Tro och hopp

Ljust, nytt

Det är vårdagjämning på söndag. Jag kan inte minnas att jag någonsin har brytt mig om den dagen, men detta år är på alla möjliga sätt annorlunda. I år behöver jag att naturen proklamerar ljusets seger över mörkret.

Jag var i Etiopien de första veckorna i februari och med mig därifrån hade jag en hel bukett med skott från mina svärföräldrars blommor. Nu frodas de på nytt i vårt köksfönster och jag beundrar dem varje dag. Har aldrig engagerat mig nämnvärt i spirande blommor heller, förrän nu. Lite Addis till Piteå, och väldigt mycket krut i växter ryckta ur jorden. Något nytt är på väg.

Image

Advent

Jag såg solen idag. Den var varmt ljusgul och träffade mig rakt i ansiktet genom rutan på bussen jag åker längst norrlandskusten. Klockan blev elva, jag lyssnade på radiogudstjänsten och sög åt mig varje ord som sades.

Advent är här och det finns mycket jag inte kommer att göra. Här blir det ingen egengjord julkalender till barnet, inga glöggfester och knappt något bak – all tid och ork går till sjukhusbesök och att rodda denna märkliga vardag vi befinner oss i. Men eftersom jag längtar efter en kristuscentrerad snarare än konsumtionsdriven adventstid gör det inte ett dugg. Så när jag kommer hem ska vi hänga upp stjärnan i fönstret som ett tecken: Jesus kommer till oss. När det är som mörkast kommer livets ljus, fredsfursten. Och han kunde inte ha haft bättre timing.

Verklighetsförankring

– Du får tänka positivt.

Så löd orden från en administratör på kommunen som just gett mig beskedet att de inte har någon förskoleplats att erbjuda min son utifrån de särskilda behov vi som familj har på grund av sjukdom och infektionskänslighet. Människor är ju för knäppa ibland. Kan positiva tankar få kommunen att ändra sig? Kan positiva tankar trolla fram en småbarnsgrupp på färre än sjutton förkylda ungar? Jag har noll till övers för den verklighetsuppfattningen.

Tacka vet jag grundbulten i mitt liv, som angriper problemen från ett annat håll och vågar erkänna att de finns. Att bekymmer inte försvinner genom att tänka positiva tankar om dem. Imorgon kommer nya plågor (tänk om kommunkvinnan sagt det istället). Bibeln för upp bekymmer, svårigheter och synd i ljuset och säger sanningen om dem, kallar dem vid dess rätta namn. Min uppgift är att inte bekymra mig, Guds uppgift är att ta hand om mig. 

  

”Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.”

‭‭Matteusevangeliet‬ ‭6:25-34‬ ‭

Höstens hopp

image

Mörkare, kallare, tystare
Träden gula och nakna
Den spirande vårens motsats; förruttnelsens tid är här
Talar om förgänglighet och hopp, att allt får ett slut, hur illa det än verkar
Hur illa det än gör mig, ska löven gulnas, falla av, ruttna
Frisk luft ska fylla mig, något annat ska ta vid

Något annat ska ta vid.

 

Nytt

Än en gång går jag igenom vår lilla lägenhets garderober och lådor, byter plats och försöker få ordning på pinalerna. Högen med tavlor som inte fått någon plats blir vad jag siktar in mig på, och dunjackor. Rensar snabbt, ska snart iväg, och sysslan bidrar inte till någon djupandning. Samtidigt, ändå, lite frisk luft i systemet. Bort med det gamla, testa göra på nåt annat vis. Samma komponenter men nytt nytt nytt.

Med bestämda steg bär jag lådan med vinterkläder till förrådet, med ord av sanning på repeat i huvudet: du är en vind som säger det blir vår.

Glädjen

Snabbt gick vi, spanandes på fåglar och skulpturer. Över vattnet upphörde molnen tvärt, ett tydligt löfte om att solen snart kommer fram. Huruvida löftet infriades är av mindre vikt. Vi var rena, mätta och utvilade. Strax därefter, en älskads händer i våra, nåden att vara familj trots kassa omständigheter. Och storfamiljen som bär oss, alla på olika sätt. Med skjuts och mat, eller som de yngre med dans och ”jag är en riddare!” med både kladdkaka och grädde runt munnen. Jag tror inte att glädje alltid går att välja, men idag blev den mig given. 

Påsk

Påsken, vilken strålande högtid! Då mörker blir till ljus, graven är tom och vi får följa Jesus från död till liv. Den här helgen är precis vad jag behöver just nu, en påfyllning av hopp. 

På långfredagen stannade vi till hos några vänner med får och lamm, och inget hade väl kunnat passa bättre den dagen. 

Ni vet att det inte var med förgängliga ting, silver eller guld, som ni friköptes från det meningslösa liv som ni övertagit från era fäder. Nej, det var med blodet från ett lamm utan fel eller fläck, Kristi dyrbara blod. (‭Första Petrusbrevet‬ ‭1‬:‭18-19)