Dikter

Min dag är din

Du har min kropp som din egen
somnar på den, äter av den,
bärs av den
Du tar min tid som om den var din
vaknar, ropar,
drar ut på skratt och nattning

Mina en gång så fria händer
håller, stryker, matar
Min en gång så fria tanke
Hålls fast vid dig och ditt leende
Din förkylning
Din sömn
Och allt du stoppar i munnen

Min dag är din
Min natt är din
Ägget som kokats till mig blir ditt när det visar sig att du tycker om det

Du tar för givet
som vore jag god och osjälvisk
kanske blir jag god och osjälvisk

Jag känner livet i mig

Jag känner livet i mig
Bestämt, självklart
Medan jag själv slumrar
Övertaget smygande men totalt

Jag märker livet i mig
Växten oundviklig
Okuvad, obändig
O välsignelse så riklig

Jag ser livet i mig
Mitt i det skavande skeva
Sprid ut dig, ta plats
Ja – må du leva

Det finns ingen anledning

Det finns ingen anledning till oro 
säg det till ett stresspåslag 
säg det högt och tydligt 
så hela hjärtat hör 
det finns ingen anledning 

Det finns anledning att hoppas 
säg det till darrande knän
säg det högt och tydligt
så hela världen hör 
det finns anledning

Uppfyllda hopp

Sjung ditt uppfyllda hopp
Vårvind i november
Julivärme i december
Tina upp min stelfrusna kropp

Guds löften äro sanna
Fluffigt täcke över allt
Mjuka kanter över hårt och kallt
Här för att för evigt stanna

Gör dina portar vida
Gör plats, ge rum, släpp in
Jag är min väns och han är min
Härlighet i strömmar strida

Öknen ska blomstra

Öknen ska blomstra
det frusna tina upp
det ständiga bruset tystna
Mörkret ska ge vika
ljuset bryta fram
den övergivna kallas något annat
Rättvisan ska flöda
vapen läggas ner
de förtryckta leva i frihet
Du ska fråga mig
minns du hur det var
minns du när det bara spirade?

De bara vet

De bara vet
De bara gör det
De vågar friskt och vinner allt
De bara vet
De tar rygg
De jublar över att dagen är här
De bara vet
De har fått nog
De vet varifrån de kommit
De vet vart de ska

Livet jag får leva

Livet jag får leva
Framtiden jag får längta efter
Fasta steg utan tvekan
Nya vägar och djupa rötter

Luften jag får andas
Landa, höra till
Skärp synen när jag famlar
Och i mig, andas liv

Livet jag får dela
evighet och nåd
våra sår vill han hela
nycklar till fulla förråd

Har du alldeles glömt

Har du alldeles glömt 
hur jag bar dig förut 
Har du alldeles glömt 
min blick 
Har du alldeles glömt 
hur det känns mot min hud
Har du alldeles glömt 
vad du fick 

Låt mig påminna dig
om min fasta hand  
Fräscha upp ditt minne 
se, jag finns kvar
Tala till rätta 
jag går ingenstans 
Det du fick 
– vad du fortfarande har

Mer liv

Mycket vill ha mer
jag vill ha mer
av det jag redan har

Aptiten är retad
jag äter mig hungrig
säg att det finns något kvar

Jag tar dig på orden
och klamrar mig fast
vid löften om överflöd:

Mer liv att hämta
mer liv att leva
liv i livet, liv efter död