Jag känner livet i mig
Bestämt, självklart
Medan jag själv slumrar
Övertaget smygande men totalt
Jag märker livet i mig
Växten oundviklig
Okuvad, obändig
O välsignelse så riklig
Jag ser livet i mig
Mitt i det skavande skeva
Sprid ut dig, ta plats
Ja – må du leva
Det finns ingen anledning till oro
säg det till ett stresspåslag
säg det högt och tydligt
så hela hjärtat hör
det finns ingen anledning
Det finns anledning att hoppas
säg det till darrande knän
säg det högt och tydligt
så hela världen hör
det finns anledning
Sjung ditt uppfyllda hopp
Vårvind i november
Julivärme i december
Tina upp min stelfrusna kropp
Guds löften äro sanna
Fluffigt täcke över allt
Mjuka kanter över hårt och kallt
Här för att för evigt stanna
Gör dina portar vida
Gör plats, ge rum, släpp in
Jag är min väns och han är min
Härlighet i strömmar strida
Öknen ska blomstra
det frusna tina upp
det ständiga bruset tystna
Mörkret ska ge vika
ljuset bryta fram
den övergivna kallas något annat
Rättvisan ska flöda
vapen läggas ner
de förtryckta leva i frihet
Du ska fråga mig
minns du hur det var
minns du när det bara spirade?
De bara vet
De bara gör det
De vågar friskt och vinner allt
De bara vet
De tar rygg
De jublar över att dagen är här
De bara vet
De har fått nog
De vet varifrån de kommit
De vet vart de ska
Livet jag får leva
Framtiden jag får längta efter
Fasta steg utan tvekan
Nya vägar och djupa rötter
Luften jag får andas
Landa, höra till
Skärp synen när jag famlar
Och i mig, andas liv
Livet jag får dela
evighet och nåd
våra sår vill han hela
nycklar till fulla förråd
Har du alldeles glömt
hur jag bar dig förut
Har du alldeles glömt
min blick
Har du alldeles glömt
hur det känns mot min hud
Har du alldeles glömt
vad du fick
Låt mig påminna dig
om min fasta hand
Fräscha upp ditt minne
se, jag finns kvar
Tala till rätta
jag går ingenstans
Det du fick
– vad du fortfarande har
Mycket vill ha mer
jag vill ha mer
av det jag redan har
Aptiten är retad
jag äter mig hungrig
säg att det finns något kvar
Jag tar dig på orden
och klamrar mig fast
vid löften om överflöd:
Mer liv att hämta
mer liv att leva
liv i livet, liv efter död
Det regnar över allas tak
varför skulle mitt vara torrt
livet är livet och jag bor inte
under himmel av annan sort
Det regnar över allas tak
ömsom glädjas ömsom lida
skit och seger och mittemellan
sofflock och att idogt strida
Det regnar över allas tak
men vad jag vet är detta
jag är inte övergiven
om blöta tak får jag berätta
Det regnar över allas tak
det finns någon som lyssnar
tålamod och ömsint hand
genom skrik och genom tystnad
Det regnar över allas tak
ärligt erkänna det som är tungt
ösa över på honom
lämna allt och klaga till punkt
Det regnar över allas tak
mitt i regnet kärleksblick
i storm i lä i nöd och lust
tack min Gud för livet jag fick
