Tips

Att lyssna på

Lördag! Juni! Sol och värme! Bra musik är på sin plats.

Seinabo Sey släppte nytt igår – vilken stjärna hon är! MVG i sommarkänsla i Rom-Com.

Men ännu mer sommarstämning bjuder Ellen Vingren med flera på med En vänlig grönskas. Varje år lutar jag mig mot sommarpsalmerna som beskriver exakt hur storslaget och fantastiskt det kan vara den här tiden på året och att det finns mer och till och med bättre än detta.

Men du, o Gud som gör vår jord så skön i sommarns stunder
Giv att jag aktar främst ditt ord och dina nådesunder
Allt kött är hö och blomstren dö
och tiden allt fördriver, blott Herrens ord förbliver

Vi började lördagen med att se poängutdelningen från Eurovision och nu går Esaias omkring och säger Good evening i tid och otid. Låtarna därifrån har gått varma de senaste två veckorna, vilket för mig är lika delar kul som huvudvärk. Kanske uppåt 70 % huvudvärk. Men när Islands bidrag 10 years kommer på blir livet kul igen!

Sen på bollen såg och lyssnade jag till Loney dears livespelning häromveckan, den var fin och bra och allt man vill ha när man sitter och ritar eller käkar lördagsgodis.

Till sist lite kompis; jag blev så genomglad av att se min kära trummisvän Julia på scenen igen! Om ni börjar se klippet och undrar var hon är, ha tålamod, hon kommer snart. Liksom en tid full med livemusik, får man hoppas.

Har ni hört nåt bra eller roligt på sistone?

Skärmdumpat

Det är något med skärmdumpar som fascinerar mig; av alla tusen bilder och ord som scrollas förbi är det vissa som föräras inte bara med en like utan också med en plats i kamerarullen. Som tidningsurklipp i digital form. Här är några som jag sparat det senaste:

Morgan Harper Nichols kan formulera stora frågor i koncentrerad form. Varianter av den här frågan har jag burit med mig under pandemiåret.

En peppad stämning när jag och Malin skulle ses.

Ett guldkorn på insta är Abinet Teshome som fångar Addis Abeba sant och vackert. Nu har han en serie bilder som kallas Addis Mornings där känslan av kalla, disiga och på samma gång stressiga som fridfulla morgnar lyser igenom på ett underbart sätt.

För ett år sedan tipsade min kompis Julia mig om att lyssna på Annika Norlins Jag ser allt du gör, inläst av Olof Wretling och nu äntligen slår jag slag i saken. Många gillar den och så även jag! Särskilt skildringen av Norr- och Västerbotten som är tydlig och rolig utan att bli en karikatyr.

Konstnären Siri Carlen är nog den som inspirerar mig mest just nu, och dessutom är hon bäst på stories. Den här texten drabbade mig.

Mustiga böner! Jag är så tacksam över att Tidegärden finns som app, att få be utifrån bibeltexter gör att mina perspektiv vidgas.

Det finns många anledningar att följa Vilda barn där Maria Borda skriver om föräldraskap i olika kulturer och tider, det är vansinnigt intressant. Och så kommer hon ibland med toppentips som dessa glasspinnar som man får genom att blanda sötad kondenserad mjölk med vanlig mjölk och smaksätta på valfritt sätt. Vi har testat göra detta med oreokex och det blev fantastiskt gott! Oförskämt lätt var det också.

Slutligen ett Van Gogh-citat som talade till mig. Jag ödslar inte mycket tid åt självkritik, men jag tror på den här attityden i livet. Testa, vad kan gå fel? Gör de ba.

Söndagsmusiken

Vi är nyvakna och hör musik från någon granne, det är fint och får oss på gott humör. En annan gång i en annan lägenhet hörde jag musiken en annan granne spelade. Jag kände genast igen låten. Sen kom nästa, ännu en av mina favoriter. Är det grannen ovanför? Sen en till. Vem är detta? Ytterligare en låt. Jag tror jag måste gå upp och knacka på, det är ju för bra för att vara sant! Så märkte jag att min iPod var på och min alldeles egna spellista sipprade ut genom hörlurarna.

En annan gång skulle jag sova i ett gästrum med en tysk volontär och jag hörde musiken hon lyssnade på. Låt efter låt helt i min smak. Åh, lyssnar du på Erykah Badu? Ja, det är ju skivan du brände till mig i födelsedagspresent. Eh jaha.

