Vardag

Ljuset

, 2 Comments

Spotify slumpar fram en låt som får mig att minnas juni, jag blir glad av minnet. Det är betydligt ljusare, solen syns inte till men i förrgår lyste den in i lägenheten och jag ritade skuggans konturer på ett stort papper som för att befästa ljusets återkomst. Jag får Selma Lagerlöfs Kristuslegender från en vän på posten, läser första kapitlet direkt och känner hur själen får luft.

Jag jobbar första dagen på nästan en månad – glädjen vid återseenden och lättnaden när andras berättelser får ta plats i mina tankar. Vi pratar om det nya året och nyårslöften och jag lär mig att man i vissa länder fokuserar mer på andra än sig själv i sina ord om och förhoppningar inför det kommande året. Du kommer att gifta dig, du kommer få studera, du får ett fantastiskt år. Ännu en påminnelse om individualismens trånga box och att det finns andra sätt att tänka.

Så tänker jag på psalm 36, om tillflykt, ljus och att få törsten stillad. Om min egen glädjes ström sinar gör aldrig Guds det.

Din nåd är dyrbar, o Gud,
i dina vingars skugga finner människor tillflykt.
De får njuta överflödet i ditt hus,
i din glädjes strömmar stillas deras törst.
Ty hos dig är livets källa,
i ditt ljus ser vi ljus.

Vi äter en tidig middag, pratar om dagen och råttor i skogen. Esaias får Ibrahimovic i FIFA och vardagslugnet gör sig påmint. Vad bra vi har det – och vad skönt att livet inte bara handlar om det.

God jul!

, 0 Comments

God jul! Jag hoppas att du har en fridfull jul, dagar då fridsfurstens röst talar tydligare än andra.

Vi mår bra!

Vi njuter av att ha tid till mer av det vi vill; fotboll, ritande, böcker, stickningar och sånt.

Om du redan slutat lyssna på julmusik, kom tillbaka! Den här lilla konserten var fin.

Liksom julen. Gud blev människa, vilken fest bara det.

Den kortaste dagen

2 Comments

21 december må ha varit kort, men god. När jag tänker efter kändes den inte så kort heller, till brädden fylld med julgudstjänst, terminsavslutning och lunch med underbara kollegor. Plus allt det där som behöver göras innan jullovet och vardagsfixet som tar ungefär dubbelt så mycket energi när det ska utföras i mörker.

Hemma doftar det av hyacint och kanske också av gran – förra veckans influensa gör att den senare har svårt att göra sig påmind. Den står där i alla fall, grön och grann och klädd, dock helt utan klappar under. Borde jag vara stressad över det? Det är jag inte. Förra året hade jag utomordentlig framförhållning, i år blev det annorlunda. Något som följer samma mönster som alltid är tanken ”jag gör något själv, det går snabbt”. Fun fact: det går inte snabbt.

Årets mörkaste dag var ljusare än väntat, överträffade förväntningar idag igen. Sin vana trogen jobbar 2021 så. Och imorgon blir det ännu lite ljusare.

Tacksamhet, Eldstod och midnattssol

, 0 Comments

Jag vaknar utvilad och lycklig, den mörka decembermorgonen känns mjuk och snäll. Mjukt och snällt känns det inte varje morgon, så man får vara tacksam som folk säger. Varför känns de orden så otacksamma? Som lite kristyr på en bränd pepparkaka av klag. Men ändå är det ju så sant; man får vara tacksam. Över barn som är friska, vuxna som är friska, värme och kärlek, frukost framför julkalendern, frid i hjärtat, bilar som startar eller livet i allmänhet. Vi behöver inte ta i trä.

Jag jobbar hemifrån, ringer Malin på facetime vid halvtiokaffet. Lunchen får föregås av en promenad och efter ett telefonsamtal lyssnar jag återigen på AftonSons nya album som kom med perfekt timing. Det förra lyssnade jag mycket på förrförra decenniet och de här texterna har redan fått betyda mycket.

Ett annat album som gått varmt det senaste är Midnattssol, särskilt spåren Frihet och Wait.

Skönhet i öronen – också något vi får vara väldigt tacksamma över.

