För prick tre år sedan hade jag tydligen pirr i magen. Så även den här veckan, av andra anledningar:
Att vara uppe länge – det kan inte hjälpas. När pojken sover, allt är tyst och jag gör precis vad jag vill.
Barnets teckningar! Och när jag får en av teckningarna med kärleksbetygelser på
Bibelläsningen, den är inget jag vill vara utan. Vi är inne i Hesekiel och jag blir så tagen. Och den dagliga läsningen i Psaltaren är verkligen dagligt bröd:
Födelsedagsblommorna, det är skönt att vara så simpel att rosor, tulpaner och ranunkler kan göra mig lycklig.
Vi cyklar till Ica, det är ljummen förmiddag och det luktar bränt från en grill blandat med asfalt. Det luktar Etiopien, tänker jag. Det luktar Etiopien, säger Esaias.
Sommarplaner, skrivarplaner, teckningsplaner
Vårregn och doften som följer
Åtta, två och arton går jag ut, grönare för varje timme
Johannesevangeliet 7: På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: »Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.« Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få.
Snöfri tallskog och nästan torra skogsvägar
Parks and Recreation och riskakor med popcornsmak
Bönesvar på bönesvar. Min Jesus lever, därför vill jag leva.
När månen är prick halv och himlen rosa
Nioåringar som ropar hej Elin. Det här är min plats på jorden.