Imorgon är det söndag och söndagar mår extra bra med hjälp av en passande spellista. Tänk er en god och långsam frukost, en bra bok, nöjda barn, tulpaner och sol mot bakgrund av lugna vackra toner. Och om vi inte är där kan även snöstorm, halvstressad sinnesstämning och halvtrista pålägg hjälpas av låtar som påminner om annat. Sagt och gjort, här kommer lite söndagsmusik från mig till er.

Trevlig lyssning! Om du bor granne med mig och jag råkar överhöra är sannolikheten stor att jag tänker väldigt fina tankar om dig.

Matinspo från en oinspirerad

Önskeinlägg: matinspo! Jag som aldrig vet vad vi ska äta förrän vi har ätit? Särskilt inte i den här udda vardagen då antalet måltider hemma ökat drastiskt. Men så går dagarna och på något vis somnar vi mätta varje kväll. Ibland äter vi amerikanskt eller norskt, det vill säga hamburgare eller fryspizza, ibland annat:

De dagar vi äter frukost hemma är det nästan alltid smoothie: banan, bär och havremjölk. Helst med blåbär, svarta vinbär och kanske lite spenat. Eller mango, havtorn, passionsfrukt och apelsinjuice. Det går snabbt och är väldigt gott!

Om jag inte har någon färdig soppa till min hemmajobbarlunch gör jag ofta något med grönkål och mathavre. Kvalificerar det ens som en maträtt eller är det bara lite hoprörda råvaror? En bra lunch är det i alla fall. Kombinationen varierar, men det kan vara:
Purjo eller gul lök
Vitlök
Svamp, aubergine eller zucchini
Hackad grönkål
Chiliflakes
Citronsaft
Lite creme fraiche
Salt och peppar
Mathavre eller matvete

Jag steker allt, kokar mathavre och blandar sen alltihop med lite creme fraiche om det finns hemma. Ibland gör jag samma men med ingefära, soja och mer chili, utan creme fraiche men kanske med lite cashewnötter på. Då behövs inte ens mathavren, det funkar som det är eller med typ bladspenat. OJ vilket uppstyrt recept va

För någon månad sen lagade jag pasta med tomatsås och burrata, rätten har återkommit några gånger sen dess och receptet kommer från Elsa Billgrens blogg. Och nu inser jag att allt jag testat därifrån varit väldigt bra; en sötpotatissoppa med tillbehör, en väldigt god daal och en helt fantastisk citronkaka (toppen till påsk!). Jag borde nog gå igenom alla hennes recept, för någon smakmässig koppling verkar absolut finnas.

Fil är också mat är antagligen den enda bloggmening jag fått citerad. Pga sanningshalten! Särskilt bra blir filen (eller yoghurten, ok) med en god granola till. Jag har utgått från det här receptet men tweakat det lite efter ett par år – och gör en större batch så det räcker längre än tre dagar.

3 dl helt bovete, blötlagt i kokat vatten minst 30 min
3 dl havregryn
2 dl solroskärnor
1 dl linfrön
1 dl pumpakärnor
1 dl sesamfrön
1 dl riven kokos
2 dl hackade mandlar
1 dl hackade nötter
2 msk kokosolja
2 msk honung
1 msk kanel
knappt 1 msk kardemumma (du kan ta mindre av kryddorna, jag gillar när det smakar mycket)
en nypa salt

Blanda och rosta i ugnen på 150 grader tills det ser bra ut, rör om några gånger. Varmare om du har bråttom. När det svalnat kan du blanda i russin eller annan torkad frukt.

Det var det! Och snart är det matdags igen.

Det andra skrivit

När mötena med andra människor är få uppskattar jag att mitt jobb är så varierande, meningsfullt och lärorikt – tack vare de personer jag får träffa. Ingen dag är den andra lik. Under en skrivövning skulle deltagarna skriva vad de gjorde dagen innan och vad de skulle göra dagen därpå, och en formulerade något i stil med: Jag vet inte vad som händer imorgon men jag planerar att gå till skolan och studera och sen gå tillbaka hem. Jag dristar mig till att säga att det är väldigt få svenskfödda som skriver eller ens tänker på det sättet. Men det gäller ju alla; vi vet inte vad som händer.

