På repeat
Listan på repeat. Favoritartisten just nu är Grouper. Lyssna om du känner för att känna en massa. Börja med Living Room.
Tack och hej! /Malin
Listan på repeat. Favoritartisten just nu är Grouper. Lyssna om du känner för att känna en massa. Börja med Living Room.
Tack och hej! /Malin
De senaste veckorna har vi pratat om framtiden. Om våra drömmar och förhoppningar, vilka vi vill vara och vilka vi vill vara med. Vi har kunnat se bortom det som nu håller oss fast och staka ut en riktning dit vi vill gå, om vi får och kan.
Ofta har ordet vision väckt ett obehag i mig, ett ärr från överanvändning och kanske också en övertro på visionernas styrka. Där du blir din vision, och den som ingen har blir utan resultat. Dit vill jag inte gå. Men när livet kretsar kring den dagliga överlevnaden, när vi knappt vet något om nästa vecka, är det en frihet att få se lite lite längre. Veta vart vi vill.
Vi om några vet att våra egna planer kan skjutas upp, ändras eller grusas. Vi vet också att det vi nu drömmer och hoppas kan bli sann verklighet. Jag längtar.
Ett geni har idag släpp första singeln till hennes nästa platta. Ane Brun är fenomenal och jag slukar allt hon gör och mår himla bra av det.
De bästa pysselprojekten är de man faktiskt får användning av, och detta är minst sagt ett sådant! När jag fick barn och skulle börja amma tyckte jag det kändes konstigt att fortsätta rolla på parfymerad deodorant innehållande aluminium precis där min son låg och åt typ hela tiden. Snart testade jag en hemmagjord deo som en kompis till mig kokat ihop, och när den var slut använde jag mig av Evelinas utmärkta recept:
1 dl kokosolja
5 msk bikarbonat
5 msk majsstärkelse
5 msk arrowrotpulver (kan bytas mot ytterligare 5 msk majsstärkelse, men gör att slutprodukten blir lenare i konsistensen)
ev essentiell olja (jag kör utan)
Blanda de torra ingredienserna, smält kokosoljan på spisen (den smälter vid 25 grader) och blanda allt. Häll allt i en burk, smörj i nytvättade armhålor och märk att det fungerar!
Godaste tomatsoppa/sås! När kylskåpet är rensat så brukar det alltid finnas vissa basvaror kvar i skafferiet och på dem kan en faktiskt få ihop rätt så många olika goda rätter. Linsgryta till exempel. Eller som det här, en god tomatsoppa/sås. Den här gör jag oftast som sås och äter till pasta. Så här gör jag den:
2 lökar
3 vitlöksklyftor
2 burkar krossade tomater
Vatten
1 msk tomatpuré
1 grönsaksbuljongtärning
Ca. 2 msk vitvinsvinäger
Ca. 2 msk socker
(Mellangrädde eller mjölk)
Kryddor (oregano, timjan, mejram, basilika)
Salt och peppar
Stek lök och vitlöksklyftor i olivolja. I med krossade tomater, en skvätt vatten (fyll tomatburken med vatten och häll i om du ska göra soppa), tomatpuré och grönsaksbuljongtärning. Vitvinsvinäger och var noga med att balansera upp det med socker. Smaka av, det ska inte bli för syrligt och heller inte för sött. Koka ned länge, minst en halvtimme. (Om du gör soppa kan du hälla i mellangrädde och/eller mjölk i slutet.) Nu ska du krydda, ta av de örter du har har hemma. Jag brukar använda mig av oregano, timjan, mejram och en massa basilika. Ja, och så salt och peppar såklart. Krydda ordentligt, för när du senare ska äta det här med pastan så drygas smakerna ut av pastan. Lyxa till med fetaost och ruccola. Mums!
Allt käckt har karvats bort från detta som är vårt liv
Kvar är minnen och slagna krigare
Val och inställning har bytts ut mot
Om Herren vill
och
Om vi får leva
Om vi får ska vi leva som aldrig tidigare
Äta för att vi kan
Leva för andra för att vi kan
Kramas jämt för att vi kan
Hoppet lever, det gör han
Vitnade knogar runt själens ankare
Han låter sig inte skrämmas så vi ropar igen
Han ryter åt stormen men talar ömt till oss:
Herren vill, ni får leva.
Hyllar min kära maytemberkompanjon med denna. God morgon Elin och alla ni andra! /Malin
Hittade ett klipp på youtube om hur en ritar hud i photoshop och woooow så roligt! Orkade inte vara lika noggrann som mannen i klippet (och hade nog ändå inte fått samma resultat) men det här ser ju faktiskt inte så pjåkigt ut. Glad för det. Nu ska jag måla nån annan. /Malin
Förra veckan la vi dom alla på brevlådan. Bröllopsinbjudningarna. Efter flera kvällars pysselverkstad, där jag satt på golvet och mätte, klippte, vek och tejpade ihop kuvert och Erik vid datorn som ritade och färglade, så är bollen nu i rullning. Och det är sånt här pyssel som gör mig glad. Älskar det monotona, ”många bäckar små”-typ av pysslet som med lite mysig musik gör min tillvaro rofylld.
Kuverten gjorde jag av papper från en kartbok. En väldigt stor kartbok, ska tilläggas. Så här ser insidan ut…
Nu väntar fler pysselkvällar inför projekt bröllop. Så fortsättning följer!
/Malin
Hur var det i Thailand? frågade jag, med snäppet högre puls än normalt, som alltid när jag är i samma rum som henne. Du förstår, jag har så otroligt svårt för denna människa, och så har det varit från första stund. I början tyckte jag att det fanns skäl för min irritation – och på den banan har jag fortsatt. Banan av dömande blickar och ignorans, ett kyligt hej för att sen återgå till annat för att jag ska slippa prata med henne. Som det ju blir ibland, tänkte jag. Försvarade jag.
Ikväll möttes vi igen. Kompakt tystnad. Hon gjorde sitt jobb. Jag tittade på. Sen, av någon anledning: Hur var det i Thailand?
Och så blev hon faktiskt lite trevlig att lyssna på.
Tydligen kan en kass inställning klinga av bara av att jag bjuder till lite.