Sportlovstisdag

, , 0 Comments

Vi sa något om söndagen vid matbordet, Esaias bad oss sluta för att inte påminna honom om att sportlovet har ett slut. Denna åttonde vecka, en oas i vardagen, inga tider att passa och inga väskor att packa. Det är mycket som har förändrats i livet, en av skillnaderna är att jag numera jobbar heltid och att luftiga planlösa lovveckor blir en större kontrast till vardagen. Jag bakar bröd utan att behöva tänka på hur lång tid det ska ta, jag får lust att läsa och kvällarna får ta större plats. Och än är det bara tisdag.

Vi firade bokreans premiärdag genom att helt enkelt gå på bokrean – det är nästan komiskt hur många dyrbara böcker man helt plötsligt kan fylla kassarna med – och på något vis matchar överflödet fettisdagen. Imorgon börjar fastan och jag ser med glädje och bävan fram emot den.

Jag känner livet i mig

3 Comments

Jag känner livet i mig
Bestämt, självklart
Medan jag själv slumrar
Övertaget smygande men totalt

Jag märker livet i mig
Växten oundviklig
Okuvad, obändig
O välsignelse så riklig

Jag ser livet i mig
Mitt i det skavande skeva
Sprid ut dig, ta plats
Ja – må du leva

Shakira, glögg och vida portar

2 Comments

Varierande arbetsuppgifter är ett återkommande faktum, idag gör jag en Power Point om hur man i detalj installerar och använder WhatsApp på sin mobiltelefon, målgruppen har svenska som förstaspråk men är inte särskilt teknikvan och god hjälp har utlovats. Innan dess har jag diskuterat dejtande i olika länder med en grupp och skånsk vinter med en annan – den var förresten här en liten stund, vintern. Jag maxade uteexponeringen och gick överallt, snön knarrade och allt var vackert.

Nu är gräset grönt igen och det är klart att det är svårt att svara på frågan om vad man tycker om att göra på vintern. Jag berättade i alla fall om isvägar och slalombackar. En deltagare hävdade att jag är så väldigt lik Shakira och en annan kallade mig för Helena. Vi tränade hörförståelse och jag fick höra att min svenska är helt perfekt – tack tack.

Vi promenerade till den närmaste kyrkan för adventssamling med hela skolan, varm glögg och kalla clementiner, trångt i bänkarna och ljuv musik. Gör dina portar portar vida för Herrens härlighet och var glad i din Herre och Gud. Glädjeämnena är många men inget så stort som det största.

15 november

, 0 Comments

Perfekt avokado till frukost

Nattvard innan lunch

Tystnaden som uppstår när tolv personer förlorar sig i penslar och färger

Danmark syns inte

Teori på 18-årsdagen och uppkörning dagen efter – han klarade det

Lektionsplanering

Helgplanering

Bön som väcks

Och vi har blivit åtta miljarder

Ut

3 Comments

Jag måste berätta hur jag för ett par veckor sedan längtade ut,

och ut fick jag komma.

En riktig söndagskaramell med frisk luft och många steg.

Vissa utsikter kan knappt fångas på bild.

Men det kan inte heller eventuellt gnäll och gnissel, så det går på ett ut.

Utomhus, vilken underbar uppfinning.

Oktober

3 Comments

Han som snart fyller nio pratar om de ord som ingen verkar förstå; vars, her, sockar. ”Vars var du?” frågar han en kompis men får frågetecken till svar. ”He tillbaka bollen där du tog den” säger han till en annan som blir lika förbryllad, trots höjd röst och artikulation. Och varför säger man strumpor istället för sockar i Skåne? Nya prepositioner letar sig in, det blir slut med diesel istället för slut diesel. Han får frågan om han åkt mycket längdskidor, han svarar nej även om de åkte varje vecka på spåret bredvid skolan – mycket är relativt. Träden är fortfarande gröna, fotbollssäsongen fortsätter och rosorna vid garageväggen blommar. Det är en märklig men fin oktober.

Givet

3 Comments

Grattis till ditt nya liv, sa en kompis jag träffade härom veckan. Tack, sa jag.

Tack! I våras visste vi inte mer än att Esaias och jag skulle flytta till Daniel i Helsingborg – nu är det augusti och vi har flyttat in i vårt underbara hus, Esaias har börjat trean i en skola i närheten och jag har börjat på två nya jobb. Jag undervisar på Sundsgårdens folkhögskola tre dagar i veckan och de andra två skriver jag för Budbäraren.

