Oh, the joy
När jag under en stund som i vanliga fall skulle tillägnas slösurfande istället lyckas skapa något känns det som jag har tämjt en best! Det digitala pysslet alltså, vilken grej.
Målat och ritat
Tummen upp!
Jag gillar snö. Snön har legat som ett tjockt täcke över Piteå i några veckor nu och jag blir inte less. Inte ens när jag står där vid bilen och måste skrapa och borsta och skotta. Jag gör sådana sysslor alldeles för sällan. Jag sitter ju som mest på rumpan varje dag. Så tack snön, så himla fint att du ger mig en riktig norrbottnisk vinter. Tummen upp!
Hälsningar Liv Strömquist
Jag ÄLSKAR Liv Strömquists föreställning ”Tänker på dig”. Hejaramsan mellan minut 3-4. Mmmm. Det här är det bästa på Svtplay just nu. Se den innan den plockas bort 16 feb.
Julklappen
Malin och Erik gav en fantastisk julklapp till vår familj! Malin har skurit fram orden ur psalm 23 i ett papper, så omtänksamt och inspirerande. Nu strålar tavlan hopp i vårt sovrum.
Begränsningarnas kreativitet
Med stor pepp köpte jag kritor till min son (barnteckningar kan ju nämligen vara det härligaste som finns) och med lika stor pepp tog han emot dem. Att rita var det dock inte tal om, men de lät kul när han kastade dem i golvet. Och då är jag inte en bättre förälder än att jag tar tillbaka gåvan och använder den själv i väntan på att pojkens konstnärliga ådra ska komma fram.
Lite lejon och lite sanning. Hur härligt det än kan vara med resurser i överflöd kan ett paket kritor vara nog så kreativitetsfrämjande.
Psalm 73
Få bibelord har jag burit med mig som detta. Min längtan. Att inse att jag har Gud, genom allt. Och att jag på den grunden inte måste sträva efter mer, annat eller bättre, utan kan få leva i förnöjsamhet. Jag har allt jag behöver, min önskan är att förstå det.
Jag och min nyfunna vän – ritplattan
Jag, pennan och lugnet hittade tillbaka till varandra för några dagar sen, då jag hittade en bild i mitt Instagram-flöde. En kvinna som heter Hopie Stockman hade den vackraste väggen med ett motiv precis som denna. Och för första gången på ett år kände jag ett stort behov, eller snarare en nöd, efter att rita. Tack och lov för Eriks ritplatta som alltid ligger framför datorn så inbjudande. Så nu, några kvällar senare, har jag resultatet av peppen. Det kommer mera tror jag. Som kan signeras Malin.