Delat skratt är dubbelt skratt
Juni som hjälper en att klara få sömntimmar
Musiken i bilen
Lego Masters
Klippa ädelstenar på stående fot
Bebis som föds, bebisar som ska födas
Hav av hägg
Du är morsangangstern
Löpning i sommarregn
Psaltaren 104: Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat.
Klarspråk kring rasism och en tydligt uttryckt vilja till förändring och förbättring
Allt som doftar gott
Jag hajar ofta till när andra heter Elin; lever du också med det namnet?
Jag tänker väldigt ofta på vatten. Alltså formen vatten, att det är flytande och liksom sitter ihop men måste inte göra det och så kan jag dricka det eller flyta runt i det. Så skumt.
Jag formulerar väldigt ofta framtida samtal i mitt huvud. Det är märkligt när de blir till verklighet.
Jag solar hellre håret än huden.
Jag går omkring och tror att alla är lika fascinerade av mitt barn som jag är.
Det där ständigt dåliga mammasamvetet som folk pratar om känner jag aldrig av.
Jag vill aldrig gå och lägga mig. Jag vill väldigt sällan stiga upp.
När jag väl har stigit upp har jag inga problem med att äta broccoli till frukost.
I söndags fick jag en eftermiddag för mig själv, våra kära vänner fortsatte att vara kyrka även efter vår hemmagudstjänst genom att ta hand om Esaias några timmar. Jag hade noll planer, men gjorde det jag hade lust med, i min egen takt och utan en ljudmatta av mammamammamamma. Det var ljuvligt. Så ljuvligt att jag fann mig själv tittandes ut på en grannflicka som dansade över parkeringen i strålande kvällssol. Det var som att jag började se i färg igen, efter dagar i svartvitt – tänk att lite vila kan ha den effekten. Här är fler färgsprakande grejer jag märkt sen dess:
Skratta med Evelina över telefon
Prinsesstårta på eftermiddagsfikat
”Jag behöver bara hitta dinosauriearmen, sen är jag klar med det här mästerverket”
Instagram. Ibland kan det vara så himla trevligt där.
När kroppen känns stark
Fina kollegor som jag kommer närmare när korridorerna ekar tomma
Morgonsol genom sovrumsfönstret, kvällssol genom fönstret på gaveln
Komplimanger. Jag lever på komplimanger.
Sommarplaner och höstplaner som på grund av osäkerheten får en extra nerv; tänk om vi kan ses?
De korta cykelturerna till och från Esaias skola. Han hade lätt kunnat cykla dit själv, men jag vill inte vara utan
Att klockan är 23 och än är det inte mörkt
Ljusa kvällar
Grannbarn och lek som flyter
Träningsrutin
Brev från Johanna, min omtänksamma och kloka vän. Vi var bara bekanta när vi började brevväxla och de jag då bodde med trodde att jag skrivit brev till mig själv. Vi är lika på många sätt, har till stor del utvecklats åt samma håll och nu är hon en av mina närmaste.
När barnet somnar innan tjugotvå
Bloggkommentarer
Den geografiska närheten till mina bröder och att vi trots åldersskillnad oss emellan lyckades få fyra pojkar på sex år
Unorthodox på Netflix
Nattjäst bröd
Att få ta del av Abrahams bilder från Etiopienveckorna
Att få hjälp att dammsuga bilen
Sticklust och stickbeskrivningar som återfunnits
Lukten av nyrostat kaffe
Människor som ber när de vaknar, ber när de kommer hem, ber på kvällen och mitt i natten
Mer normala temperaturer gör att jag får återuppta vanan att värma mig i morgonsolen
Det ortodoxa böneutropen drar igång och Esaias säger ”oj, jag trodde det var jag som började sjunga”
Två veckor in och det känns som att vi varit här jättelänge, i positiv bemärkelse
”Han ser ut exakt som Tariku när han var barn”
Vår timing med påskfastan = den godaste veganska maten som går att finna
Frihetskänslan när sorgen har fått ta sin plats
Farfars ohejdade bubblande skratt över filmerna där Esaias simmar och dyker
”Jag älskar dig, vad bra det hade varit om du bodde här”
Regnet kom!
