Allt Elin skrivit

Juni

image

Löftena kunna ej svika, i full blom rusar sommaren fram. Jag luras ofta att tro att blomsterprakt och ljusa nätter ska driva problemen på flykt, men vet innerst inne att det jobbiga i livet sällan sätts på paus. Men förhoppningsvis erbjuder vackra solnedgångar och de många glassarna en möjlighet att andas lite lugnare.

image

Virkad bubbelplast

image

När jag fyllde år fick jag en ipad i present från storfamiljen, och typ dagen efter började jag virka ett fodral. Kruxet är bara att kunna få till ett fodral som både är fint och praktiskt, alltså stöttåligt och inte bara som en tunn sjal runt den tekniska prylen. Till slut hittade jag bobble stitch crochet, som är som virkad bubbelplast ungefär. Perrrrrfekt för såna här grejer! Här finns beskrivningen, på engelska vilket kan vara lite förvirrande, men alla frågetecken rätas ut om ni kollar videon.

image

Den som vet att jag fyller år i januari har redan räknat ut att detta inte blev klart på en kväll. Dessutom går det åt sjukt mycket garn, det här med svart på slutet var ett nödvändigt ont då blått och vitt tagit slut (konsekvensen av att ta garner från mammas förråd istället för att beräkna och köpa nytt).

image

Men bubbligt och stabilt blev det i alla fall!

Möblera om

Måndag, en halvkall junidag med att göra-listor och trötthet. Tills alldeles nyss, då jag avbröt dammsugandet och flyttade på vår soffa – för att påminnas om ommöblerandets genialitet! Jag blev pepp, ettochetthalvtåringen började bära kuddar mellan rummen och saligheten var ett faktum. Att möblera om är lite som att vädra in frisk luft, fastän den gamla bäddsoffan med överkast på är densamma. Således blir det dagens tips; flytta på nåt! 

Att låta orden sjunka in

  
Jag tror på Bibeln, att den kan förvandla människor och situationer, ge hopp och tröst och riktning. Jag vill leva med bibelordet nära hjärtat. Samtidigt har jag ofta en enfaldig uppfattning om vad detta skulle innebära; läsa sida upp och sida ner, ju mer desto bättre. Men om Bibeln är så otroligt dynamisk, bör inte mitt läsande av den kunna vara detsamma? 

Min senaste kvällsrutin är att skriva ett bibelord. Låta sanningen gå förbi mina blåa ögon, genom kroppen och ut i fingrarna. Jag slappnar av när jag har en penna i handen och jag lär mig aldrig så bra som när jag får skriva. Orden får sjunka in och fastnar förhoppningsvis.

  

Pinterest!

Tillåt mig dela med mig av mitt favoritställe på hela internet: Pinterest! Där kan man samla allt möjligt – recept, inredningslösningar, citat, whatever – i olika anslagstavlor, publika eller privata. 

  
Varje pin har en länk till originalhemsidan vilket gör det lätt att hitta tillbaka till det där brödet som verkade gott eller den där halsduken man ville köpa. Och även om jag inte använt appen/sidan särskilt länge har jag flera gånger fått nytta av det jag pinnat; det är nämligen inte alltid som skaparlust och idéer sammanfaller, och då är det guld värt att samla en massa genialitet på ett ställe. 

  
Typ som vackra brev när man behöver nya sätt att skriva Johannas adress (en av mina bästa personer som jag på sätt och vis lärde känna genom brevväxling. Känner nu att brevskrivande förtjänar ett eget blogginlägg!).

 
En favoritmapp är fylld med en massa garnrelaterade idéer. Folk alltså!

  

  

Och en annan med grejer jag vill göra till eller med barnen jag har i min närhet. 

Tänk er detta fast bättre, eftersom ni utgår från era egna intressen och inte mina. Grattis Pinterest, du vann internet!

Ökad kontrast

När kultur är som bäst får en annars grådassig vardag lite mer kontrast. Tankebanor man förvirrat nuddat vid tar tydligare riktning med hjälp av en dikt. En bok hjälper att registrera fler aspekter i ens omgivning. Ett stycke musik rör vid något tidigare orört, jag känner att jag börjar älska mina närmaste ännu lite mer. Någon annans penseldrag talar hopp till mig. Och hjärtat jublar av tacksamhet vid filmens slut. 

  

Räven

  
En liten räv med en stor uppgift (förvaring) blev klar i veckan. 

  
Alla dagar på sjukhus har gett mig ro att virka med tunnare garn och mindre nål, att det tar tid är bara positivt när dagarna är långa. Idén kom passande nog från Yarnspirations och innebar ännu ett poäng till virkningen. Förr har jag mest bara stickat, men jag gillar att kunna göra saker som inte är fullt så mjuka. Trodde tidigare att det krävs tjockare garn för att göra korgar, men det här tunna blev faktiskt mycket mer stabilt.

  

Nytt

Än en gång går jag igenom vår lilla lägenhets garderober och lådor, byter plats och försöker få ordning på pinalerna. Högen med tavlor som inte fått någon plats blir vad jag siktar in mig på, och dunjackor. Rensar snabbt, ska snart iväg, och sysslan bidrar inte till någon djupandning. Samtidigt, ändå, lite frisk luft i systemet. Bort med det gamla, testa göra på nåt annat vis. Samma komponenter men nytt nytt nytt.

Med bestämda steg bär jag lådan med vinterkläder till förrådet, med ord av sanning på repeat i huvudet: du är en vind som säger det blir vår.

Glädjen

Snabbt gick vi, spanandes på fåglar och skulpturer. Över vattnet upphörde molnen tvärt, ett tydligt löfte om att solen snart kommer fram. Huruvida löftet infriades är av mindre vikt. Vi var rena, mätta och utvilade. Strax därefter, en älskads händer i våra, nåden att vara familj trots kassa omständigheter. Och storfamiljen som bär oss, alla på olika sätt. Med skjuts och mat, eller som de yngre med dans och ”jag är en riddare!” med både kladdkaka och grädde runt munnen. Jag tror inte att glädje alltid går att välja, men idag blev den mig given. 

Mother & Son Art Collaboration

Idag fyller Tariku år och ni ska få se en av hans presenter som jag och Esaias gjort tillsammans. Alltså jag blir så peppad av att göra sånt här med mitt barn!

Det hela började med blåbär till mellanmål: gott + fin färg = oslagbar kombination! När ungen var som kladdigast gav jag honom ett akvarellpapper att smeta på. Papperskvalitén gör att allt ser finare ut, plus att det inte ger vika för blåbärsgrejset.

När Esaias ätit klart, duschat och ytterligare några veckor gått tog jag mitt ansvar i att förbättra min sons konstverk. Hehe. Det enkla knepet för att få vilken akvarell som helst att se lite mer städad ut är att fylla i linjer med svart penna. Från mellisklet till abstrakt konst.

Jag klippte ut den bit jag tyckte blev finast, ramade in och gav bort till den bästa av bästa.

Otroligt kul! Varför har vi inte gjort det här tidigare?