Jag är enormt glad och tacksam för det stora och det lilla, gungigt trött av allt nytt men vill inte missa något. Det är en speciell tid i livet.

Och samtidigt som allt är nytt; så fullkomligt självklart. Givet i dubbel bemärkelse.

Detta har hänt

13 Comments

Jag minns knappt hur mina torsdagar brukade vara, men jag vet hur det var idag. Hur jag vaknade efter ännu en varm natt med öppen balkongdörr, sprang ut och tog in tvätten när jag märkte att det började regna strax innan sju. Cykelvägen till jobbet, havet och hamnen, hortensia i stora buskar, doft av ros och lavendel. Min matlåda såg säkert ut som matlådor gör mest, ingen kunde ana det stora i att jag inte lagat maten själv.

Mycket har förändrats i mitt liv de senaste månaderna men det största är detta; nu är vi två. Eller ett.

För snart tre veckor sedan gifte vi oss, Daniel och jag. Lördagen som så länge legat framför oss kom inte en dag för tidigt. Vi fick ingå äktenskap, lova varandra trohet och tacka Gud för hans oerhörda  godhet och nåd. För en nåd är det, i allra högsta grad. En fantastisk gåva.

Nu är torsdagarna annorlunda, alla dagar är annorlunda, och inte ens i min livligaste fantasi hade kunnat komma på något bättre än detta.

Måttlös långhelg

, , 1 Comment

Ännu en lång och härlig helg, häggen doftade och regnade. Examenskalas i trädgård och rensande i gömmorna, allt rymdes (både i helgen och gömmorna, tydligen).

Tallskog när den är som bäst: gammal och ny, stabil och spirande på samma gång. Målbild.

Tallar återfanns också på köksbordet, förlagan var passande nog ett vykort från @tre_tallar.

Jag åt mest mat andra lagat, men det här blev gott: gnocchi och sparris stekt i smör, riven parmesan, lite pressad citron, salt och peppar och rädisor till. Råvaror eller maträtt, man vet aldrig riktigt.

Köpte blommor, kunde inte låta bli att klappa på hortensian.

Kunde inte heller låta bli att köpa hutlöst dyr sockervadd till fotbollskillen. Jag skyller på juni, måttlöshetens underbara månad.

Gästfriheten

4 Comments

Mitt hår är rakare än vanligt och en elev konstaterar att hon tycker bättre om när det är lockigt. Bra, då vet jag det till imorgon, sa jag. Njuter av att få en daglig dos av annat än svenskt. Har ni hängt med i swedengate? En skärmdump om hur man i Sverige kan behöva vänta på sin kompis rum medan kompisen ifråga äter sin middag har fått debatten kring svenskars gästfrihet (eller bristen därpå) att explodera.

Vissa dementerar, andra bekräftar och experter uttalar sig. De flesta av oss har nog blivit bjudna på mat betydligt fler gånger än vi har fått sitta hungriga i ett annat rum. Jag tänker mer på hur samspelet fungerar i övrigt; jag betalar min egen biljett, vi delar på notan, skjutsar du så swishar jag. Det krävs en by för att uppfostra ett barn men den byn bor inte vi i. Här ansvarar vi för vårt eget. För att inte tala om knytis-fenomenet, hur vanligt är det globalt sett? Att bli bjuden på fest och ombes ta med sitt eget kött eller betala kuvertavgift till bröllop? Och nu talar jag inte om frivilliga bröllopsgåvor eller mat och dryck som tas med till fester, det tror jag är hyfsat allmängiltigt, utan om det på förhand bestämda och uttalade. Jag ansvarar för mig själv, om vi ska samarbeta eller dela med oss ska det vara planerat och inte vara något vi tar för givet.

Svenskar har alltid med sig bananer, sa en etiopisk vän inför en lång bussresa. Förberedda svenskar med packad matsäck jämte afrikanska vänner som på sin höjd hade ett tuggummi. Vår kollektiva rädsla för blodsockerfall späs kanske på av erfarenheten av att min mathållning är mitt ansvar, jag måste se till att jag har något att äta. I vissa av de senaste dagarnas analyser har Sveriges fattiga historia nämnts, att vi har haft begränsade matförråd och därför tvingats hålla på resurserna. Men är det inte lite märkligt att fattigdom i övriga delar av världen fått en motsatt effekt; vi måste hjälpas åt. Och även om man inte har råd är det en olidlig skam att låta gäster gå hungriga hem. Ät mer! Ät det bästa vi har!

< 1 2 3 4 5 >»