Jag hajar ofta till när andra heter Elin; lever du också med det namnet?
Jag tänker väldigt ofta på vatten. Alltså formen vatten, att det är flytande och liksom sitter ihop men måste inte göra det och så kan jag dricka det eller flyta runt i det. Så skumt.
Jag formulerar väldigt ofta framtida samtal i mitt huvud. Det är märkligt när de blir till verklighet.
Jag solar hellre håret än huden.
Jag går omkring och tror att alla är lika fascinerade av mitt barn som jag är.
Det där ständigt dåliga mammasamvetet som folk pratar om känner jag aldrig av.
Jag vill aldrig gå och lägga mig. Jag vill väldigt sällan stiga upp.
När jag väl har stigit upp har jag inga problem med att äta broccoli till frukost.
I söndags fick jag en eftermiddag för mig själv, våra kära vänner fortsatte att vara kyrka även efter vår hemmagudstjänst genom att ta hand om Esaias några timmar. Jag hade noll planer, men gjorde det jag hade lust med, i min egen takt och utan en ljudmatta av mammamammamamma. Det var ljuvligt. Så ljuvligt att jag fann mig själv tittandes ut på en grannflicka som dansade över parkeringen i strålande kvällssol. Det var som att jag började se i färg igen, efter dagar i svartvitt – tänk att lite vila kan ha den effekten. Här är fler färgsprakande grejer jag märkt sen dess:
Skratta med Evelina över telefon
Prinsesstårta på eftermiddagsfikat
”Jag behöver bara hitta dinosauriearmen, sen är jag klar med det här mästerverket”
Instagram. Ibland kan det vara så himla trevligt där.
När kroppen känns stark
Fina kollegor som jag kommer närmare när korridorerna ekar tomma
Morgonsol genom sovrumsfönstret, kvällssol genom fönstret på gaveln
Komplimanger. Jag lever på komplimanger.
Sommarplaner och höstplaner som på grund av osäkerheten får en extra nerv; tänk om vi kan ses?
De korta cykelturerna till och från Esaias skola. Han hade lätt kunnat cykla dit själv, men jag vill inte vara utan
Brev från Johanna, min omtänksamma och kloka vän. Vi var bara bekanta när vi började brevväxla och de jag då bodde med trodde att jag skrivit brev till mig själv. Vi är lika på många sätt, har till stor del utvecklats åt samma håll och nu är hon en av mina närmaste.
När barnet somnar innan tjugotvå
Bloggkommentarer
Den geografiska närheten till mina bröder och att vi trots åldersskillnad oss emellan lyckades få fyra pojkar på sex år
Unorthodox på Netflix
Nattjäst bröd
Att få ta del av Abrahams bilder från Etiopienveckorna
De senaste dagarna har varit magsjuka, inställda planer, besvikelse, rastlöshet, feber, gråt och gnäll. Därav ett skriande behov av att hitta lite guld:
Föräldrar som kommer med mat
Få prata amarinja på badhuset och säga välkommen till en tjej som kom till Sverige för två dagar sen
Snö! Ser bilder på ett blommande Skåne och kan inte låta bli att glädjas över de gigantiska högarna vi har utanför huset:
Att sakna och vara saknad, vilket kärleksbevis
Sonens pepp inför Melodifestivalen
Lättnaden att vi inte har nedsatt immunförsvar. Det fanns en tid då magsjuka innebar livsfara och förkylningar splittrade familjen. Nu får vi bara några tråkdagar med extra mycket skärmtid och städning. Tack Gud för det.
Att få måla med en utforskande blick istället för en bedömande
Att tipsa om sätt att förenkla eller förbättra vardagen måste väl människor ha gjort i alla tider? Ser ingen anledning att sluta nu så varsågoda, mina fem bästa hacks:
➊ En bit hushållspapper i påsen med bladspenat suger upp fukten och förlänger hållbarheten med flera dagar
➋ Det har kommit till min kännedom att alla inte vet att man kan sätta låtar på kö i Spotify genom att swipa låten till höger. Alla behöver veta!