Vinterns kontraster

1 Comment

Elektriskt hår, linser som känns torra från morgonen, aldrig glömma bort motorvärmaren och knarr under fötterna. Vintern har kommit med besked; kylan har letat sig ner under tjugo och det är mörkt nästan jämt. Motståndet är påtagligt, allt känns som ett projekt och bristen på dagsljus lägger sig som ett lock över pannan. Men inne är det varmt och ljusen är tända, hjärtat är mjukt som fluffig snö. Gemenskap, närhet och framtidshopp rår inte ens den bistraste kylan på.

Vecka 46

0 Comments

En solig söndag i tyggen, särskilt en med fotboll på isen, hjälper vilken vecka som helst, särskilt en i mitten av november då dagarna är fulla med jobb och tider som ska passas. Mörka blöta pendlingsvägar känns också lättare när man får komma hem till en kväll med barn, bror och brorsbarn. Vi kommer på att en multiplikationstabell skulle tränas in och allt blir roligare med en storkusin sittandes bredvid.

Fullt med jobb var det, ja. Och glädjen över att få fylla dagarna med gemenskap håller i sig – nästa vecka har vi kulturfest med mat, musik och kläder från världens alla hörn. Det har gått två år sen sist men känns som fem, vi förbereder och vi längtar.

Och november fortsätter och andra halvlek kräver ett visst fokus. Som att gå ut på lunchen, upp på kullen där solen kan titta fram på sidan av berget och njuta av skira frostskogar.

Överträffade förväntningar

, 2 Comments

Imorse såg himlen ut som jag kände mig. Överträffade förväntningar är årets tema. Idag med ökad intensitet och klarhet; feber som försvann, närvaro i möten, kraft i bön, ömsesidig tacksamhet och förundran. En matlåda som var godare än jag trodde, en låt som blir bättre för varje lyssning, ett barn som somnar snabbare än väntat. Connection och feelings, sol som tittar fram, kanelbulle till kaffet, gemensam längtan, skaparglädje och en varm hand i förbifarten. Torsdagar i november kan också.

Sånt jag tänker på

, 0 Comments

Vad tänker ni på?

Jag tänker på att den här personen funnits i åtta år. Tänk om jag visste att det var han den där måndagsnatten då snön vräkte ner och vattnet gick. Tack Gud att det var han.

Jag tänker på hur Älvsbyn kan väder. Hur kallt tio minus känns såhär i början. Och hur alla är överens om att minusgrader och sol är bättre än plusgrader och regn – även om temperaturen inte tar hänsyn till våra åsikter är det fint med konsensus.

Jag tänker på Etiopien, alla som måste lämna och alla som måste stanna kvar.

Jag tänker på hur jag i söndags fick höra att naturens grundfärg är lila. Mitt liv har inte varit detsamma sedan dess.

Jag tänker på hur jag ska göra mitt jobb. Alltså hur jag kan göra det bästa möjliga av den tid jag har, hur jag ska kunna möta människor utan att stressa vidare till att-göra-listor.

Och så tänker jag på hur förunderligt god Gud var mot mig i nödens tid. Hur god han fortfarande är.

En helg

, 0 Comments

En genomglad åttaåring

Äta frukost och spela spel

Ljus fulla kyrkogården

Älskade människor i mitt kök

Saknad och längtan

Bröd och vin

Nyheter från Etiopien

Barnkalas

Middag med vänner tre dagar i rad

Kom till ro, min själ,
Herren har varit god mot mig.

Novembersol

En tvååring i knät

Påminnelser om evigheten

Längtan efter evigheten

Veckan innan lovet

1 Comment

Dagarna är långa men veckorna går fort, nu väntar ett efterlängtat höstlov som en paus från allt vanligt. Fast de senaste har inte heller varit så vanliga, då vi har haft hållbarhetsvecka på Älvsby folkhögskola. Otroligt njutbart att kunna göra såna folkhögskoliga grejer igen! Så fort det är schemabrytande, meningsfulla aktiviteter på schemat känner jag livet i mig – för att jag ser livet i andra. Den där pulsen som liksom var på paus under distansstudierna är så välkommen. Människor som möts, får testa nya saker, lära av varandra och växer som individer och i gemenskap, det finns knappt något bättre.

< 1 2 3 4 5 >»