Fastan – och tankarna kring den – fortsätter. Den ökade digitala närvaron av både kyrkor och enskilda kristna gör att vi-känslan i denna, annars något ensliga, period efter fettisdag blir starkare. Peter Halldorf påminner i Spåren till det fördolda om ett liv att längta efter:

Därför är fastan, eller askesen, aldrig ett avståndstagande. Den är en väg till ett genuint mottagande. Ju mer beroende vi blir av Gud, desto mindre beroende av omvärldens bekräftelser. I det oberoendet kan vi ta emot världen, både ting och människor – och vårt eget liv! – inte för vad de ger oss utan för vad de är i Gud. Ett mottagande som är idel glädje.

Och slutligen ett citat av Tim Keller som jag ramlade över. Hur många ord och citat läser man inte på en dag? Det här har i alla fall stannat kvar i mig länge och gjort mig lite provocerad, men också fött förundran, tacksamhet och ökad tillit till Gud: God will only give you what you would have asked for if you knew everything he knows. 

Söndagstips

Solen sken på stammar och toppar redan klockan åtta, en bra start på dagen! Vi ska snart ge oss ut men först kommer ett önskeinlägg med mina bästa söndagstips. För alla är inte utemänniskor och ni som är det ska väl också komma in någon gång?

Vi börjar med det enda tidsbegränsade, dokumentären Ett grönländskt äventyr som finns på svtplay till och med imorgon måndag. Jag började se den igår för att jag gillar allt som har att göra med personer eller familjer som väljer att bosätta sig i ett nytt land med en ny kultur, jag hade inte förväntat mig att bli helt tagen. Den är vacker, sorglig och gestaltad på ett osentimentalt sätt. Känslan hänger kvar i mig idag.

Så till en radda poddar som liksom hakade i varandra utan att vara sammankopplade på något sätt. Bloggen A Beautiful Mess har jag följt i många år, och i detta avsnitt av systrarnas podd berättar Elsie Larson om sin uppväxt i en strängt religiös miljö. Det smärtar att lyssna på men det som sticker ut är att hon uppenbarligen har bearbetat sina upplevelser – det är ledsamt men inte bittert. Och namnet A Beautiful Mess får en ny mening.

Elsie vittnar om hur fel det kan bli när vi tolkar diverse känslor och infall som Guds röst, men jag tror ändå att det finns sätt att lyssna in Gud som är sunda, som får oss att älska Gud och vår nästa mer. Jag har ofta använt skrivandet i detta, och det här poddavsnittet påminde mig om vilket fantastiskt verktyg det kan vara.

Här intervjuas Kardinal Anders Arborelius som säger en massa intressanta saker, framförallt i slutet då han talar om att söka och finna Gud i allt – inte bara i naturen utan också i mötet med andra människor, vilket för oss till podd nummer fyra:

Vad händer när vi fylls av förundran? Och vad är det som väcker denna känsla hos oss? Det är underbart när andra kan ta ens egna tankar och hobbyanalyser vidare.

Slutligen vill jag tipsa om en av Bibel Projects senaste klipp; ett tillfälle att öka sin förståelse av – och förundran inför – Guds trofasthet.

Hoppas ni alla har en ljus och vacker söndag!

Att skapa utan press

Jag gillar att göra saker med mina händer, men jag är också (som alla?) lagd åt prestationshållet vilket gör att glädjen kan kvävas och upptäckarlusten försvinna. Kanske är den risken lite extra överhängande när det handlar om att göra något som resulterar i en produkt av något slag. Medan en halvkass löprunda blir en i träningsmängden det är lätt att se på det tovade, målade eller stickade som ligger framför mig och döma i termer av snyggt eller fult. Jag strävar efter att komma ifrån den dömande blicken, att bara köra och skapa mer som ett barn, men ibland måste jag lura hjärnan för att komma dit. Det här är mina strategier:

Gör något användbart. Det finns en frihet i att göra något som främst är till för att användas, inte betraktas. Stickningen har hjälpt mig genom många svackor, när jag haft varken inspiration eller idéer har ett färdigt stickmönster hjälpt mig. En maska i taget och sen har jag något som värmer någon. Det hjälper skapartankarna att komma igång men erbjuder också lite vila.

Gör något till dig själv. Det är underbart att få skapa till andra men när det bara handlar om att sticka något till en bebis, måla en tavla åt en kompis eller skriva för andra att läsa kan det i vissa fall bli överväldigande. Jag vill såklart att det ska uppskattas av mottagaren, men den strävan kan vara lite hämmande i den kreativa processen. Då kan jag göra något till mig själv, som för att frisätta mitt eget tycke.

