Vardag

Ligga efter

10 Comments

Känslan av att ligga efter; hitta ett bibliotekskvitto och se att böckerna skulle ha varit återlämnade för två veckor sedan, 06.20 leta byxor utan hål och fläck till barnet, öppna frysen i jakt på matlåda, hoppas att jag inte har glömt någon viktig födelsedag. Hela tiden lite sen, hela tiden något som rycks med i sista sekund.

Tur då att det finns parallellgator i hjärnan. Jag ser tillbaka på dagen och märker hur mycket som liksom bara blev, och som blev bra. En bekant blir till vän, jag ringer någon precis den stund han tänker på mig, delad glädje blir minst dubbel. ”Ville du prata med mig?”, när jag själv har glömt bort att jag ville det. Känslan av att vara på rätt plats vid rätt tillfälle, varje dag läggs en ny pusselbit, en kompis hör av sig och hon är utan tvekan en av de roligaste och smartaste jag känner. Hjälp kommer i rätt tid och allt hänger inte på mig.

Även om jag ligger efter är det uppenbarligen någon annan som ligger före.

Sjätte dagen

, 6 Comments

Sjätte dagen hemma och tillvaron flyter ihop till en oklar massa. Va, är klockan redan fem? Är det personer på skolan idag? Det är på inget sätt synd om oss, men det är ju kul att träffa folk ibland. Jobba, komma hem, bli ordentligt trött. För att inte förslappas totalt tar jag på mig jeans och målar naglarna, värdigheten är viktig även när ingen ser.

Sen vill man ju ut. Eller hur pass uppriktig den viljan är kan diskuteras, men tydlig ansvarsfördelning har vi i alla fall. Mamman tjatar för att familjen ska komma ut, barnet tjatar för att familjen ska stanna ute längre.

Flera olika varianter av tagen, klättra på tak och klaga över surströmmingslukt – det finns mycket att hitta på när sjukan mist sitt grepp och det bara handlar om buffertdagar. Jag tycker om att spana på förbipasserande musikhögskolestudenter. Det känns som att jag känner dem så väl, där de går så ungt vuxna med sina tygväskor och second hand-fyndade kappor.

Diskussionen om demokratiindex fortsätter; ”Schweiz ligger tia, men det vet väl alla”. Inte jag.

Flyttfåglarna gör sig startklara över våra huvuden och vi är redo att gå in. Nästan i alla fall.

Dimma och chokladbollar

, 1 Comment

Dimman låg tjock när vi vaknade imorse och det är mycket med den här månaden som påminner om Addis Abeba. Snart var himlen blå och det blev tydligt att jag skulle få sällskap hemma idag, en sån där förkylning som vi inte hade gett särskilt stor uppmärksamhet för ett år sedan.

Ibland är det segt att bli berövad några timmar för sig själv, idag är det bara mysigt och en välkommen återhämtning från logistiken.

Efter frukost blev det bak av enklaste slag och jag funderar om inte Folkhälsomyndigheten borde ta detta i beaktande; nys och hosta i armvecket, tvätta händerna ofta och låt bli att rulla chokladbollar med ett förkylt barn. Men ni behöver inte vara oroliga, vi kommer att äta upp allt själva.

Undrens tid

4 Comments

LYCKAN att äntligen få ha startat terminen! Sist jag hade en lektion var i februari innan vi åkte till Etiopien, det känns som en liten evighet sen. Som jag har saknat det! Även om vi nu har glest mellan borden och handsprit i lärarvagnarna är det en ynnest att få träffa människor varje dag.

Samtidigt är det inte helt lätt för Sharews att ställa om från sommarlov till långa dagar och att vara en arbetande ensamstående förälder känns ibland som en omöjlig ekvation. Sänker alla ribbor som tänkas kan och har till och med lyckats lägga mig tidigt, undrens tid är prick nu.

Bra bär

0 Comments

Vissa bär måste man kämpa för, andra bär får man plocka hos sin bror medan barnen leker nöjt.

Bäråret 2020 gör ingen besviken. Väl? Är någon besviken?

Det här var bara början, jag fick låna en hink till slut och ändå lämnades busken med mycket kvar. Vi är stora bärkonsumenter utan problem med surt så det här kommer jag tacka mig själv för. Jag gör väldigt sällan något med bären, fryser bara in allt för att ha på gröten eller i smoothien – ja, jag hör själv hur jag låter men det kan inte hjälpas. Vi gillar det. Bär i frysen är också bra mellis-backup. Finns det något jag behärskar är det konsten att skjuta på handlingen och där spelar fruktsubstitut en viktig roll.

Tänk hur många timmar som ägnats åt bärrensning genom tiderna. Men om jag känner någon som helst koppling till mina förmödrar släpper den så fort jag börja tänka tvåtusentalstankar i stil med ”vad skönt det är att göra nåt med händerna”. Men jag undrar om också de tyckte det var lite skumt att ätliga bär kan uppkomma lite varstans helt utan vår inblandning?

