Vardag

På tal om Etiopien

, , 4 Comments

Pratar med min svåger som också ska till Addis. Vilken skostorlek har Esaias? Ja, jag har ju redan köpt två par skor till dig.

Jag köper godis att ge till folk, men äter upp det själv. Heja generositeten

Efter någon halvtimmes snack om allt annat än resan byter min son samtalsämne: ”På tal om Etiopien…”
Han är en fullärd etiopienlängtare.

Imorgon ska jag ringa min svärmor och säga att de inte behöver slakta någon höna för vår skull. Blir intressant att se om det får någon effekt

-22 och hjälp

0 Comments

Älvsbyn var så mycket Älvsbyn idag, -22 och solsken. Även vabruari lever upp till sitt rykte, även om det i vår familj är den vuxnas sjuka som är långdragen medan barnet är en frisk kärna. Har du corona? frågar de. Älvsbyvirus, konstaterar vi. Det är fler än jag som snörvlar i klassrummet.

Jag gillar dagar som denna, då jag får hjälpa och bli hjälpt. Stanna upp inför någon en extra stund, försöka göra mitt bästa. Samtidigt som andra är hemma hos mig och diskar min disk och städar mitt städ. Nu andas jag lättare. Jag vill aldrig leva ö-liv.

Steget före

, , 4 Comments

Nästa vecka åker vi till Addis, hjärnan ligger som vanligt steget före och befinner sig redan på soliga gator med ständigt amarinjasorl i bakgrunden. Igår eftermiddag ansökte jag om visum, kl 6 imorse låg beskedet i min inkorg. Inga blanketter att skriva ut, inga foton eller passkopior, inga rekommenderade brev med frankerade kuvert bifogade. Inga ambassadbesök, dröjsmål som ger hjärtklappning eller handskrivna kråkor som får dig att undra om du får stanna 29 eller 30 dagar. Bara två visum att skriva ut. What a time to be alive!

Sist vi var där, för precis två år sedan, avgick den dåvarande premiärministern dagen innan vi skulle åka hem. Det talades om att man skulle hålla sig hemma, men vi åkte till centrum och tog en sista juice. Sen dess har Abiy Ahmed fått makten och tagit landet – och världen, får man väl ändå säga – med storm. Om vi märker några skillnader blir intressant att se, men särskilt svårflörtad är jag ju inte när det kommer till det där landet.

Skattjakt

, 2 Comments

De senaste dagarna har varit magsjuka, inställda planer, besvikelse, rastlöshet, feber, gråt och gnäll. Därav ett skriande behov av att hitta lite guld:

Föräldrar som kommer med mat

Få prata amarinja på badhuset och säga välkommen till en tjej som kom till Sverige för två dagar sen

Snö! Ser bilder på ett blommande Skåne och kan inte låta bli att glädjas över de gigantiska högarna vi har utanför huset:

Att sakna och vara saknad, vilket kärleksbevis

Sonens pepp inför Melodifestivalen

Lättnaden att vi inte har nedsatt immunförsvar. Det fanns en tid då magsjuka innebar livsfara och förkylningar splittrade familjen. Nu får vi bara några tråkdagar med extra mycket skärmtid och städning. Tack Gud för det.

Att få måla med en utforskande blick istället för en bedömande

Dokuserien Cheer på Netflix

Vänner som erbjuder hjälp

Sol! Rakt in i lägenheten hela dagen

Måndag

4 Comments

Anledningarna till att vara vaken är många, anledningen till att gå och lägga sig är bara en; det där antalet timmar de säger att jag ska sova. Läser några sidor i en bra bok, ser ett youtubeklipp om vänskap, svarar på ett par sms. Vi har letat en försvunnen legobit i två dagar och jag bryr mig oväntat mycket. Januari är återigen årets längsta månad – eller vad vet jag egentligen, året har ju knappt börjat – och än är det fyra dagar kvar. Jag ska få sova över hos en kompis och luncha med en annan, sen väntar februari med fest och firande. Vecka fem, du kommer nog arta dig väl, om Herren vill och vi får leva.

Andra dagar

4 Comments

En dag var Älvsby kyrka väldigt vacker mot den matta januarihimlen. Det hade jag nog inte märkt för ett par år sen. Det kom andra dagar.

Kalashelgen och ni

4 Comments

Det är söndag kväll och det känns längesen det var fredag. Helgen har varit full av kalas – idag på dubbla fronter då Esaias var på ett och jag på ett annat. Och däremellan beundrande av hur snöhögarna växt, tusen ord, skrik och bråk, pärlplattor och bubblande fniss.

