Om att härma
Ni som har hängt med på den här bloggen minns kanske att jag flera gånger nämnt hur bra det är att härma, att lära sig nya tekniker och upptäcka nya motiv genom att gå i någon annans fotspår. Det är självklart att laga mat efter andras recept, lägga upp träningen efter andras träningsprogram, spela andras låtar eller sticka efter andras beskrivningar. Av någon anledning kan det ändå, åtminstone för mig, ta emot att rita eller måla efter någon annans bild – men det behöver det bli ändring på, just för det funkar så bra!
För det första är det lättare att måla eller rita av något som redan är målat eller ritat. Tänk dig att rita av en riktig hund eller att rita av en seriefigurshund – såklart kommer seriefiguren vara lättare. Det är färre intryck att ta ställning till. Att skapa en bild, från verklighet eller foto till målning eller teckning, är ett översättningsarbete där tusentals detaljer och nyanser ska tolkas och bli till streck eller ytor. Vad ska med och vad ska sållas bort? Vad måste tas med för att känslan i resultatet ska bli den jag vill? Om du istället utgår från en bild som är målad eller ritad är den tolkningen redan gjord. Du kan fortfarande välja vad du vill ta med i din version, men det blir väldigt mycket lättare för hjärnan och en lägre tröskel när du sitter vid ett tomt papper en halvtrött kväll.
Det funkar också väldigt bra att utgå från en bild men använda en annan teknik, just för att syftet inte är att måla en exakt kopia. Bilden på skogen är en torrpastell i A4 där jag utgick från en oljemålning jag hittade på Pinterest och maskrosorna är utifrån ett annat pinterestfynd.
För det andra kan vi härma oss själva genom att återkomma till samma motiv. En lärare gav en gång tipset om att skissa (en eller flera gånger) innan man går över till pensel och färg, inte främst för att få tänka till kring komposition utan för att träna ögat och handen, lära känna bilden. En del av ett pilträd var ett återkommande motiv i april.
Det ursprungliga trädet klippte jag ut (fortfarande oklart vad som ska bli av det) och sen målade jag en akryl som blev en del av Tigrayförsäljningen. Därefter ritade jag ännu ett och det tredje gick bara av farten just för att det var som en sång jag lärt mig nästan utantill. Nu slår det mig att det är precis såhär barn kan hålla på; rita av och sen rita samma motiv om och om igen. Lära sig hur man ritar ögon på ett visst sätt och sen använda den typen av ögon på alla teckningar. Ungarna har koll på läget, kanske vi skulle ta och härma dem?
Annika
15 maj, 2021 @ 19:46
Så bra pedagogiskt tänkt, att avbilda är inte dumt alls. Sista steget för många barn när de har ritat och målat några år… Jag ser ofta på förskolan där jag arbetar att barnen tycker om att jag sitter med och vi ritar tillsammans och jag kan visa på nya sätt att rita/måla och de får inspiration av det och jag av dem. Att måla tillsammans med barnen är så roligt och utvecklande för alla :)!
P.S Maskrosorna tycker jag mycket om!
maytember
20 maj, 2021 @ 11:08
Ja, jag tror verkligen att skapande är något vi kan göra tillsammans, både barn och vuxna 🙂
Britta
17 maj, 2021 @ 11:11
Älskar detta härmtema! Får mig också att tänka på det jag hörde en sjukgymnast säga en gång att dans är bra på så många sätt, bl.a. för att hjärnan mår bra av upprepning. Det ger ytterligare en dimension till att göra samma sak flera gånger. Det är inte slöseri.
maytember
20 maj, 2021 @ 11:07
Så bra perspektiv!