Dikter

Öknen ska blomstra

Öknen ska blomstra
det frusna tina upp
det ständiga bruset tystna
Mörkret ska ge vika
ljuset bryta fram
den övergivna kallas något annat
Rättvisan ska flöda
vapen läggas ner
de förtryckta leva i frihet
Du ska fråga mig
minns du hur det var
minns du när det bara spirade?

De bara vet

De bara vet
De bara gör det
De vågar friskt och vinner allt
De bara vet
De tar rygg
De jublar över att dagen är här
De bara vet
De har fått nog
De vet varifrån de kommit
De vet vart de ska

Livet jag får leva

Livet jag får leva
Framtiden jag får längta efter
Fasta steg utan tvekan
Nya vägar och djupa rötter

Luften jag får andas
Landa, höra till
Skärp synen när jag famlar
Och i mig, andas liv

Livet jag får dela
evighet och nåd
våra sår vill han hela
nycklar till fulla förråd

Har du alldeles glömt

Har du alldeles glömt 
hur jag bar dig förut 
Har du alldeles glömt 
min blick 
Har du alldeles glömt 
hur det känns mot min hud
Har du alldeles glömt 
vad du fick 

Låt mig påminna dig
om min fasta hand  
Fräscha upp ditt minne 
se, jag finns kvar
Tala till rätta 
jag går ingenstans 
Det du fick 
– vad du fortfarande har

Mer liv

Mycket vill ha mer
jag vill ha mer
av det jag redan har

Aptiten är retad
jag äter mig hungrig
säg att det finns något kvar

Jag tar dig på orden
och klamrar mig fast
vid löften om överflöd:

Mer liv att hämta
mer liv att leva
liv i livet, liv efter död

Det regnar över allas tak

Det regnar över allas tak
varför skulle mitt vara torrt
livet är livet och jag bor inte
under himmel av annan sort

Det regnar över allas tak
ömsom glädjas ömsom lida
skit och seger och mittemellan
sofflock och att idogt strida

Det regnar över allas tak
men vad jag vet är detta
jag är inte övergiven
om blöta tak får jag berätta

Det regnar över allas tak
det finns någon som lyssnar
tålamod och ömsint hand
genom skrik och genom tystnad

Det regnar över allas tak
ärligt erkänna det som är tungt
ösa över på honom
lämna allt och klaga till punkt

Det regnar över allas tak
mitt i regnet kärleksblick
i storm i lä i nöd och lust
tack min Gud för livet jag fick

Att lära känna dig

Var ska jag fästa blicken för att förstå dig? 
Ska jag se på himlen utan gräns
eller på mönstret i sanden?
Se hur barnen springer utan att tröttna
eller hur min vän ammar för tredje gången ikväll? 

Hur ska jag leva för att lära känna dig? 
Ska jag krama så länge jag får,
simma ut i älven när morgonsolen börjat värma,
känna den söta doften som fyller allt,
ska jag bara låta mig serveras?

Hur ska jag öppna mina händer för att ta emot dig? 
Vattnet sipprar mellan fingrarna 
hinkarna vi ställer ut räcker inte till 
Du kommer som så ofta med mer
snälla fortsätt komma med mer 

Jag har tid för dig

Jag har inte bråttom
Jag har tid för dig
Jag måste inte skynda vidare
Du betyder mer för mig
Stressa inte iväg
Tala till punkt och fortsätt tala
Vi lämnar inget osagt
Fortsätt, du får gärna förklara
Berätta mer
Jag vill gärna höra
Berätta allt
Jag är idel öra
När du vill är jag redo
När du pratar vill jag lyssna
Jag ska ingenstans
Jag finns kvar när du tystnat

Viska löften om mer

Visa mig djupa strömmar och förvandlade sorger
Påminn om tomma gravar och brutna bojor
Led mig till en blommande öken och ben som fått liv
Berätta om brinnande buskar och krukor med vin
Sjung om döva som hör, om blinda som ser
Ge min själ ett ankare, viska löften om mer