En helg

En genomglad åttaåring

Äta frukost och spela spel

Ljus fulla kyrkogården

Älskade människor i mitt kök

Saknad och längtan

Bröd och vin

Nyheter från Etiopien

Barnkalas

Middag med vänner tre dagar i rad

Kom till ro, min själ,
Herren har varit god mot mig.

Novembersol

En tvååring i knät

Påminnelser om evigheten

Längtan efter evigheten

De bara vet

De bara vet
De bara gör det
De vågar friskt och vinner allt
De bara vet
De tar rygg
De jublar över att dagen är här
De bara vet
De har fått nog
De vet varifrån de kommit
De vet vart de ska

Veckan innan lovet

Dagarna är långa men veckorna går fort, nu väntar ett efterlängtat höstlov som en paus från allt vanligt. Fast de senaste har inte heller varit så vanliga, då vi har haft hållbarhetsvecka på Älvsby folkhögskola. Otroligt njutbart att kunna göra såna folkhögskoliga grejer igen! Så fort det är schemabrytande, meningsfulla aktiviteter på schemat känner jag livet i mig – för att jag ser livet i andra. Den där pulsen som liksom var på paus under distansstudierna är så välkommen. Människor som möts, får testa nya saker, lära av varandra och växer som individer och i gemenskap, det finns knappt något bättre.

Kommer och far

Snön kommer och far. Igår regnade det mesta av den bort men imorse fick vi återigen vakna till vitt. Jag jobbade hemma och det kan verkligen vara härligt i rätt dos, någon gång per vecka sådär, när listor behöver bockas av och tankar behöver tänkas klart. Då är det underbart att få arbeta i sin egen takt, laga en god lunch och börja och sluta dagen med utomhus.

I bakgrunden spelades bland annat Yasmin Williams vars musik jag tycker så mycket om och som i veckan gav en hemmakonsert. Men mest var det tyst, på det sköna sättet.

Vardagen är i rullning, också den på det sköna sättet. Läxor, gympapackning och tider har satt sig, vi somnar och vaknar och kommer och far – jag är glad att vi fått ett par månaders träning på rutinerna innan snö och is ska in i ekvationen. Isiga bilrutor och blöta överdragsbyxor kräver ett annat fokus än det man har i augusti. I oktober vet jag lite mer vad jag gör och varför. Gud och människorna jag har förmånen att möta har påmint mig.

Livet jag får leva

Livet jag får leva
Framtiden jag får längta efter
Fasta steg utan tvekan
Nya vägar och djupa rötter

Luften jag får andas
Landa, höra till
Skärp synen när jag famlar
Och i mig, andas liv

Livet jag får dela
evighet och nåd
våra sår vill han hela
nycklar till fulla förråd

Rita träd

Vardagslunk, andra årstider än sommar och rätt typ av lätt tristess skapar goda förutsättningar för ritande. För att inte tala om det naturen håller på med nuförtiden – det finns så många träd som ber om att avbildas. En björk från en promenad in mot stan till exempel.

Ett annat träd ritade jag med favoritpenna nummer ett – Mujis 0,38 mm.

Med eller utan löv?

Med!

Så dök det upp en bild i Marias stories som jag var tvungen att skärmdumpa och sen tolka med pastellkritorna. Jag tror det var speglingen som gjorde det. Och höstfärgerna, trädstammarna och hemmakänslan.

Jag gillar

hur min dator luktar

att min son avslutar fredagen med att fråga varför så många svenskar tyckte illa om Donald Trumps politik

biblioteket

att pianospelandet tar mer tid i anspråk

idéer till teckningar som inte ger sig förrän de blir verklighet

att börja dagen med Bibeln

tanken på min kompis som äntligen får flytta till Addis

sms apropå inget

svartvinbärssmoothie

när jag hittar tillbaka till musiker jag glömt namnet på

och snö i oktober

Minusgrader

Det är något särskilt med minusgrader – allt blir vackert, allt känns rätt. Stegen går snabbare, luften går lättare att andas. Även det vissna gräset mår bra av frostens omfamning. Jag lyckades pricka in min friskvårdstimme precis innan regnet och fick en torsdagsmorgon av stillhet och sol. Kanske är det konstigt att förhållandevis snabb rörelse kan upplevas som stillhet, tricket är att stanna upp när utsikten kräver det och haka på naturen. Här kan man vara, här kan man stå. Och så härligt livet är under nollan.

Har du alldeles glömt

Har du alldeles glömt 
hur jag bar dig förut 
Har du alldeles glömt 
min blick 
Har du alldeles glömt 
hur det känns mot min hud
Har du alldeles glömt 
vad du fick 

Låt mig påminna dig
om min fasta hand  
Fräscha upp ditt minne 
se, jag finns kvar
Tala till rätta 
jag går ingenstans 
Det du fick 
– vad du fortfarande har