tolvgradigt vatten
överträffade förväntningar
folk som uttalar avslutning ”avschlutning”
varm, doftande tallskog
ut på rasten, ut på lunchen
De skola oss påminna
Guds godhets rikedom
uppmuntrande ord
vän på balkongen
hav av hägg
snöhögen är undantaget
och bönesvar idag igen
På årets hundratolfte dag förstod jag inte vidden av tröttheten förrän jag vilade
På årets hundratrettonde dag vräkte snön från morgon till kväll
Golvet i trappuppgången kan också förvåna
Bokade biljetter och smygande förväntningar på sommaren
Vänner som uttrycker sin kärlek monetärt
Libabröd, byskekarameller och torkad mango, men helst inte samtidigt
Bilder på bilder som kommit fram
En stunds rit på kvällen; han ritar en nyckelpiga, jag ritar maskrosor. Tema ej snöstorm
Att få ta del av andras svåra och andras roliga
Trötta ben
Och att se fram emot dag hundrafjorton
Det är en vecka med mycket, av allt. Då krävs noder för att allt inte ska bli en enda stressig sörja. Som små nålar på kartan; här har jag varit.
Fina vänner i backen
Det är årets sista onsdag – afghanskt nyår coming up
Oväntade tårar över dansutmaning i flödet
Tulpaner, tulpaner, överallt tulpaner
Sms man skrattar högt åt
Människor som växer och utvecklas, och jag få stå bredvid
Se en gudstjänst, måla en papperspåse
Lättnaden av att prata med en vän som kan sätta ord på vad jag känner och går igenom
Kan jag få skinnbyxor att träna i? Fattar du hur jobbigt det kommer vara?
och
När jag var fyra år och gjorde kullerbyttor och bakåtkullerbyttor tänkte jag alltid på apelsiner, clementiner, papaya och sånt där.
och
Av alla som jobbar i Sverige är en åttondel professionella legobyggare.
Jag drömde att lövsprickningen skedde över några timmar, från noll till hundra så man inte hängde med. Hur blir det här? undrade vi med påtaglig besvikelse. Vaknade med en ny blick på det som tycks ta lång tid. Snabbt och direkt är inte alltid bäst fastän träden fortfarande är kala. Processen osv. Solen lyser in i sovrummet klockan sex, vårtecken om något.
Bröd; livets, dagligt och hembakat
Han får mig att rita när det känns som jag inte orkar
Ja, ännu fler tulpaner
”Har du hört om det där nya viruset?” säger en person i min närhet rätt ofta. KUL. Vardagen ser ganska annorlunda ut jämfört med förut, och de här förändringarna kan jag se i mitt liv:
Jag umgås mer med min son. Överraskning.
Jag veckohandlar lite mer uppstyrt, småhandlar mindre. Annat än mat köper jag knappt alls. Det är sjukt märkligt att tänka på alla second hand-fynd som jag inte har gjort men inte heller kan föreställa mig.
Jag äter mer soppa. Uselt i matlåda, perfekt att värma hemma på spisen för nej jag har ingen mikro.
Jag tränar mer. Mer tid, mindre vardagsmotion. Japp. Det innebär också att
Jag är ute mer. Betydligt mer. På grund av träningen som helst sker utomhus men ännu mer för att jag har utvecklat någon form av beroende? Det är så fint hela tiden. Och jag behöver träd och vatten och vidder för att inte fastna i mitt huvud. Blir typ illamående i både kroppen och själen om jag är inne hela tiden?
Jag klär mig finare. Det finns inga speciella tillfällen att spara de finare kläderna till och det är roligare att ha läppstift hemma.
Jag snöar in på saker. Typ ull eller pappersblommor eller filmredigering. Kan såklart inte lova att det inte hade hänt utan virus men nu finns tid och uppmärksamhet att ge.
Jag är lugnare inför helgen. Noll planering och noll logistik, aahh. Tråkigt men skönt, liiite rädd att jag ska fastna i denna homebody.
Jag träffar mindre folk. Blä. Har heller inte varit längre än en timme från hemmet sen Etiopien i mars.
Jag är ledig annorlunda. Förut tog jag det lugnt när jag var ledig och Esaias var på skolan, men nu tar vi det ju lugnt hela tiden så nu är jag en duracell som handlar, promenerar med kompis, springer, gör ärenden. Det kan också ha att göra med att de lediga dagarna är betydligt färre och att jag måste passa på.
Jag lyxar till det mer. Om ingen annan bjuder mig på fika eller god mat får jag se till att bjuda mig själv.
Vad har ändrats i din vardag?
Skaparlust och skapartid
Andras framtidsplaner, delad glädje
Att bli intervjuad av en extremt trevlig och rolig journalist – som att prata med en kompis. Här kan ni läsa resultatet.
