka jag tänkt att vi måste köpa nytt
Lakritskladdkaka med grädde
Människor som får lära känna Gud
Att komma till en plats där hösten kommit längre, avlövade träd är också vackra, ingen anledning att stressa upp sig
