musik

Kommer och far

Snön kommer och far. Igår regnade det mesta av den bort men imorse fick vi återigen vakna till vitt. Jag jobbade hemma och det kan verkligen vara härligt i rätt dos, någon gång per vecka sådär, när listor behöver bockas av och tankar behöver tänkas klart. Då är det underbart att få arbeta i sin egen takt, laga en god lunch och börja och sluta dagen med utomhus.

I bakgrunden spelades bland annat Yasmin Williams vars musik jag tycker så mycket om och som i veckan gav en hemmakonsert. Men mest var det tyst, på det sköna sättet.

Vardagen är i rullning, också den på det sköna sättet. Läxor, gympapackning och tider har satt sig, vi somnar och vaknar och kommer och far – jag är glad att vi fått ett par månaders träning på rutinerna innan snö och is ska in i ekvationen. Isiga bilrutor och blöta överdragsbyxor kräver ett annat fokus än det man har i augusti. I oktober vet jag lite mer vad jag gör och varför. Gud och människorna jag har förmånen att möta har påmint mig.

Tips tips tips

Fredag! Om ni är osäkra på var ni ska lägga er uppmärksamhet har jag några förslag:

Ni som har lyssnat på höstspellistan kanske la märke till Yebba? Låten Distance och fler fina spelade hon på sin NPR Tiny Desk (Home) Concert – undrar hur länge det dröjer innan de kan återgå till kontoret?

Ända sedan Malina slutade blogga känns det som att jag inte har några bloggar alls att läsa. Rent matematiskt handlar det bara om minus en, men fallet är markant. Typ två bloggar är ju knappt plural. Ibland kan man också glömma bloggar för att sen komma på dem igen, och så är det med Malin Wollins blogg som jag kan skratta högt åt – till exempel det här inlägget om lugg och platser på tåget.

En bra grej med oktober är inktober och att Erik lägger upp fantastiska grejer på instagram, kolla bara:

Är det några texter man vill ha på hjärnan är det väl ändå Psaltaren? Allt är nåd hjälper till med det, med den äran.

Inne i spegelsalen av Liv Strömquist är ett genialiskt seriealbum för alla som någon gång ägnat sitt utseende en tanke. Smart, roligt och lärorikt.

Författaren gästade Babel häromveckan, jag blir så imponerad av hennes hjärna.

Hoppas ni alla får en fin helg med måttligt speglande!

Höstmusiken

Hösten är den stora musikårstiden, tycker ni inte? Mer tid till och kanske även större behov av musik. En ny spellista är i alla fall på sin plats! Alla låtar utom en är släppta i år, så de är som tomma blad redo att fyllas av nya höstminnen. Håll tillgodo:

The story I’ll tell

Förra sommaren släppte Maverick City Music en låt vars text jag direkt kände igen mig i – inte som i att jag på något plan kunde relatera, utan att mitt liv beskrevs. Hur det har varit mörkt, trångt, grumlig syn och hopplöshet. Hur det samtidigt funnits en visshet om att det inte är förgäves, att jag mitt i allt bara ser en liten del men att jag en dag ska få se hela bilden. En dag ska jag få berätta hur Gud har burit mig igenom, hur Gud har försett, hur Gud varit trofast. Min Gud misslyckades inte.

Det händer ju att jag tipsar om musik, men det här är något annat. Det här är allt jag vill säga:

Att lyssna på

Lördag! Juni! Sol och värme! Bra musik är på sin plats.

Seinabo Sey släppte nytt igår – vilken stjärna hon är! MVG i sommarkänsla i Rom-Com.

Men ännu mer sommarstämning bjuder Ellen Vingren med flera på med En vänlig grönskas. Varje år lutar jag mig mot sommarpsalmerna som beskriver exakt hur storslaget och fantastiskt det kan vara den här tiden på året och att det finns mer och till och med bättre än detta.

Men du, o Gud som gör vår jord så skön i sommarns stunder
Giv att jag aktar främst ditt ord och dina nådesunder
Allt kött är hö och blomstren dö
och tiden allt fördriver, blott Herrens ord förbliver

Vi började lördagen med att se poängutdelningen från Eurovision och nu går Esaias omkring och säger Good evening i tid och otid. Låtarna därifrån har gått varma de senaste två veckorna, vilket för mig är lika delar kul som huvudvärk. Kanske uppåt 70 % huvudvärk. Men när Islands bidrag 10 years kommer på blir livet kul igen!

Sen på bollen såg och lyssnade jag till Loney dears livespelning häromveckan, den var fin och bra och allt man vill ha när man sitter och ritar eller käkar lördagsgodis.