Ännu en kall och vacker lunchpromenad
Lättnaden att ha en välfungerande dator efter lång tid utan
Att ge och få presenter, många januaribarn på samma ställe
Vilodagar
På spåret och sonen som kan ta en stad på 8 poäng
The Office
Riktigt nära vänner
Att förlora sig i filmredigering
Fullmåne och skridskor
Injera
Efesierbrevet
Det går att välja andra vägar
Ibland drar jag mig för att dela saker här för att jag inte vill att någon ska tolka det som representativt för mitt liv. Inte sällan skriver jag om mellanskiktet; det svåraste och det bästa är skörare, kan röra andra människor och kräva några veckors bearbetning för att kunna uttryckas i skrift. Och risken som finns i verkliga livet blir nog ännu större när vi möts digitalt, att vi jämför vårt inre med den andres yta. Eller våra röriga tankebanor med andras välformulerade captions.
Med det sagt, här är några tusendelar från de senaste dagarna:
Jag började småprata med postombudet, det var som att han först blev ställd men efter några sekunder hakade han på och jag blev stolt över hans svenska, tydlig yrkesskada
Tre tappade tänder på en vecka, jag älskar gluggen
Mandelmassa i dadlar doppade i choklad, så genialiskt enkelt
Höstens strategi har varit att se hur många dagar som är sådär fruktansvärt mörka att allt är trötthet – de är inte så många som man kan tro men nu är de här med besked. Gröt i hjärnan. På måndag vänder det mot ljusare tider och jag hoppas att hjärnan hakar på
Nya vardagsbilder: en skylt med en överkryssad person och INGA VUXNA INNE I SKOLAN, munskydd, handsprit i lärarvagnen.
Ljudet av Sunes jul. Det är uppenbart att vi vill att våra barn ska se vår barndoms program på grund av vad det skapar för känslor i oss.
Jag luktar sjukt gott när jag inte behöver ta hänsyn till en parfymfri arbetsplats varje dag
Julkorten får hänga med texten utåt på kylskåpet, förutom vissa babyfaces som är för fina att gömma
Människor som förstår en
Och glögg på en tisdag
Elfte i elfte tjugotjugo går inte till historien som den mest harmoniska dagen – att förbereda distansstudier tar på krafterna. Men även denna vecka har bjudit på gott:
Skrikfint i Älvsbyn igen
Att träffa saknade älskade vänner via Zoom kändes på riktigt
Uttryckt tacksamhet
Pastellårstiden är här
”Vi har fått inloggningsuppgifterna idag!” (jag har ett barn som är stort nog att prata om inloggningsuppgifter)
Cernitlera
Guds ord
Uppmuntrande ord
Att kolla på Så mycket bättre till alldeles för sent kväll efter kväll, så värt
Låga temperaturer och snäppet för lite kläder motiverade ett snabbare löptempo än vanligt
Tanken på att folk säger saker som hörninini och appappapp
Vi hittar nya sätt
och än är det bara onsdag
Vänner som skrattar mycket och högt
Vakna innan alarmet ringer, trots att jag var uppe till halv två
”Det är ju min Elin”
Hur dagen vänds av att springa långt och jag möter samma glada kvinna två gånger; andra gången hade hon tagit av sig mössan.
Bra folk som har min rygg
Låt efter låt som kommer i min väg och säger; Ta för dig, can I give you more, hissa seglen, det tar inte slut
Nybakad mjukkaka
Liljor på soffbordet
Gudstjänst i kyrkobyggnad – visste inte att jag hade saknat bänkar, mikrofoner, projekterade lovsångstexter, bönestationer och kyrkfika.
Grönsaker i mängd från Emma, o sån lyx
Att barnet får ärva kläder från granne och kusin precis den vecka jag tänkt att vi måste köpa nytt
Lakritskladdkaka med grädde
Människor som får lära känna Gud
Att komma till en plats där hösten kommit längre, avlövade träd är också vackra, ingen anledning att stressa upp sig
Att cykla genom stan i skymningsljus
Alla dessa sms från personer jag älskar, hur jag älskar även dem
Overkligt mättade färger: vatten, skog och himmel i sprakande kombination
Att få be tillsammans igen efter vad som känns som en lång tid ifrån
Att slå in och ge present, hon blev glad
Blåsmarkstomater
Att dela svåra saker och känna sig omringad av bra folk
Hur tiden försvinner vid pianot
Nya nagellack, oförskämt kul
När telefonen ringer och det passar
Att springa genom tallskog och se hur nattens regn dunstar i morgonsolen
Musik som får en att känna efter
Och hur det fortfarande blommar
Lättnaden över en tom skärm utan nya notifikationer kan ibland trumfa glädjen över ett nytt sms.
Jag löser nästan alltid korsord innan jag ska sova.
Jag gillar inte att äta med solen i ögonen.
Varför är det så lätt att bada kallt men så svårt att duscha kallt?
Mina vänner får hippie-associationer av mina favoritdofter.
Min bästa belöning efter ett träningspass är att skriva upp hur många minuter jag tränat i kalendern.
Jag tänker ofta på hur en av mina kurskamrater var irriterad på folk som skrev två utropstecken, ett eller tre ska det ju vara!!
