Färgseende

, 4 Comments

I söndags fick jag en eftermiddag för mig själv, våra kära vänner fortsatte att vara kyrka även efter vår hemmagudstjänst genom att ta hand om Esaias några timmar. Jag hade noll planer, men gjorde det jag hade lust med, i min egen takt och utan en ljudmatta av mammamammamamma. Det var ljuvligt. Så ljuvligt att jag fann mig själv tittandes ut på en grannflicka som dansade över parkeringen i strålande kvällssol. Det var som att jag började se i färg igen, efter dagar i svartvitt – tänk att lite vila kan ha den effekten. Här är fler färgsprakande grejer jag märkt sen dess:

Skratta med Evelina över telefon

Prinsesstårta på eftermiddagsfikat

”Jag behöver bara hitta dinosauriearmen, sen är jag klar med det här mästerverket”

Instagram. Ibland kan det vara så himla trevligt där.

När kroppen känns stark

Fina kollegor som jag kommer närmare när korridorerna ekar tomma

Morgonsol genom sovrumsfönstret, kvällssol genom fönstret på gaveln

Komplimanger. Jag lever på komplimanger.

Sommarplaner och höstplaner som på grund av osäkerheten får en extra nerv; tänk om vi kan ses?

De korta cykelturerna till och från Esaias skola. Han hade lätt kunnat cykla dit själv, men jag vill inte vara utan

Att klockan är 23 och än är det inte mörkt