Svepas med
Att bli uppslukad
svepas med
glömma allt annat
Haka på infallen
inte bry sig så mycket
se hur glädjen tar över
Sålla bort borden
rensa bland måsten
hoppa över och i
Dikter
Det är dags
Överdrift
av min och mitt
det är dags
resignera
Hårda skal
skam och försvarstal
från och med nu
krackelera
Det gamla drog
det nya gror
genomsyrat
av sant
Kontrollens chimär
platsar ej här
överraskning
konstant
Han låter mig
Ja ja
Okej då
och
Gör som du vill
är hur kapitulationen låter
Jag överlåter mig
Han låter mig
Det är nåt särskilt med dig
Det är nåt särskilt med dig
svårt att sätta fingret på
men om du satte ditt finger här
och tryckte hårt
skulle jag få syn på ett alldeles särskilt avtryck
vägar och fåror, det som är du:
fingeravtryck från skaparhand
Det är nåt särskilt med dig
Någon satte fingret på dig
Tiden som går
Lättnaden över att tiden går
Allt vi kan lägga bakom oss
Vi lägger till handlingarna
Arkiverar, sorterar, in i förråd och externa hårddiskar
Varsamt inpackat av minnets luddighet och oskärpa
Öppna din himmel
Öppna din himmel över min rastlösa själ
Ge fasthet åt trevande steg
Sjung melodier som överröstar brus
Bär genom dal, skänk vishet över berg
Öppna din himmel över min rastlösa själ
Låt det regna!
Åt tyngd för löv som måste falla
Åt liv för en öken som ska blomma
Öppna din himmel över min rastlösa själ
Ankra mig till det allra heligaste
Blicken klar, hjärtat bestämt
Mjukt av nåd, allt av nåd
Vidare
Led oss vidare
Längre, djupare, närmare
Ge oss skärpa
Skarpa, sanna ord och skarpa, kärleksfulla blickar
Visa oss:
Det finns mer
Höstens hopp
Mörkare, kallare, tystare
Träden gula och nakna
Den spirande vårens motsats; förruttnelsens tid är här
Talar om förgänglighet och hopp, att allt får ett slut, hur illa det än verkar
Hur illa det än gör mig, ska löven gulnas, falla av, ruttna
Frisk luft ska fylla mig, något annat ska ta vid
Något annat ska ta vid.
Det jag har
Silver och guld har jag inte, hälsan och styrkan har lämnat mig
Händerna är tomma, bankkontot likaså
Men det jag har, det har jag verkligen;
Vetskapen om vem jag tillhör, vem som äger mitt liv och aldrig släpper taget
Det jag har, det har jag verkligen
Natten till onsdag
Allt käckt har karvats bort från detta som är vårt liv
Kvar är minnen och slagna krigare
Val och inställning har bytts ut mot
Om Herren vill
och
Om vi får leva
Om vi får ska vi leva som aldrig tidigare
Äta för att vi kan
Leva för andra för att vi kan
Kramas jämt för att vi kan
Hoppet lever, det gör han
Vitnade knogar runt själens ankare
Han låter sig inte skrämmas så vi ropar igen
Han ryter åt stormen men talar ömt till oss:
Herren vill, ni får leva.