Självporträtt

MALIN hud, tröja, turkos bakgrund

Hittade ett klipp på youtube om hur en ritar hud i photoshop och woooow så roligt! Orkade inte vara lika noggrann som mannen i klippet (och hade nog ändå inte fått samma resultat) men det här ser ju faktiskt inte så pjåkigt ut. Glad för det. Nu ska jag måla nån annan.  /Malin

Bollen i rullning

Förra veckan la vi dom alla på brevlådan. Bröllopsinbjudningarna. Efter flera kvällars pysselverkstad, där jag satt på golvet och mätte, klippte, vek och tejpade ihop kuvert och Erik vid datorn som ritade och färglade, så är bollen nu i rullning. Och det är sånt här pyssel som gör mig glad. Älskar det monotona, ”många bäckar små”-typ av pysslet som med lite mysig musik gör min tillvaro rofylld.

inbjudan framsida

inbjudan kuvert

Kuverten gjorde jag av papper från en kartbok. En väldigt stor kartbok, ska tilläggas. Så här ser insidan ut…

insida (kopia)

Nu väntar fler pysselkvällar inför projekt bröllop. Så fortsättning följer!

/Malin

När min odräglighet klingade av för en stund

Hur var det i Thailand? frågade jag, med snäppet högre puls än normalt, som alltid när jag är i samma rum som henne. Du förstår, jag har så otroligt svårt för denna människa, och så har det varit från första stund. I början tyckte jag att det fanns skäl för min irritation – och på den banan har jag fortsatt. Banan av dömande blickar och ignorans, ett kyligt hej för att sen återgå till annat för att jag ska slippa prata med henne. Som det ju blir ibland, tänkte jag. Försvarade jag.

Ikväll möttes vi igen. Kompakt tystnad. Hon gjorde sitt jobb. Jag tittade på. Sen, av någon anledning: Hur var det i Thailand?

Och så blev hon faktiskt lite trevlig att lyssna på.

Tydligen kan en kass inställning klinga av bara av att jag bjuder till lite.

Leva loppan

Processed with VSCOcam with f2 preset Processed with VSCOcam with f2 preset

Fina grejer på gång! I helgen har jag, Erik och min syster Mirjam vikt över 100 loppor och har stora planer för denna kombo. Till höger har vi rockringar, inlindade med vit eltejp och ljusslingor. Tanken är att den ska pryda en lada om några månader, då vi firar att jag och Erik gifter oss. Och resultatet ska ni få se så fort den blir klar! Vi hade för övrigt en oerhört trivsam stund i vardagsrummet hemma hos föräldrarna, med solen som sken in i vardagsrummet där vi satt och vek loppor på löpande band, skid-vm på tv och lilla Hedvig (Mirjams dotter) som satt och ritade vid andra sidan av bordet och med jämna mellanrum skrek YES!

Korset i köket

De etiopiska korsen – dessa konststycken med hundratals, ibland tusen, år på nacken, tillverkade med största skicklighet av generation efter generation. Jag blir oerhört fascinerad av vad händer och helig inspiration kan skapa. Tydligen har korsmakare varit ett yrke med väldigt låg status, vilket gör skönheten desto mer tilldragande.

Tariku och jag fick på vårt andra bröllop (vi gifte oss i Etiopien men hade en efterfest i Sverige) en bit björk av Malins föräldrar. På den målade jag ett av de finaste motiv jag kan tänka mig, samma som halsbandet:

image

Inget komplicerat dock, jag använde mig av en enkel svart spritpenna. Annat än att göra ett traditionellt kors genom att forma korset i bivax, göra en lerform, smälta krigsmateriel, fylla formen och dekorera.

Korset rymmer symbolik för Fader, Son och Ande, de tolv lärjungarna samt evigheten och det jordiska. Och den äldsta versionen (supergammal!) fanns i en kyrka som brändes ner av muslimer, men korset räddades. Häpnadsväckande!

image

Hopp i bokform

(null)

Att beskriva verkligheten är inget lätt uppdrag. Att hålla sig på den tunna linjen utan att bli dramatisk eller glättig är något få bemästrar, men någon som gör det till fullo är Tomas Sjödin. När träden avlövas läste jag för första gången när jag var typ sexton, och efter att ett par vänner tipsat om den läste jag den igen. Två av Tomas tre söner har en odiagnosticerad hjärnsjukdom som präglar hela familjens vardag och i boken får man en inblick i vilka sorger och glädjeämnen detta för med sig.

(null)

Denna lilla bok är i all sin enkelhet helt fantastisk. Kanske lite extra för att den berör kombinationen föräldraskap, sjukdom och tro. Men det fina ligger också i ärligheten, att inte vika av för de svåra frågorna – och låta några av dem förbli obesvarade ännu ett tag.

(null)