Färg och form

Stora ord om en liten kofta

Det senaste året har utan tvekan varit mitt absolut sämsta. Min man har legat på sjukhus på grund av långdragna komplikationer efter en stamcellstransplantation förra hösten. Så. Fruktansvärt. Segt. Tålamodsprövande är en underdrift och även om livet fortsätter är det mycket som satts på paus. Aktiviteter jag inte längre orkar prioritera och ideal som får ge vika för mer energisparande lösningar. I en sån här livssituation blir det samtidigt tydligt vad som faktiskt ger energi, om något får ens inre att bubbla upp i nån slags pepp märks det väl.

Som när jag får göra något av garn. Att sticka är en viloplats och glädjekälla – stora ord men faktiskt helt sant. Att få skapa något med händerna har blivit min tillflykt under långa timmar på sjukhuset eller ensamma kvällar hemma. Jag får fokusera på något konkret, se hur något växer fram från nästan inget. Sen blir det ju förhoppningsvis något användbart av det och jag tänkte visa er min senaste kreation, faktiskt det första plagget jag stickat förutom vantar och mössor och sånt. En kofta till förtjusande lilla Esaias:

redDSC_1021 redDSC_1028

För intresserade är garnet Drops Cotton Merino och mönstret heter Vågspel (stl 2 år med lite extra längd till unge herr snabbväxande) – allt köpt från bästa Louise på Yllotyll i Uppsala.

redDSC_1068

/Elin (och Malin tog bilderna!)

Alfapetspyssel

 

Jag hade turen att hitta ett fint Alfapet på second hand och tänkte göra en slags skylt där man kan använda bokstäverna till att skriva olika saker. Men så kom jag på att det nästan alltid är bättre att göra något användbart istället för endast dekorativt, och såhär gick det till när spelet blev ett grytunderlägg och två… muggunderlägg? Coasters på engelska, hjälp mig någon! 

  

Oändliga möjligheter! 

  

Efter lite pusslande framkom några ord från Jesaja i Bibeln.

  

Och såhär exalterad blev jag när antalet bokstäver blev till en helt jämn fyrkant.

  

Förutom själva brickorna behövs lim av något slag och en bit filt som är snäppet mindre än underläggets yttermått. Jag satte en dutt klister på bokstavsbrickans avigsida, lite på filten, lät det torka nån minut för att sen sätta ihop dem. Brickhållaren från spelet använde jag för att få kanterna så raka som möjligt, men en linjal eller en bokrygg hade fungerat lika bra. 

  

Efter limmandet fick allt torka under något tungt och därefter var de klara att användas. 

  

Sharew, Biruk, Lodo och Laka är min mans farfar (och vårt efternamn), farfarsfar, farfarsfarfar och farfarsfarfarsfar. Han kan namnet på sina förfäder i typ elva led och jag känner mig väldigt historielös i jämförelse. Och av de skrala resterna fick jag ihop Få mat och puss o sån lyx – en påminnelse om att det mest vardagliga oftast är det finaste. 

Så om du har ett alfapet i dina gömmor, eller råkar hitta ett begagnat, vet du nu vad du kan göra av det. Tänk att göra det här tillsammans med vänner, vilket briljant upplägg för en härlig kväll/möhippa/födelsedag/måndag. Bjud mig om ni styr upp nåt sånt! 

/Elin

Tovat do I owe the pleasure

redDSC_0275

Tovade tofflor. Jag gillar. För dig som gillar att sticka men inte vill göra något allt för avancerat, kan jag varmt rekommendera det här mönstret. Det är faktiskt väldigt enkelt. Du stickar med två stickor, behöver tre nystan av fritidsgarn (eller annat garn av ull) och när mönstret är klart kommer det se ut ungefär som ett stort T. Sen är det bara att sy ihop och in i tvättmaskinen. Jag älskar att sitta ute på balkongen nu när hösten har kommit, dricka te och mysa i dessa tofflor.

redDSC_0283

Här kommer mönstret för damstorlek:

– Lägg upp 64 maskor på en sticka.
– Sticka rätstickning fram och tillbaka tills stickningen är 13 cm.
– Maska av 10 masker på vardera sida. (Alltså maska av tio masker, fortsätt sticka tills du har 10 masker kvar och då maskar du av dem.)
– Fortsätt över resten av maskerna till stickningen är 28 cm totalt.
– Varva att sticka 2 räta och sedan 2 räta tillsammans stickan ut.
– Sticka sedan räta två varv stickan ut.
– Nu ska du varva att sticka 1 rät och sedan 2 räta tillsammans stickan ut.
– Sticka sedan räta två varv stickan ut.
– Sticka bara 2 räta tillsammans stickan ut.
– Sticka sedan räta två varv stickan ut.

Nu ska du klippa av så pass lång tråd så att det räcker till att sy ihop tofflan. Trä tråden på en stoppnål och trä igenom tråden genom maskorna. Fortsätt sedan att sy ihop tofflans ovansida. Nu kan du välja om du vill har en ”slits” längst upp på tofflan (se de rosa tofflorna) eller sy ihop dem helt så att de ser ut som de gråa tofflorna. Sy sedan ihop baksidan.

Tovning: Det går att göra för hand eller med tvättmaskin. Jag tycker att tvättmaskinen ger ett gott resultat så jag körde mina tofflor 2 ggr i 90 grader med 1 msk vanligt tvättmedel. Du får själv avgöra om du är nöjd med resultatet efter en gång i tvättmaskinen. Var bara beredd på att resultatet kan variera från maskin till maskin. Om du ändå ska tvätta så kan du lika gärna kasta in tofflorna tillsammans med tvätten. Ger lika bra resultat och så sparar vi på miljön!

Lycka till!

/Malin

 

 

Återbrukskudden

  

Kuddar är något jag tänkt på väldigt mycket de senaste åren. På riktigt alltså – de jag har i soffan har jag inte gillat, vill inte köpa nytt och har inget passande tyg att sy av. Längst ner på listan av verkliga problem, men lite bättre känns det allt när jag nu fått en lösning på kuddsituationen här hemma. På PMU, och säkert en hel del andra andrahandsbutiker, går det att köpa mattrasor som får det att klia i fingrarna. Sist kom jag över ett gigantiskt nystan i finaste senapsgult, som jag satte igång att sticka med på encentimentersstickor. 

  
Räta, hårda maskor rakt igenom, i samma bredd som innerkudden. 

  
Fördel grov stickning: barnet kan härja fritt, inget remsas upp (och skulle det mot förmodan hända går det supersnabbt att sticka ikapp).

  
En kväll satt Malin och jag på balkongen och stickade (true story) och vips var det dags att sy ihop sidorna. Jag valde att virka för att ingen nål funkade, och ni kan se hur varenda handmuskel jobbar.

  
Så var den klar! 

Virkad bubbelplast

image

När jag fyllde år fick jag en ipad i present från storfamiljen, och typ dagen efter började jag virka ett fodral. Kruxet är bara att kunna få till ett fodral som både är fint och praktiskt, alltså stöttåligt och inte bara som en tunn sjal runt den tekniska prylen. Till slut hittade jag bobble stitch crochet, som är som virkad bubbelplast ungefär. Perrrrrfekt för såna här grejer! Här finns beskrivningen, på engelska vilket kan vara lite förvirrande, men alla frågetecken rätas ut om ni kollar videon.

image

Den som vet att jag fyller år i januari har redan räknat ut att detta inte blev klart på en kväll. Dessutom går det åt sjukt mycket garn, det här med svart på slutet var ett nödvändigt ont då blått och vitt tagit slut (konsekvensen av att ta garner från mammas förråd istället för att beräkna och köpa nytt).

image

Men bubbligt och stabilt blev det i alla fall!