20 augusti

12 Comments

Av någon anledning känns det lökigt att beskriva en jobbdag precis innan terminstart som intensiv, men denna torsdag var just det. Jag är glad att vara igång och ser mer än någonsin fram emot att få träffa alla på måndag, det var alldeles för längesen. Både till och från jobbet hade jag nästan svårt att hålla ögonen på vägen; morgonens dimma över skogarna och eftermiddagens störtskur som följdes av mastodontregnbåge och klara färger hade inte svårt att få min uppmärksamhet.

Störst idag var att Esaias började ettan! Lilla stora fina pojke. Deras nya lärare hade ordnat så fint i klassrummet och idag hade de fått rita en teckning till sina lådor – på hans sitter nu en snacksrobot. GENI!!! utropar jag, hundra procent partisk.

Klockan var fem men badsuget var starkare än hungern så vi cyklade ner till stranden direkt, där var det folktomt och varmt (sådär att man inte behöver springa till handduken så fort man kommit upp).

AW i världsklass! Riktigt skönt var det.

Jag var oförskämt nöjd och lycklig. Han har börjat ettan! Vi bor bredvid det här! Sandslott är kul! osv

En timmes konstant njutning.

Väl hemma gick jag direkt till balkongen för att plocka in lite väldoft samtidigt som den sena middagen inte lagade sig själv och humöret svängde därefter. Några raggmunkar senare var det dags för charader. Vet ni hur svårt det är att gissa vilken barnprogramskaraktär som ett exalterat barn försöker gestalta? Jätte.

Omstart

0 Comments

Så var vi igång igen, med tidiga morgnar, pendling och raster. Jobb och fritids däremellan. På ickeekonomiska sätt lönar det sig verkligen att jobba deltid; jag tror nämligen vi mår bra av en mjukstart av typen tre jobbdagar, sen långhelg på fem.

För ovanlighetens skull har jag inte satt min fot i Älvsbyn på hela sommaren och det är fint att vara tillbaka. Under en lunchpromenad mindes jag hur jag för kanske 12 år sen köpte en tallrik med älvsbymotiv på second hand – den var kulfin och jag tänkte mig att om jag någon gång skulle flytta till Norrbotten fick det bli till Älvsbyn. Prickade ändå hyfsat nära?

En till

, , 2 Comments

Ännu en bild av kombinationen Esaias och vatten, ännu en sten som skulle kasta i. Ytterligare en oplanerad dag som timme för timme fylldes med innehåll. Tänk vad härligt livet är, sa han. Middag på en i övrigt tom restaurang, en kaffe att ta med – ”det verkar vara havremjölken som är grejen med den här”. Fortsatta samtal om presidenter och diktatorer, hur långa, bra eller dåliga de är, om fattigdom, rikedom och olika länders demokratiindex. Ett kvällsdopp som vi inte kunde låta bli trots att avsaknaden av handduk gjorde att vi fick hoppa och springa oss torra. En första, andra och tredje vattenkanna på balkongen. En sista semesterdag, en av de bästa.

Augusti är augusti

2 Comments

Min tanke för denna månad är att låta augusti vara augusti; sommar, återseenden och djupa gröna nyanser. Med en dag av sommarlov kvar kan jag konstatera att ledighetskänslan sitter i in i det sista.

Onsdagen lovade sol och vi var inte sena att haka på vänner till stranden – med risk för att låta som en efterhandskonstruktör tycker jag nästan att en stranddag är nog så härlig när vi behöver värma oss i handdukarna och kan gå på sanden utan att bränna fotsulorna. Och vår favoritbadplats får mig alltid att känna en sån glädje över att bo i Norrbotten.

Min svägerska har fyllt 40 och det firade vi med god mat och vacker utsikt. Fortsätter förundras över att jag bor i samma stad som mina två bröder.

Piteå är vackert även från ovan.

Utomhus är allt mustigt överdåd. Jag gillar också hur allt från planer till färger mattats av den här delen av sommaren, det blir behagligare och mjukare.

Efter två badstränder hade denna varma lördag ännu inte kramat ut allt bad som gick att hämta, så vi tog ett kvällsdopp på vägen hem, återigen i Pite älv. Utrymme, skönhet och äntligen svala kroppar.

Tacksamheten

, 2 Comments

Ibland känns huden tunn och hjärtat tomt – som om allt får plats. Lättrörd och enormt tacksam, den där tacksamheten som ibland forceras men som stunder som denna bubblar upp från magtrakten. Tack. Tack för blåbärsskog och vänner på köksgolvet, tack för filmredigeringsappar och spellistor, tack för sms och blombuketter.

Hur hamnade jag i den här sinnesstämningen, undrar jag och poletten är snabb. Jag var ärlig ikväll. Tvekan och rädsla i det öppna, jag var sann mot mig själv och Gud. Nu är det som om linserna fått rätt styrka och jag kan se med klar blick; vilken gåva den här dagen var, vilken gåva allt är. Tack för mamma och pappa. Tack för blommande balkong och god mat. Tack för jordgubbar och ögonfransar. Tack för idag.

«< 9 10 11 12 13 >»