Själv med barn

maytember Barn 2 Comments

Häromhelgen var jag ensam hemma med barnen. Det var alla måltider, alla insomningar och hela den hostiga natten, och tanken på förr låg nära. Att förut hade jag det såhär jämt. Men den tanken fick aldrig fäste, för att vara själv med barnen en tid är något helt annat än att ha ensamt ansvar för dem. Att vara själv med barn är en praktisk utmaning; hur ska jag hänga tvätt när en ettåring drar ner allt från torkställningen och hur ska jag dammsuga när hon först skruvar ner intensiteten och sen trycker på av-knappen varje minut? Hur ska jag hämta hem den stora när den lilla sover? Att vara ensamstående har allt detta, men enligt min erfarenhet väger det ganska lätt jämfört med att just stå ensam. När hela ansvaret står på en person, alla avvägningar och beslut grundar sig på en persons perspektiv. Att inte kunna bolla, reflektera, pysa ut frustrationen efter en jobbig natt. Att bli arg på barnet och sen, direkt och innan man har lyckats samla sig, vara den som förstår och tröstar – det är utmaningen.

Halvåret

maytember Barn 8 Comments

Det är tisdag förmiddag, jag är ensam i huset. Sol och snö idag igen, nåd i väderform att snön kommer men än mer att den stannar kvar. Tystnaden är påtaglig för det finns ingen tystnad likt den när en bebis sover. Ute i vagnen ligger hon, inbäddad i ull från Blåsmarksfår och overall från PMU. När hon kom var det varm maj, vi fick förlossningens bästa rum med utsikt över havet, Danmark och sprakande röd solnedgång. Tänk att det var hon hela tiden? Stina, mitt hjärtas fröjd och glädje. Hon som vaknar med ett leende och tar fram så mycket gott i oss runtomkring.

Folk frågar hur gammal hon är, vi säger ett halvår, folk häpnar över hur snabbt tiden går. Men har hon inte alltid funnits? Har det funnits en vardag utan henne? Det är ett ständigt nu med en liten, för jag vet i teorin att hon en gång låg stilla med knutna små händer och böjda ben, men nu finns inget annat än klappande händer och bubbliga skratt. Och stundtals, sovtystnaden.