Här har ni ett världssnabbt pyssel som passar utmärkt för blommor som gör sig bäst hängandes:
Att själva knytanordningen nu skyms av blomman tycker jag är helt i sin ordning, då det är blomman i all sin härlighet vi vill åt. Jag använde mig av tygremsor från second hand (ofta svinbilligt), men det går lika bra att klippa till själv från vilket tyg som helst.
Tidigare i veckan gjorde jag detta kap:
Efterfrågan på en finsk atlas från 1974 är säkert inte så stor, men ändå kändes det som högsta vinsten när jag plockade fram den ur bokbackarna. Se så fint:
Jorden alltså!
Eftersom jag inte förstår någonting blir det lite extra fascinerande med jorden och dess tillbehör.
Den tidigare ägaren ville snabbt kunna hitta kartan över Palestina på Jesu tid:
Onödigt impulsköp? Självklart inte, jag ska använda den till allt! Slå in paket, skriva brev på, rama in de bästa sidorna och vika fåglar av resten. Jag började med en tavla med det bibelord från Hebreerbrevet som klingat i mig:
De bästa pysselprojekten är de man faktiskt får användning av, och detta är minst sagt ett sådant! När jag fick barn och skulle börja amma tyckte jag det kändes konstigt att fortsätta rolla på parfymerad deodorant innehållande aluminium precis där min son låg och åt typ hela tiden. Snart testade jag en hemmagjord deo som en kompis till mig kokat ihop, och när den var slut använde jag mig av Evelinas utmärkta recept:
1 dl kokosolja
5 msk bikarbonat
5 msk majsstärkelse
5 msk arrowrotpulver (kan bytas mot ytterligare 5 msk majsstärkelse, men gör att slutprodukten blir lenare i konsistensen)
ev essentiell olja (jag kör utan)
Blanda de torra ingredienserna, smält kokosoljan på spisen (den smälter vid 25 grader) och blanda allt. Häll allt i en burk, smörj i nytvättade armhålor och märk att det fungerar!
Kombinationen tråkiga grytunderlägg och många pärlor till övers resulterade i ett kvällspyssel, som ska skydda vårt ack så känsliga köksbord från diverse hot.
Mycket roligare än de nötta underläggen i kork; fungerar också som hatt för ettåringar!
Fina grejer på gång! I helgen har jag, Erik och min syster Mirjam vikt över 100 loppor och har stora planer för denna kombo. Till höger har vi rockringar, inlindade med vit eltejp och ljusslingor. Tanken är att den ska pryda en lada om några månader, då vi firar att jag och Erik gifter oss. Och resultatet ska ni få se så fort den blir klar! Vi hade för övrigt en oerhört trivsam stund i vardagsrummet hemma hos föräldrarna, med solen som sken in i vardagsrummet där vi satt och vek loppor på löpande band, skid-vm på tv och lilla Hedvig (Mirjams dotter) som satt och ritade vid andra sidan av bordet och med jämna mellanrum skrek YES!
När jag tänker på min och Tarikus historia blir jag så tacksam över att vi, från varsin liten by i Etiopien respektive Sverige, lyckades träffas. Hur vi blev kompisar i Uganda och jobbade ihop i Etiopien för att nu vara man och fru och föräldrar i Sverige. Från våra år tillsammans har vi en massa bilder som jag blir alldeles varm av att se på, och det känns dumt att låta dem ligga på den externa hårddisken eller ens i byrålådan. Och mitt bästa knep för att få till album är att lämna tanken på att få med allt från ett visst år eller en viss resa och istället klistra in de foton som man tycker bäst om. Samt; hellre ett slarvigt album än inget alls!
Jag är så glad att våra vänner har tagit bilder av oss när vi gjort helt vanliga saker. Den här restaurangen (till höger) åt vi på i princip varje dag fram till att vi gifte oss och Malin tog bilden hennes första dag i Etiopien.
Fest (när Tarre tog sin masterexamen) och vardag (på stammisrestaurang nummer två). Å vilken härlig tid det här var!
Vi förlovade oss på en högst tveksam plats, det var nämligen sjukt svårt att hitta ett ställe som var avskilt, vackert och rent. Vi kämpade massor och var alldeles svettiga och dammiga när vi kom hem.
Vårt första gemensamma hem var ett rosa hus i utkanten av Addis Abeba, och vilket kap det var alltså! Trivdes utmärkt.
Pirr i magen över alla dessa fantastiska minnen och en hoppfull förväntan om att kommande år ska få bjuda på fler vanliga och festliga dagar med den bästa mannen jag vet. Och känslan över att få lägga ett album till samlingen är inte så dålig den heller.