Till sist lite kompis; jag blev så genomglad av att se min kära trummisvän Julia på scenen igen! Om ni börjar se klippet och undrar var hon är, ha tålamod, hon kommer snart. Liksom en tid full med livemusik, får man hoppas.

Har ni hört nåt bra eller roligt på sistone?

Söndagsmusiken

Vi är nyvakna och hör musik från någon granne, det är fint och får oss på gott humör. En annan gång i en annan lägenhet hörde jag musiken en annan granne spelade. Jag kände genast igen låten. Sen kom nästa, ännu en av mina favoriter. Är det grannen ovanför? Sen en till. Vem är detta? Ytterligare en låt. Jag tror jag måste gå upp och knacka på, det är ju för bra för att vara sant! Så märkte jag att min iPod var på och min alldeles egna spellista sipprade ut genom hörlurarna.

En annan gång skulle jag sova i ett gästrum med en tysk volontär och jag hörde musiken hon lyssnade på. Låt efter låt helt i min smak. Åh, lyssnar du på Erykah Badu? Ja, det är ju skivan du brände till mig i födelsedagspresent. Eh jaha.

Imorgon är det söndag och söndagar mår extra bra med hjälp av en passande spellista. Tänk er en god och långsam frukost, en bra bok, nöjda barn, tulpaner och sol mot bakgrund av lugna vackra toner. Och om vi inte är där kan även snöstorm, halvstressad sinnesstämning och halvtrista pålägg hjälpas av låtar som påminner om annat. Sagt och gjort, här kommer lite söndagsmusik från mig till er.

Trevlig lyssning! Om du bor granne med mig och jag råkar överhöra är sannolikheten stor att jag tänker väldigt fina tankar om dig.

Fredagstips

Det är fredag och ni ska få en hel drös med tips inför helgen. Håll i er:

Kan ni gissa hur glada vi blev när vi en tisdagsmorgon skulle kolla vem det nya avsnittet av Historierummet handlade om och det visade sig vara Haile Selassie? Poddar går i ett här hemma och den här har nog spelats minst 20 gånger? På tio dagar.

Mer etiopientema bjöd Konflikt på, lite mer nutid, lite djupare analys.

Min vän Lina har till min stora glädje börjat blogga, och blandar kloka reflektioner med recept och roliga återbruksidéer. Att läsa där känns lite som att träffa henne fastän vi inte kan ses, för hennes värme och kreativitet återspeglas i allt hon gör.

Det ska erkännas att jag inte hunnit lyssna igenom hela Camp Lukewarm men det jag har hört gillar jag. Ett särskilt tips till dig som vill lyssna på musik som handlar om Gud men inte låter så… lovsångigt?

Hemmaträning! Jag är i ärlighetens namn lite less på den. Det är svårt att få till kvalitativa löppass på snö eller is och då blir jag mindre motiverad till inneträningen också. Plus decembermörker. Men en ljusglimt är några för mig nya träningspass av growingannanas på Youtube. Om du tyckt att passen jag tidigare tipsat om varit för käcka och amerikanska är de här inte det, det är nämligen inget snack överhuvudtaget. Och vissa har ”No jumping” med i titeln vilket är bra för oss i lägenhet vissa tider. Generellt mycket benfokus, men det kan man väl leva med. Starkare ben alltså.

Får jag vara så fräck att tipsa om mig själv? Det är ju min blogg så jag antar att jag får det. Ni kan nämligen följa mig på instagram om ni vill! I dessa inte så sociala tider gillar jag minglet som äger rum där – om jag inte kan prata med mina kollegor på rasten kan jag i alla fall lägga upp någonting i stories och få kontakt med folk på det viset. Ett extremt pandemiskt beteende. Precis som i verkligheten heter jag @elinsharew där.

dem_härgärget.jpg

Härbärget i Luleå hotas av nedläggning, här kan du skriva under om du liksom jag tycker att det är en dålig idé att stänga dörren för hemlösa. Om ni vill stötta Gemenskapsmåltiden i Luleå ekonomiskt kan ni läsa hur ni gör det här.

Och slutligen ett juligt, snabbt recept från Tuvessonskan (som också tagit bilden). Gnocchi i tomatsås med brynt saffranssmör, huuuur gott som helst.

Inte mindre än åtta tips, helgen är räddad!

Allt mögligt

Finns det någon fler som tycker det är frestande att istället för allt möjligt skriva allt mögligt eller allt mjöligt? Nu gav jag i vilket fall efter. Här är det dock inga mögliga grejer som bjuds, bara fräscha och fina!

Paulina Palmgrens album släpptes i fredags, jag hade väntat och blev inte besviken.