➌ Menskopp! Nöjd användare sen 2011
➍ Torrschampo i rent hår gör att det håller sig rent (eller ger ett sken av renhet) längre. Borsta ut torrschampot när du sprayat på det. Och ja, jag har mer att säga i ämnet.
➎ Under den mörkaste tiden, gå ut i gryning och skymning och märk att det inte alls är så mörkt som det verkar inifrån. Plus vackert:
Att åka hem från vänner och vara pirrigt lycklig över sanning, närhet, ärlighet, bön och bara allmänt kul
När han går out of character och sorterar pärlorna
Sms som bubblar av uppriktig tacksamhet
Att jämfört med många andra vara totalt ouppstyrd, att dagarna ändå fylls med bra
Att ta sig ut
Handla sent i kvällstom mataffär, när min son oombedd packar varorna och kassörskan säger: vad snäll du är, det är inte många barn som hjälper sin mamma på det där sättet
Se kusinerna leka i timmar
Folk som får oss att se ut såhär
Att ta över pussel andra påbörjat
Ett två och en halv timme långt telefonsamtal utan att bli det minsta less
Det omtalade är regnet är här och äter upp all snö som legat stilla sen månadens början. En mardrömsvecka för bilpendlare, först snörök som väggar efter varje möte, sen nollgradigt regn. Och mörker på det. Några ljusglimtar behöver få ta plats:
Ritandet som pågått de senaste kvällarna, sexåringen producerar teckning efter teckning, däribland figurer som är ”jättegulliga men tuffa”. Favorittypen.
Jobbet. Varje dag smällfull med allt vad livet har att erbjuda.
En person jag ser upp till kommer till stan och vill ses.
Att jag sprang längre än någonsin i lördags. Segt var det, men nu känns kilometrarna som en fjäder i hatten.
Familjemiddag för oss två, på restaurangen han kallar Pinkiosk
Videosamtal med farmorn och farfarn som är på andra sidan Atlanten.
När jag inte orkar läsa särskilt mycket bibel, men hittar en vers som ringer i mig flera dagar:
Herren är trofast i allt han säger och kärleksfull i allt han gör. (Ps 145:13b)
Att säga något halvspontant till en person och märka att det fick betyda massor
Lägga sig på soffan och veta; nu får jag ligga här i två timmar.
Vardagen rusar på och det mesta känns tight, som ett par byxor i en för liten storlek. Ingen favoritkänsla, men heller inte helt oväntad då vi som familj nu har mycket nytt att anpassa oss till samtidigt som hösten alltid sveper med sig en massa minnen från tidigare höstar. Av Tarikus och mina milstolpar, både glada och ledsamma, ägde nästan alla rum under den här årstiden och det sitter liksom i kroppen.
När det känns ruschigt och lite extra vemodigt är det lätt att bli fartblind och inte märka de små sakerna. Desto större anledning att uppmärksamma dem:
◍ En kvinna kom ut från Coop med kassen full med matvaror på huvudet. Så graciöst och självklart
◍ Esaias som ropar hej till en promenerande medelålderskvinna som går femton meter framför oss. Snälla sluta aldrig
◍ Soluppgång i september känns och ser ut som soluppgång i Addis Abeba.
◍ Genuint glada återseenden
◍ Känslan av att aktivt välja bort. Jag struntar i den mer komplicerade middagsidén. Jag äter chokladbollarna utan att rulla dem i kokos. Jag kollar inte på serien jag blev tipsad om. Rensa det som rensas kan
◍ Ny musik som öppnar nya rum. Gammal musik som väcker det som glömts
◍ Lunch ute i sol som värmer
◍ Jag har glömt hur det var att inte hitta på Esaias nya skola.
◍ Att se sig själv i spegeln och bli positivt överraskad
◍ Att kunna hjälpa någon
◍ Att bli hjälpt. En som städade, en som hämtade mitt barn tidigt, en som bjöd oss på middag
◍ Minnet av en fantastisk dag i skogen för två veckor sen.
