Allt Elin skrivit

Augusti är augusti

Min tanke för denna månad är att låta augusti vara augusti; sommar, återseenden och djupa gröna nyanser. Med en dag av sommarlov kvar kan jag konstatera att ledighetskänslan sitter i in i det sista.

Onsdagen lovade sol och vi var inte sena att haka på vänner till stranden – med risk för att låta som en efterhandskonstruktör tycker jag nästan att en stranddag är nog så härlig när vi behöver värma oss i handdukarna och kan gå på sanden utan att bränna fotsulorna. Och vår favoritbadplats får mig alltid att känna en sån glädje över att bo i Norrbotten.

Min svägerska har fyllt 40 och det firade vi med god mat och vacker utsikt. Fortsätter förundras över att jag bor i samma stad som mina två bröder.

Piteå är vackert även från ovan.

Utomhus är allt mustigt överdåd. Jag gillar också hur allt från planer till färger mattats av den här delen av sommaren, det blir behagligare och mjukare.

Efter två badstränder hade denna varma lördag ännu inte kramat ut allt bad som gick att hämta, så vi tog ett kvällsdopp på vägen hem, återigen i Pite älv. Utrymme, skönhet och äntligen svala kroppar.

Tacksamheten

Ibland känns huden tunn och hjärtat tomt – som om allt får plats. Lättrörd och enormt tacksam, den där tacksamheten som ibland forceras men som stunder som denna bubblar upp från magtrakten. Tack. Tack för blåbärsskog och vänner på köksgolvet, tack för filmredigeringsappar och spellistor, tack för sms och blombuketter.

Hur hamnade jag i den här sinnesstämningen, undrar jag och poletten är snabb. Jag var ärlig ikväll. Tvekan och rädsla i det öppna, jag var sann mot mig själv och Gud. Nu är det som om linserna fått rätt styrka och jag kan se med klar blick; vilken gåva den här dagen var, vilken gåva allt är. Tack för mamma och pappa. Tack för blommande balkong och god mat. Tack för jordgubbar och ögonfransar. Tack för idag.

Semestertrött

Är det bara jag som känner mig lite semestertrött? Det är måltid på måltid, två starka viljor och fort till stranden så fort solen värmer. Logistiska utmaningar och så en måltid till. En smal väg mellan för mycket och för lite på schemat. Höjden av lyx att bli trött av ledighet!

Jag fascineras alltid av hur tappert hjärnan hänger med i svängarna, för nu anas en svag längtan efter styrsel till grötiga lediga själar. Men inte än, det hade vi nog inte orkat. Tur vi har två veckor till att återhämta oss.

Guld i gröna skogar

På gränsen mellan fredag och lördag, läge att samla ihop de senaste dagarnas solsken:

Guld i gröna skogar

En kompis som ringde på onsdagskvällen, en annan som ringde på torsdagseftermiddagen. Totalt avgörande

Fungerande hörlurar efter att ha varit utan sen i november.

Hopp i vattenpöl följt av varm dusch. Nej, det var inte jag.

En nära vän till mig har delat med sig av hur han blev fri från porrmissbruk. Det är ärligt och mäktigt och Gud är god. Om ni vill kan ni lyssna till hans vittnesbörd här.

Luktärter och allt annat som blommar

En pappa som visar vägen

Att bli uppslukad av serier

En ovanligt städad lägenhet

Att barnet börjar dagen med att spela Livin la vida loca på blockflöjt

Ork som kommer åter

Nämnde jag hjortronen?

Kvantitetstid

Är det något 2020 har gett mig är det mycket tid med mitt barn och sommaren är inget undantag. Från att vi vaknar till att vi somnar är det vi och oftast är det vanliga dagar med vanlig mat och vanliga samtalsämnen. Har vi sällskap av vänner åker vi gärna på utflykter och hittar på olika saker, men när det bara är vi två faller vi in i en lugnare lunk med återkommande inslag. Lego och poddar, böcker och kanske någon cykeltur. ”Mamma, ska jag säga en grej?”, ja säg allt du vill.