Att låta orden sjunka in

  
Jag tror på Bibeln, att den kan förvandla människor och situationer, ge hopp och tröst och riktning. Jag vill leva med bibelordet nära hjärtat. Samtidigt har jag ofta en enfaldig uppfattning om vad detta skulle innebära; läsa sida upp och sida ner, ju mer desto bättre. Men om Bibeln är så otroligt dynamisk, bör inte mitt läsande av den kunna vara detsamma? 

Min senaste kvällsrutin är att skriva ett bibelord. Låta sanningen gå förbi mina blåa ögon, genom kroppen och ut i fingrarna. Jag slappnar av när jag har en penna i handen och jag lär mig aldrig så bra som när jag får skriva. Orden får sjunka in och fastnar förhoppningsvis.

  

Räven

  
En liten räv med en stor uppgift (förvaring) blev klar i veckan. 

  
Alla dagar på sjukhus har gett mig ro att virka med tunnare garn och mindre nål, att det tar tid är bara positivt när dagarna är långa. Idén kom passande nog från Yarnspirations och innebar ännu ett poäng till virkningen. Förr har jag mest bara stickat, men jag gillar att kunna göra saker som inte är fullt så mjuka. Trodde tidigare att det krävs tjockare garn för att göra korgar, men det här tunna blev faktiskt mycket mer stabilt.

  

Malala

”Kärlek utan mod och vishet är sentimentalitet, vilket är fallet med de flesta som tillhör kyrkan.
Mod utan kärlek och vishet är dumdristighet, vilket är fallet med de flesta soldater. Vishet utan
kärlek och mod är feghet, vilket är fallet med de flesta intellektuella. Men den som har kärlek,
mod och vishet förändrar världen.”                      Ammon Hennacy, Katolsk aktivist, 1893-1970

malala turkos bakgrund
En väldigt klok och modig Malina sa i somras att vi borde ha modförebilder som påminner oss att
våga göra modiga saker. Sophie Scholl, Moder Teresa och Malala är en sånna förebilder. Vanliga
människor som vågade gå mot strömmen. Och det finns ju flera andra förebilder, som säkert finns
nära oss om tittar runt omkring oss. Här har vi Malala och så fort hon är färdigritad ska hon få
hänga på en vägg här hemma hos mig och peppa mig att våga göra modiga saker.

Peace! /Malin

 

 

Mother & Son Art Collaboration

Idag fyller Tariku år och ni ska få se en av hans presenter som jag och Esaias gjort tillsammans. Alltså jag blir så peppad av att göra sånt här med mitt barn!

Det hela började med blåbär till mellanmål: gott + fin färg = oslagbar kombination! När ungen var som kladdigast gav jag honom ett akvarellpapper att smeta på. Papperskvalitén gör att allt ser finare ut, plus att det inte ger vika för blåbärsgrejset.

När Esaias ätit klart, duschat och ytterligare några veckor gått tog jag mitt ansvar i att förbättra min sons konstverk. Hehe. Det enkla knepet för att få vilken akvarell som helst att se lite mer städad ut är att fylla i linjer med svart penna. Från mellisklet till abstrakt konst.

Jag klippte ut den bit jag tyckte blev finast, ramade in och gav bort till den bästa av bästa.

Otroligt kul! Varför har vi inte gjort det här tidigare?

Lejonkudden

 

Förra veckan fyllde ett av mina favoritbarn tre år, och eftersom han har allt han behöver och önskar (förutom en låtsasdammsugare, vilket han fick) sydde jag en lejonkudde. Idén är helt och hållet stulen från Pinterest, så allt jag behövde klura på var hur jag skulle gå till väga. 

 

Två runda tygbitar, broderat ansikte och en lååååååång virkad snodd till man blev det. När jag visade Tariku mina presentalternativ på tidigare nämnda Pinterest sa han: Elin, visst vet du att det här tar tid? Han känner mig så väl, för helt plötsligt var det kvällen innan kalaset och min kära mamma kom till undsättning:

 

 

 

Men på födelsedagens morgon var det bara stoppningen kvar! Treåringen trodde att det var en sol, men några timmar senare kramade han kudden och deklarerade: jag älskar gult! Älskade barn.