Allt Elin skrivit

Slumpmässigt urval, del 2

Lättnaden över en tom skärm utan nya notifikationer kan ibland trumfa glädjen över ett nytt sms.

Jag löser nästan alltid korsord innan jag ska sova.

Jag gillar inte att äta med solen i ögonen.

Varför är det så lätt att bada kallt men så svårt att duscha kallt?

Mina vänner får hippie-associationer av mina favoritdofter.

Min bästa belöning efter ett träningspass är att skriva upp hur många minuter jag tränat i kalendern.

Jag tänker ofta på hur en av mina kurskamrater var irriterad på folk som skrev två utropstecken, ett eller tre ska det ju vara!!

Omstart

Så var vi igång igen, med tidiga morgnar, pendling och raster. Jobb och fritids däremellan. På ickeekonomiska sätt lönar det sig verkligen att jobba deltid; jag tror nämligen vi mår bra av en mjukstart av typen tre jobbdagar, sen långhelg på fem.

För ovanlighetens skull har jag inte satt min fot i Älvsbyn på hela sommaren och det är fint att vara tillbaka. Under en lunchpromenad mindes jag hur jag för kanske 12 år sen köpte en tallrik med älvsbymotiv på second hand – den var kulfin och jag tänkte mig att om jag någon gång skulle flytta till Norrbotten fick det bli till Älvsbyn. Prickade ändå hyfsat nära?

En till

Ännu en bild av kombinationen Esaias och vatten, ännu en sten som skulle kasta i. Ytterligare en oplanerad dag som timme för timme fylldes med innehåll. Tänk vad härligt livet är, sa han. Middag på en i övrigt tom restaurang, en kaffe att ta med – ”det verkar vara havremjölken som är grejen med den här”. Fortsatta samtal om presidenter och diktatorer, hur långa, bra eller dåliga de är, om fattigdom, rikedom och olika länders demokratiindex. Ett kvällsdopp som vi inte kunde låta bli trots att avsaknaden av handduk gjorde att vi fick hoppa och springa oss torra. En första, andra och tredje vattenkanna på balkongen. En sista semesterdag, en av de bästa.

Augusti är augusti

Min tanke för denna månad är att låta augusti vara augusti; sommar, återseenden och djupa gröna nyanser. Med en dag av sommarlov kvar kan jag konstatera att ledighetskänslan sitter i in i det sista.

Onsdagen lovade sol och vi var inte sena att haka på vänner till stranden – med risk för att låta som en efterhandskonstruktör tycker jag nästan att en stranddag är nog så härlig när vi behöver värma oss i handdukarna och kan gå på sanden utan att bränna fotsulorna. Och vår favoritbadplats får mig alltid att känna en sån glädje över att bo i Norrbotten.

Min svägerska har fyllt 40 och det firade vi med god mat och vacker utsikt. Fortsätter förundras över att jag bor i samma stad som mina två bröder.

Piteå är vackert även från ovan.

Utomhus är allt mustigt överdåd. Jag gillar också hur allt från planer till färger mattats av den här delen av sommaren, det blir behagligare och mjukare.

Efter två badstränder hade denna varma lördag ännu inte kramat ut allt bad som gick att hämta, så vi tog ett kvällsdopp på vägen hem, återigen i Pite älv. Utrymme, skönhet och äntligen svala kroppar.

Tacksamheten

Ibland känns huden tunn och hjärtat tomt – som om allt får plats. Lättrörd och enormt tacksam, den där tacksamheten som ibland forceras men som stunder som denna bubblar upp från magtrakten. Tack. Tack för blåbärsskog och vänner på köksgolvet, tack för filmredigeringsappar och spellistor, tack för sms och blombuketter.

Hur hamnade jag i den här sinnesstämningen, undrar jag och poletten är snabb. Jag var ärlig ikväll. Tvekan och rädsla i det öppna, jag var sann mot mig själv och Gud. Nu är det som om linserna fått rätt styrka och jag kan se med klar blick; vilken gåva den här dagen var, vilken gåva allt är. Tack för mamma och pappa. Tack för blommande balkong och god mat. Tack för jordgubbar och ögonfransar. Tack för idag.

Semestertrött

Är det bara jag som känner mig lite semestertrött? Det är måltid på måltid, två starka viljor och fort till stranden så fort solen värmer. Logistiska utmaningar och så en måltid till. En smal väg mellan för mycket och för lite på schemat. Höjden av lyx att bli trött av ledighet!

Jag fascineras alltid av hur tappert hjärnan hänger med i svängarna, för nu anas en svag längtan efter styrsel till grötiga lediga själar. Men inte än, det hade vi nog inte orkat. Tur vi har två veckor till att återhämta oss.

Guld i gröna skogar

På gränsen mellan fredag och lördag, läge att samla ihop de senaste dagarnas solsken:

Guld i gröna skogar

En kompis som ringde på onsdagskvällen, en annan som ringde på torsdagseftermiddagen. Totalt avgörande

Fungerande hörlurar efter att ha varit utan sen i november.

Hopp i vattenpöl följt av varm dusch. Nej, det var inte jag.

En nära vän till mig har delat med sig av hur han blev fri från porrmissbruk. Det är ärligt och mäktigt och Gud är god. Om ni vill kan ni lyssna till hans vittnesbörd här.

Luktärter och allt annat som blommar

En pappa som visar vägen

Att bli uppslukad av serier

En ovanligt städad lägenhet

Att barnet börjar dagen med att spela Livin la vida loca på blockflöjt

Ork som kommer åter

Nämnde jag hjortronen?

Kvantitetstid

Är det något 2020 har gett mig är det mycket tid med mitt barn och sommaren är inget undantag. Från att vi vaknar till att vi somnar är det vi och oftast är det vanliga dagar med vanlig mat och vanliga samtalsämnen. Har vi sällskap av vänner åker vi gärna på utflykter och hittar på olika saker, men när det bara är vi två faller vi in i en lugnare lunk med återkommande inslag. Lego och poddar, böcker och kanske någon cykeltur. ”Mamma, ska jag säga en grej?”, ja säg allt du vill.

Mina djupaste vänskaper har vuxit fram på samma sätt; timmar läggs på timmar, helt vanliga stunder utan något speciellt men som till slut har blivit en stark relation. Inte för att vi har hittat på så spejsiga grejer, men för att vi har tillbringat väldigt mycket vardag tillsammans. Jag tänker mig att det liknar de där 10 000 timmarna man ska lägga på något för att bli riktigt bra på det. För att komma nära varandra är kvantitetstid viktigare än kvalitetstid.

Sommar och systrar

Sommaren är hög och vacker, balkongen blommar och i bilen ligger krokodilen ständigt uppblåst. Vi går upp på berg och badar i hav och älv. Jag är mer skärmlös än på länge, det är en oväntat liten effort för stor utdelning. Semesterlunken infinner sig i allt högre grad och jag är glad att den långa ledigheten ger utrymme för det.

Häromdagen fick jag äntligen barnvakt och fick äntligen träffa Mi, hon fick skjuts på min pakethållare och ett grannbarn frågade om vi var systrar. Alla dessa systrar som Gud har gett mig, blir tårögd för mindre. Jag tänker ofta på det när barnaskarors storlek och syskons värde diskuteras; loppet är inte kört även om de biologiska bröderna och systrarna är få till antalet, livet kan bjuda på fler.