Mina djupaste vänskaper har vuxit fram på samma sätt; timmar läggs på timmar, helt vanliga stunder utan något speciellt men som till slut har blivit en stark relation. Inte för att vi har hittat på så spejsiga grejer, men för att vi har tillbringat väldigt mycket vardag tillsammans. Jag tänker mig att det liknar de där 10 000 timmarna man ska lägga på något för att bli riktigt bra på det. För att komma nära varandra är kvantitetstid viktigare än kvalitetstid.

Sommar och systrar

Sommaren är hög och vacker, balkongen blommar och i bilen ligger krokodilen ständigt uppblåst. Vi går upp på berg och badar i hav och älv. Jag är mer skärmlös än på länge, det är en oväntat liten effort för stor utdelning. Semesterlunken infinner sig i allt högre grad och jag är glad att den långa ledigheten ger utrymme för det.

Häromdagen fick jag äntligen barnvakt och fick äntligen träffa Mi, hon fick skjuts på min pakethållare och ett grannbarn frågade om vi var systrar. Alla dessa systrar som Gud har gett mig, blir tårögd för mindre. Jag tänker ofta på det när barnaskarors storlek och syskons värde diskuteras; loppet är inte kört även om de biologiska bröderna och systrarna är få till antalet, livet kan bjuda på fler.

En ny storlek

Det stramar och glipar
Ärmen slutar innan armen
Det är dags för en ny storlek igen

Titta på varje plagg med andra ögon
Gå igenom det som länge varit självklart
Bort med det som hängt med länge
Iväg med gammalt och slitet
Ständiga favoriter
och sånt som bara blivit liggande

Leta hemma, leta borta
Vad gillar vi nu?
Vad passar dig nu?
Hitta nytt, hitta rätt
Redo för annat och större

En grön och två gula

Jag är krasslig och ni vet vad det innebär, en ny omgång av hemma, tacksamt ackompanjerat av regn och ett oväntat nöjt barn. Helt okej med andra ord. När solen tittar fram lägger jag mig på balkongen en stund och beundrar hur allt har växt.

Allt frodas och allt utom sallad och koriander har jag fått från andra, den här solrosen kommer från Sofia och det är något särskilt med växter från folk man gillar. Jag kände mig för övrigt som 18 år när jag tog en sån här bild – 2006 var närbildernas sommar.

Något annat jag gjorde som artonåring var att läsa En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie, och eftersom det enda jag minns av den är att den var bra tänkte jag läsa den igen. Jag älskar hennes sätt att beskriva människor och deras syn på världen. Läser ni om böcker ibland eller vill ni bara ha nytt?

På balkongen hängde också mitt senaste traderaköp på vädring. En kombination av frestande sommarrea, brist på möjlighet att botanisera i second hand-butiker och en allt mindre lust att köpa nyproducerat har gett mig ett bra traderaflyt de senaste veckorna. Och när en oanvänd gul klänning kommer direkt till brevinkasten för en hundring inklusive frakt, är det ju lite för bra för att inte fortsätta med.

Första juli

Så nådde vi juli fastän det kändes som att vi redan var där.

Efter en sedvanligt långsam morgon (hur snabbt vänjer man sig inte) tog vi oss till mina föräldrar som bakade mjukkaka i bagarstugan.

Esaias kände för att revolutionera bakkonsten och göra triangulära, kvadratiska och munkformade bröd – på denna punkt är han hundra procent lik mig.

Förutom gott bröd bjöd bagarstugan på fina färgkombinationer.

Många mackor senare åkte vi till Svensbyliden för att träffa efterlängtade vänner, äta glass och spana på djur och grejer från förritiden.

Uppmaningen var tydlig, vi sa okej och första juli fortsatte.

Regnet kommer

Efter en vecka med sol och bad varje dag kom denna måndag med tunga moln som kändes i huvudet. Även tankarna kändes och rörde sig kring människor som inte får stanna i landet, en dator som gått sönder, jobbiga minnen från andra somrar, viruset, rasismen. En längtan efter lösningar och frihet.

Jag handlade blommor till graven när de första dropparna kom, planterade i stillsamt regn. Sen tilltog styrkan och slutade inte, torra skogar och gräsmattor får nu dricka sig otörstiga.

Ikväll lyssnar jag på en av de vackraste sånger jag vet. Kothbiro – regnet kommer.