Kvällspromenad med folk från denna innergård; två mammor, en barnflicka, fem barn. Solnedgång, eukalyptusdoft och skrattande ungar med spring i benen
De senaste dagarna har varit magsjuka, inställda planer, besvikelse, rastlöshet, feber, gråt och gnäll. Därav ett skriande behov av att hitta lite guld:
Föräldrar som kommer med mat
Få prata amarinja på badhuset och säga välkommen till en tjej som kom till Sverige för två dagar sen
Snö! Ser bilder på ett blommande Skåne och kan inte låta bli att glädjas över de gigantiska högarna vi har utanför huset:
Att sakna och vara saknad, vilket kärleksbevis
Sonens pepp inför Melodifestivalen
Lättnaden att vi inte har nedsatt immunförsvar. Det fanns en tid då magsjuka innebar livsfara och förkylningar splittrade familjen. Nu får vi bara några tråkdagar med extra mycket skärmtid och städning. Tack Gud för det.
Att få måla med en utforskande blick istället för en bedömande
Dokuserien Cheer på Netflix
Vänner som erbjuder hjälp
Sol! Rakt in i lägenheten hela dagen
Att tipsa om sätt att förenkla eller förbättra vardagen måste väl människor ha gjort i alla tider? Ser ingen anledning att sluta nu så varsågoda, mina fem bästa hacks:
➊ En bit hushållspapper i påsen med bladspenat suger upp fukten och förlänger hållbarheten med flera dagar
➋ Det har kommit till min kännedom att alla inte vet att man kan sätta låtar på kö i Spotify genom att swipa låten till höger. Alla behöver veta!
➌ Menskopp! Nöjd användare sen 2011
➍ Torrschampo i rent hår gör att det håller sig rent (eller ger ett sken av renhet) längre. Borsta ut torrschampot när du sprayat på det. Och ja, jag har mer att säga i ämnet.
➎ Under den mörkaste tiden, gå ut i gryning och skymning och märk att det inte alls är så mörkt som det verkar inifrån. Plus vackert:
Januaris fyra första dagars fördelar:
Sen kväll och sen morgon
Kvantitetstid
Att åka hem från vänner och vara pirrigt lycklig över sanning, närhet, ärlighet, bön och bara allmänt kul
När han går out of character och sorterar pärlorna
Sms som bubblar av uppriktig tacksamhet
Att jämfört med många andra vara totalt ouppstyrd, att dagarna ändå fylls med bra
Att ta sig ut
Handla sent i kvällstom mataffär, när min son oombedd packar varorna och kassörskan säger: vad snäll du är, det är inte många barn som hjälper sin mamma på det där sättet
Se kusinerna leka i timmar
Folk som får oss att se ut såhär
Att ta över pussel andra påbörjat
Ett två och en halv timme långt telefonsamtal utan att bli det minsta less
”Du är bäst, mamma.” Blir inte less på det heller
Det omtalade är regnet är här och äter upp all snö som legat stilla sen månadens början. En mardrömsvecka för bilpendlare, först snörök som väggar efter varje möte, sen nollgradigt regn. Och mörker på det. Några ljusglimtar behöver få ta plats:
Ritandet som pågått de senaste kvällarna, sexåringen producerar teckning efter teckning, däribland figurer som är ”jättegulliga men tuffa”. Favorittypen.
Jobbet. Varje dag smällfull med allt vad livet har att erbjuda.
En person jag ser upp till kommer till stan och vill ses.
Att jag sprang längre än någonsin i lördags. Segt var det, men nu känns kilometrarna som en fjäder i hatten.
Familjemiddag för oss två, på restaurangen han kallar Pinkiosk
Videosamtal med farmorn och farfarn som är på andra sidan Atlanten.
När jag inte orkar läsa särskilt mycket bibel, men hittar en vers som ringer i mig flera dagar:
Herren är trofast i allt han säger och kärleksfull i allt han gör. (Ps 145:13b)
Att säga något halvspontant till en person och märka att det fick betyda massor
Lägga sig på soffan och veta; nu får jag ligga här i två timmar.
Vecka 42 läggs till handlingarna, och vissa händelser och ord har fastnat mer än andra:
♢ Att följa barnet till skolan, möta grannarna och bli ett helt gäng som genar genom björkdungen
♢ Göra granola en lördagsmorgon
♢ ”Den här skogen påminner mig om när jag smugglades genom Turkiet”
♢ Rebellkirurgen, för tredje eller fjärde gången. Antagligen det bästa svtplay har att erbjuda.
♢ Att kreativitetsdrivet har kommit in i vårt hem igen
♢ Tårar av saknad och längtan
♢ Utklädnaden till halloweenkalaset: jultomte
♢ ”Du behöver inte knacka, kom bara in!”
♢ Att hitta en perfekt kruka på second hand, ge en trångbodd blomma lite space
♢ Femåringen som tittar ut på snön genom vardagsrumsfönstret: ”Och tänk, det är bara mitten av oktober”