Jag är inte Englands drottning men däremot en social varelse, därför träffade de här orden mittenpricken denna vecka då pandemilivet har varit lite väl påfrestande. Är sen på bollen och har inte så mycket tid till serier som jag hade önskat, men The Crown hörni!

Det är fortfarande svårt att veta exakt vad som har hänt och händer i norra Etiopien, men UNHCR är där och vi har möjlighet att bidra till nödhjälp till dem som tvingats fly.

Panik på den nya uppdateringen av instagram som har gjorts om till en konsumtionsapp. (För er som inte har insta eller inte har uppdaterat, så har de satt en shoppingknapp där man förut tryckte för att se sina notifikationer, som gjort för att vi ska använda muskelminnet till att handla mer.) Är sugen på att bojkotta men kommer antagligen inte göra det, eftersom sociala medier faktiskt kan vara ganska sociala trots allt. Och vill ni ha kreativ inspiration kan jag varmt rekommendera @hallejuliaskapar och @mosteremelie!

Slutligen lite nyutgiven julmusik – det här låter bra i öronen. ”Finally someone understands that this is a worship song and not a Christmas carol”, såg jag någon kommentera videon till O Come Let Us Adore Him. Precis så!

Söndagstips

En vän skickade häromdagen en länk till Bifrost arts Lamentations – ett album jag tidigare hört vissa låtar ifrån men som är ännu starkare i sin helhet. Vissa texter är direkt hämtade från Klagovisorna i Biblen, en viktig påminnelse om att vi får – och till och med kanske bör – klaga när livet är svårt. Hoppet är inte mer komplicerat än att det kan samexistera med frågor och tvivel.

Bifrost-tipsaren Britta delar sin poesi på instagram, väl värt att följa!

Det är tydligt att jag mest bara vidarebefordrar tips jag fått av andra, tyvärr kan jag inte hjälpa att mina kompisar förser mig med bra grejer. Typ som podden The Connected Life vars senaste avsnitt är det enda jag hört men verkligen gillade, de pratade så fint och rimligt om hopp och förtvivlan.

Ni som läst här ett tag vet att jag inte tackar nej till en bra ultralöpningsdokumentär. I veckan har jag kollat på Beau Miles, till exempel när han springer 68 mil, bara äter bönor i 40 dagar eller springer ett maraton med taktiken en mile i timmen i 24 timmar. Gränsen mellan genialitet och galenskap är tunn men kul.

Trials of Miles - Running 650+km of the Australian Alps - YouTube

Och sist men på intet sätt minst, en purfärsk låt från Common hymnal. Kanske är hoppet kvällens röda tråd?

I love You… tube

Youtube är bäst! Numera sitter jag aldrig framför sökfunktionen och funderar hur jag ska hitta tillbaka till det där roliga klippet jag såg för två år sen, utan jag ser till att vara inloggad, prenumererar på kanaler och gör spellistor. Det är rena drömmen att ha en plats full av filmer som passar mig, antar att algoritmerna har lärt känna mina mönster. Här kommer ett gäng spretiga tips som alla kommer från den gigantiska skattkistan:

Jag längtar till Finland! Två som säkert längtar därifrån är de fantastiska tjejerna Elin och Emilia vars plan var att resa runt Europa i sin van. Av förklarliga skäl kan de inte göra det som planerat, men filmerna de skapar är helt fantastiska oavsett var de är.

Nästan varje gång jag delat med mig av något som känns lite extra känner jag för att skriva ”men så känns det inte alltid” eller ”kom ihåg att jag inte delar allt”. Livet ryms inte i korta blänkare, och allt som delas är ett urval, oavsett hur genomskinlig avsändaren försöker vara. Det här klippet, där den den fullfjädrade influencern Jenny Mustard förklarar varför hon ljuger, och vilket ansvar vi som konsumenter av sociala media har. Hennes kanal rymmer också mycket annat bra, som tips på vad du inte behöver köpa.

Även Jackie och Preston Perry, ett kristet poet-par som under karantänen börjat vlogga (med hjälp av sin personliga fotograf, grattis till snyggt) är inne på samma spår; att dela med sig kan skapa en falsk känsla av närhet – folk tror att de känner dig – men att det ändå är värt risken.

Så lite svenska; Magnus Malm pratar i 30 minuter om sin bok Fri att tjäna, och när jag såg det sprängdes nya rum upp i trånga tankar.

Musik saknas inte! Häromdagen hittade jag Joseph Solomons version av Not in a hurry och gillade starkt.

Det här stycket gitarrspelande var hundra procent fantastiskt, jag har lyssnat på det igen och igen.

The blessing UK har delats friskt på sociala medier, nu finns också en svensk version. Rekommenderar och säger amen till båda!

Har ni sett nåt bra på sistone?