Jag är helt tagen av all respons jag fått de senaste veckorna, både här i kommentarerna och personligen. Fullkomligt överrumplad och lite chockad. Att orden jag skriver kan få betyda något. Detta mot bakgrund att jag i början av månaden funderade på hur jag skulle gå vidare med den här sidan – det kändes som att jag gick på repeat och bara skrev samma sak igen och igen. Som så ofta behöver frågor komma upp till ytan för att få svar, och påhejad av en vän landade jag i ett tydligare syfte och mer inspiration, längtan efter mindre ängslighet och större frihet. Och utifrån det är jag extra tacksam och ödmjuk inför all den uppskattning jag fått öst över mig. Vi snackar tårar i ögonen och en smått surrealistisk (but nice) känsla. För att ni vill läsa det jag skriver och låter mig veta det och bara är hur fina som helst, tack tack tack!

Gladiator eller glädjetår

3 Comments

Om förra veckan var en seg början är den här mer av en nystart. Det är en härlig hop människor jag får ha att göra med, en gigantisk isbjörn står i foajén och lektionsplaneringen ser lovande ut. Igår kom en fråga om vad gladiator betyder – trodde jag, tills det framgick att det var glädjetår som menades. Man lär så länge man har elever.

De perioder som jag inte jobbat med människor som inte är födda i Sverige har det kliat i mig. Det har känts fattigt och fel. Men hur kan tiden räcka till att lära känna, bygga relationer, lyssna och följa upp? Kvällar och helger? Med ett barn i hasorna och i konkurrens med samspråkigt umgänge som går av bara farten?

Jag har, bara delvis medvetet, byggt in det liv jag vill leva i mitt arbete. Som att jobba med sin hobby, vilken i det här fallet är människorna och inte svenskan eller matten. Med det inte sagt att jag på något sätt blir klar eller nöjd med bara jobbet – det finns mer liv att leva när arbetsdagen tagit slut – men det ger en grund som jag kan stå för och vill leva med.

I ärlighetens namn kan det vara svårt (om än inte omöjligt) att få till en ärlig, ömsesidig vänskap när de yttre förutsättningarna är helt olika. Lätt att nästla in sig i höga förväntningar, kulturkrockar eller otydlighet. Lärarrollen hjälper mig på det sättet. Den är tydlig, något att ta avstamp från i seendet och lyssnandet. Dessutom ger jobbet en kontinuitet jag aldrig skulle lyckas uppbåda ideellt, hur goda intentioner jag än må ha. Dag efter dag, vecka efter vecka, med alla dessa jag inte hade känt om det inte vore för att vi tillbringar vardagen tillsammans.

Januari

, 0 Comments

Jag tillhör den lilla skaran januarigillare. Teoretiskt förstår jag att mörkret är lika mörkt nu som i december och att vintern knappt kommit halvvägs, men jag kan inte låta bli att tycka om den här månaden. Julen i ryggen, ett nytt år, det pratas om förhoppningar och nya tag.

Det har känts motigt att bryta upp från ledighet och tvinga sig att somna i tid, köra långt och fokusera, men det ger också en annan typ av luft. Mer variation, fler samtalsämnen, styrfart. Dessutom har jag fyllt år i veckan, blev strösslad med kärlek och fylldes av tacksamhet över mina nära och ännu ett år.

Igår sken solen pang på och jag hörde fåglarna igen. Så mycket skönhet det finns. Även i januari.

(bild från Morgan Harper Nichols)

Bloggeriet

16 Comments

För ett år sen bestämde jag mig för att ge bloggandet en nystart och kapa den här platsen (med fullt samtycke från min medbloggare Malins sida). Vad jag är glad att jag gjorde det! Det har varit så roligt och utvecklande att få skriva, tänka, dela med sig och därefter få ta del av er respons, både här och på andra sätt. Jag uppskattar så att ni vill läsa, fortsätter besöka den här sidan – och att ni blir fler!

Vet att sånt här kan bära eller brista, men det vore kul att få lite input från er! Vad gillar ni att läsa om? Vad önskar ni få veta mer om? Och vilka är ni ens??? (Ja, jag veeet att det kan vara skönt att läsa bloggar inkognito, så om ni vill svara på de övriga frågorna utan att röja er identitet har jag för veckan gjort det möjligt att kommentera anonymt. För allas trevnad och privacy)

Och som alltid får ni hemskt gärna tipsa andra om att komma hit och läsa – även om ni bara syns som en siffra i statistiken blir jag uppriktigt glad för varenda en. Tack!

«< 14 15 16 17 18 >»