Lejonkudden

 

Förra veckan fyllde ett av mina favoritbarn tre år, och eftersom han har allt han behöver och önskar (förutom en låtsasdammsugare, vilket han fick) sydde jag en lejonkudde. Idén är helt och hållet stulen från Pinterest, så allt jag behövde klura på var hur jag skulle gå till väga. 

 

Två runda tygbitar, broderat ansikte och en lååååååång virkad snodd till man blev det. När jag visade Tariku mina presentalternativ på tidigare nämnda Pinterest sa han: Elin, visst vet du att det här tar tid? Han känner mig så väl, för helt plötsligt var det kvällen innan kalaset och min kära mamma kom till undsättning:

 

 

 

Men på födelsedagens morgon var det bara stoppningen kvar! Treåringen trodde att det var en sol, men några timmar senare kramade han kudden och deklarerade: jag älskar gult! Älskade barn. 

En ampel på fem minuter

Här har ni ett världssnabbt pyssel som passar utmärkt för blommor som gör sig bäst hängandes:

  

  

Att själva knytanordningen nu skyms av blomman tycker jag är helt i sin ordning, då det är blomman i all sin härlighet vi vill åt. Jag använde mig av tygremsor från second hand (ofta svinbilligt), men det går lika bra att klippa till själv från vilket tyg som helst. 

Påsk

Påsken, vilken strålande högtid! Då mörker blir till ljus, graven är tom och vi får följa Jesus från död till liv. Den här helgen är precis vad jag behöver just nu, en påfyllning av hopp. 

På långfredagen stannade vi till hos några vänner med får och lamm, och inget hade väl kunnat passa bättre den dagen. 

Ni vet att det inte var med förgängliga ting, silver eller guld, som ni friköptes från det meningslösa liv som ni övertagit från era fäder. Nej, det var med blodet från ett lamm utan fel eller fläck, Kristi dyrbara blod. (‭Första Petrusbrevet‬ ‭1‬:‭18-19)

 

 

Sommartiden hej hej

En klocka har jag ställt om idag. Det digitala gav mig den traditionsenliga förvirringen tidigt i morse: är det här sommartid eller vintertid? Visst har mobilen ändrats automatiskt? Vad är klockan egentligen?

Vår son gillar att vara vaken länge på kvällarna, så jag har fasat för omställningen hela veckan – på samma sätt som familjer med morgonpigga barn protesterar mot den extra timmen på hösten. Men ändå klingar det fint. Sommartid. Ljusare tider. Piteå och Norrbotten får ofta dras med ryktet om vintermörkret. Förvisso helt grundat i verkligheten, men en förutsättning för det som nu kommer. Jag är inte mycket för värme och mittpådagen-sol, men ljusa sommarnätter är helt klart värt några månader i mörker. När lamporna i lägenheten aldrig behöver tändas, när man kan gå sena kvällpromenader utan något som helst behov av elljusspår för att sen komma hem och somna med solen i ögonen. Ljusåterbäringens tid är här!

  

Hela världen

Tidigare i veckan gjorde jag detta kap:

Efterfrågan på en finsk atlas från 1974 är säkert inte så stor, men ändå kändes det som högsta vinsten när jag plockade fram den ur bokbackarna. Se så fint:

Jorden alltså!

Eftersom jag inte förstår någonting blir det lite extra fascinerande med jorden och dess tillbehör.

Den tidigare ägaren ville snabbt kunna hitta kartan över Palestina på Jesu tid:

Onödigt impulsköp? Självklart inte, jag ska använda den till allt! Slå in paket, skriva brev på, rama in de bästa sidorna och vika fåglar av resten. Jag började med en tavla med det bibelord från Hebreerbrevet som klingat i mig:

Ljuset

För några år sen bestämde jag mig för att flytta till Etiopien för en tid och arbeta med rehabilitering för unga prostituerade. Den drivande frågeställningen var att om ljuset lyser där – i det mest kompakta av mörker – då är det på riktigt. Om det finns hopp i den ekonomiska, själsliga och andliga fattigdom som prostitution innebär, då finns det hopp för alla. Slutsatsen blev aldrig särskilt tydlig, då min svartvita världsbild fick sig några törnar och livet i Etiopien blev som liv är mest, en blandning av både ljus och mörker. Och även om jag fick öva mig i medkänsla är det svårt att helt och hållet sätta sig in i en medmänniskas söndertrasade situation. Att grotta ner sig i hemskheter visade sig inte heller vara särskilt professionellt. 

Nuförtiden är situationen en annan; jag lever långt ifrån både Addis Abeba och vardagen nära hemlösa. Men mörkret gör sig såklart påmint ändå, det drabbar mig utan att vara ett yrkesval. Och det har visat sig att ljuset visst lyser i mörkret. Ibland som en ståtlig fyr, ibland som en ficklampa i behov av nya batterier, men det finns där. Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det. Dagens mörker var ännu ett avsked, sjukdom och trötthet. Kvällens ljus var två vänner och fisktacos. 

  

The Duo of the Century och Feist

Här kommer bara, bara favoriter. Tre av mina absoluta favoriter i musikvärlden är Feist och killarna i Kings of Convenience. Och det här är ett favoritklipp från spelning som Feist höll för asmånga år sen som är snorbra. Hon sjunger min favoritlåt av Kings of Convenience som hon sjöng tillsammans med dem i studioversionen. Bara goa grejer här. Njut nu.

 

Étonné och Jennie Abrahamson

jennieabrahamson-8

Ännu en fantastisk kväll i BlackBox. Jag och Kenneth spelade vår musik innan Jennie Abrahamson klev på scenen.

 

jennieabrahamson-3

Acusticum hade gjort så vackert i lokalen med glödlampor som backdrop och så fin ljussättning. För kvällen hyrde de in möbler från en second hand-affär i stan. Smart grej! BlackBox såg ut som ett stort vardagsrum med mysbelysning.

 

jennieabrahamson-23

Jennie i sitt bås med alla möjliga manickar och instrument. Vackert sjöng hon också.

Kolla in länken här för att se fler bilder från kvällen. 

Foto: P-town