Dela en del. Förut delade jag knappt något av det jag gjorde på blogg eller instagram, jag såg det nästan som en lägre form av skapande (gör du det bara för att få likes?). Det senaste året har jag märkt att det faktiskt blir roligare då – jag gillar att ta del av vad andra gör och jag växer och utvecklas av andras respons. Samtidigt finns det mycket jag inte delar, vissa grejer vill jag hålla för mig själv.

Vila dig i form. Tvinga inte fram något. Soffan är också bra. Jag får oftast mina kreativa il i slutet av lovet eller helgen, det är nog ingen slump.

Rita på kvitton. Om jag målar på canvas är det uppenbara målet Väggen. Om jag däremot skissar i en anteckningsbok eller på ett kvitto får jag rita hur fint eller fult jag vill, syftet är inte främst att det ska visas upp.

Testa nya tekniker. Det här året har börjat med stor variation och ett nytt material varje vecka, utan att jag planerat det. Först var det ull, sen papper, oljepasteller, jag redigerade ett par filmer, ritade med blyerts och nu har jag små former av lera som väntar på att målas. Att testa nytt främjar lekfullhet och är plain skoj – jag behöver inte vara bäst, jag testar bara.

Sen kan man också strunta i det och fortsätta en annan dag. Och när det du gör inte blir så fint som du hade önskat, se det som ett träningspass. Det kommer fler chanser!


Om ni klickar på bilderna kommer ni till inläggen de kommer från.
Mer på samma tema:

Skapa med barn
Underlätta skapandet

Böcker för sorgen

Det här inlägget har jag tänkt skriva länge. Så pass länge att det är ett par år sen jag läste vissa av de böcker jag kommer att tipsa om, men jag vet att de hjälpte. Under sorgens första faser är det nämligen inte mycket som hjälper. Det är jobbigt att vara med andra, jobbigt att vara själv, det är hjärtskärande att möta människor som inte frågar något men när de väl gör det landar det ofta fel ändå. Jag fick låna en bok skriven av någon som i sitt jobb möter människor i sorg och den började med att förklara att sorg kan vara så mycket. Det kan vara efter ett förlorat husdjur eller en sommarstuga man behövt sälja. Nej nej nej. Nu kan jag se att det finns likheter mellan alla de sorger vi möter i livet, men då var det som ett slag i ansiktet. I och för sig har jag aldrig ens ägt en sommarstuga men jag gissar att det skiljer sig lite från ett äktenskap.

De här tre böckerna, plus den fjärde som jag lånade och den femte som är utlånad, handlar om att förlora en närstående. Sin man, sin fru, sitt barn eller att behöva dö själv. Antagligen var det därför de kunde sätta ord på saker jag kände.

CS Lewis Anteckningar under dagar av sorg gavs först ut under pseudonym och är full av frågor. Det är den första tiden, det är chock och ocensurerade tankar. Igenkänningen är stor, till exempel i detta stycke:

Paul Kalanithis När andetagen blir till luft grep tag i mig för att omständigheterna påminde så mycket om våra: ett ungt par, ett litet barn, cancer. Paul avled nio månader före Tariku och var lika gammal. Han har skrivit boken själv vilket gör den extra drabbande, nästintill plågsam men ändå läkande. Jag vill minnas att någon typ av pollett trillade ner när jag läste den här. Det är nämligen lätt att vänja sig vid sin egen historia men när en liknande målas upp blir det tydligt hur onormalt det är med trettiplussare som dör ifrån sina fruar och barn.

Bodil Malmstens Det här är hjärtat hyllades när den kom. Jag kände att jag fick en unik förståelse för att hon skriver om hur hennes man har dött ifrån henne – men kanske är det bara vad bra litteratur gör, får oss att tro att just vi har den unika förståelsen. Denna pärla till bok handlar om hjärtat, sorgen, meningslöshet och kärlek. Låt mig bli din människa igen.

Patrik Hagmans Sorgens gåva är en vidgad blick säger mycket bara i boktiteln. Patrik förlorade sitt barn och sin fru och skriver även han väldigt ärligt – frågorna och nyanserna får plats. Som detta, att inte bara den älskade utan också det gemensamma livet har ryckts ifrån en.

Tomas Sjödins När träden avlövas ser man längre från vårt kök måste nästan räknas som en klassiker. Jag läste den som tonåring, jag läste den när jag var med Tariku på sjukhuset och jag läste den när han hade dött. Barnen Sjödins sjukdom beskrivs med värdighet och livets kraft blir stark.

Det är fantastiskt hur andras ord kan identifiera mina känslor och vilken kraft det finns i igenkänningen, och jag anar att du inte behöver vara änka för att uppleva den.

Fredagstips

Det är fredag och ni ska få en hel drös med tips inför helgen. Håll i er:

Kan ni gissa hur glada vi blev när vi en tisdagsmorgon skulle kolla vem det nya avsnittet av Historierummet handlade om och det visade sig vara Haile Selassie? Poddar går i ett här hemma och den här har nog spelats minst 20 gånger? På tio dagar.

Mer etiopientema bjöd Konflikt på, lite mer nutid, lite djupare analys.

Min vän Lina har till min stora glädje börjat blogga, och blandar kloka reflektioner med recept och roliga återbruksidéer. Att läsa där känns lite som att träffa henne fastän vi inte kan ses, för hennes värme och kreativitet återspeglas i allt hon gör.

Det ska erkännas att jag inte hunnit lyssna igenom hela Camp Lukewarm men det jag har hört gillar jag. Ett särskilt tips till dig som vill lyssna på musik som handlar om Gud men inte låter så… lovsångigt?

Hemmaträning! Jag är i ärlighetens namn lite less på den. Det är svårt att få till kvalitativa löppass på snö eller is och då blir jag mindre motiverad till inneträningen också. Plus decembermörker. Men en ljusglimt är några för mig nya träningspass av growingannanas på Youtube. Om du tyckt att passen jag tidigare tipsat om varit för käcka och amerikanska är de här inte det, det är nämligen inget snack överhuvudtaget. Och vissa har ”No jumping” med i titeln vilket är bra för oss i lägenhet vissa tider. Generellt mycket benfokus, men det kan man väl leva med. Starkare ben alltså.

Får jag vara så fräck att tipsa om mig själv? Det är ju min blogg så jag antar att jag får det. Ni kan nämligen följa mig på instagram om ni vill! I dessa inte så sociala tider gillar jag minglet som äger rum där – om jag inte kan prata med mina kollegor på rasten kan jag i alla fall lägga upp någonting i stories och få kontakt med folk på det viset. Ett extremt pandemiskt beteende. Precis som i verkligheten heter jag @elinsharew där.

dem_härgärget.jpg

Härbärget i Luleå hotas av nedläggning, här kan du skriva under om du liksom jag tycker att det är en dålig idé att stänga dörren för hemlösa. Om ni vill stötta Gemenskapsmåltiden i Luleå ekonomiskt kan ni läsa hur ni gör det här.

Och slutligen ett juligt, snabbt recept från Tuvessonskan (som också tagit bilden). Gnocchi i tomatsås med brynt saffranssmör, huuuur gott som helst.

Inte mindre än åtta tips, helgen är räddad!

Allt mögligt

Finns det någon fler som tycker det är frestande att istället för allt möjligt skriva allt mögligt eller allt mjöligt? Nu gav jag i vilket fall efter. Här är det dock inga mögliga grejer som bjuds, bara fräscha och fina!

Paulina Palmgrens album släpptes i fredags, jag hade väntat och blev inte besviken.

Jag är inte Englands drottning men däremot en social varelse, därför träffade de här orden mittenpricken denna vecka då pandemilivet har varit lite väl påfrestande. Är sen på bollen och har inte så mycket tid till serier som jag hade önskat, men The Crown hörni!

Det är fortfarande svårt att veta exakt vad som har hänt och händer i norra Etiopien, men UNHCR är där och vi har möjlighet att bidra till nödhjälp till dem som tvingats fly.

Panik på den nya uppdateringen av instagram som har gjorts om till en konsumtionsapp. (För er som inte har insta eller inte har uppdaterat, så har de satt en shoppingknapp där man förut tryckte för att se sina notifikationer, som gjort för att vi ska använda muskelminnet till att handla mer.) Är sugen på att bojkotta men kommer antagligen inte göra det, eftersom sociala medier faktiskt kan vara ganska sociala trots allt. Och vill ni ha kreativ inspiration kan jag varmt rekommendera @hallejuliaskapar och @mosteremelie!

Slutligen lite nyutgiven julmusik – det här låter bra i öronen. ”Finally someone understands that this is a worship song and not a Christmas carol”, såg jag någon kommentera videon till O Come Let Us Adore Him. Precis så!