DIY

Augustialster

En titt in i backspegeln på vad mina händer var upptagna med i augusti:

Förr målade jag massor, och även om jag fortfarande älskar det tycker jag det är svårt att få till både tid och inspiration. Att jag ska måla är inga problem, frågan är istället vad jag ska måla. Men en barnfri kväll fick jag klyschigt nog för mig att måla av barnet jag saknade lite. Älskar hur tiden flyger förbi och man inte tänker på annat än det som ligger framför en. Dagen efter såg jag på den lilla träskivan och såg att det inte alls var så likt som jag trott (bilden till vänster). En kväll till och det såg betydligt mer ut som Esaias! Egentligen är det ju vanskligt att måla av personer som man träffar varje dag – fokus hamnar lätt på huruvida det blev likt eller ej. Men ibland är det värt den pressen.

img_2024   img_1854

Jag skojar inte när jag säger att typ alla jag känner har fått eller väntar barn i år. Babyboom i bekantskapskretsen! Och när det är ens närmsta vänner som får sina första barn är det såklart extra speciellt. Till lilla Miriam stickade jag en gul kofta (bästa färgen, bästa plagget) efter en bild på Pinterest. Tyckte så mycket om ärmarna!

img_1897

Ge – och få!

IMG_1382

Regn kan vara störande eller superviktigt – för bönder i Etiopien är det fullständigt livsavgörande om regnperioderna kommer som de ska. 2015 gjorde de inte det, vilket har lett till den värsta torkan på 30 år i stora delar av landet. Resultatet? Svält. Genom insamlingen Etiopien svälter samlar EFS in pengar som via Mekane Yesus förser tusentals skolbarn med näringsgröt varje dag.

Jag (Elin) har ett gäng kort jag gjort – alla i A6, alla i original – och en sådant blir ditt om du ger en valfri summa till Etiopien svälter. Win-win! Såhär gör du:

1. Ge pengar. T ex kan du swisha till 123-602 56 62 och märka med ”Etiopien svälter”

2. Maila din adress till hej@maytember.se

3. Vänta på posten.

Simple as that. Hoppas ni vill vara med och ge lite kärlek till Etiopien!

 

 

Någon ull? Säcken full!

  

Japp, en hel hög med ull har jag kvar sedan det senaste tovningsilet för drygt tio år sen, och tur var väl det! Valde den bästa färgen och tillbringade ett par kvällar med det finaste gula. 
 

Jag strävade efter tunn filt och la således två lager ull i olika riktningar och använde varmt vatten, såpa och fingrarna för att försiktigt massera ullen utan att den separerades. Precis så mysigt som det låter! 

  

Ganska snart går det att ta i hårdare, om man testar nypa upp ullfibrerna syns det hur mycket det tovats ihop. Min favorit är precis mot slutet när jag inte längre kan sabba det hela utan kan ta i precis hur mycket jag vill.

  

Var rejält peppad! Också tydlig terapi att stå arbeta ihop ullfibrer. 
  

När den asymmetriska – men ändå hyfsat jämntjocka – filten torkat var det dags att bestämma vad jag skulle göra av den. Bebistofflor fick det bli (att vi vurmar för tovade tofflor kan väl knappast ha undgått någon av er)! Utgick från en bild på Pinterest och de går självfallet lika bra att göra av köpt filt. Om inte bättre (jämnare osv)…

  

Klippte till sulor lagom till en sex veckor ung brorson och två avlånga bitar som skulle bli överdelen. 

  

Mitten av den långa remsan ska sitta längst bak på hälen och därifrån sydde jag ihop med langettstygn. Ändarna läggs omlott framtill och det är lätt att klippa till dem så att allt blir jämnt.

Redo att värma små små fötter!

  

Lyckat misslyckande

  

Med inspiration från Malins tovade tofflor som jag verkligen gillar att låna när jag är hos henne bestämde jag mig för att göra ett eget par. Stickade, sydde ihop, och sen var det dags för tovning – och här nånstans tappade jag ovetandes kontrollen. Jag ville nämligen att tofflorna skulle vara ordentligt tovade, och efter att ha pratat med Malin som fick tvätta sina två gånger och läst kommentarerna på det här inlägget (på en fantastisk blogg för övrigt) tänkte jag att det var lika bra att köra på 90 grader direkt. Vilket på grund av tvättmaskinens förval höjdes till 95… Lite peppad väntan och därefter var det dags att öppna luckan och låta ens ansikte spegla den inre förvirringen över att tofflorna i storlek 38 inte gick att finna då de förvandlats till två minitofflor i storlek 25. Så sjukt små, så sjukt tovade! Och ja, faktiskt fina! 
  

Blir oerhört fascinerad av ullens egenskaper och hur vacker färgen och strukturen blev jämfört med hur det såg ut före tvätt, vilket ni ser här ovan. Samt den makalösa lyckträffen att de blev exakt min sons storlek. Om de blir för halkiga ska jag sula dem med skinn från en gammal skinnjacka, och om jag ska tova fler tofflor blir ursprungsstickningen meterlång – eller temperaturen något lägre.

  

Näverslöjd for kiddos

image

När jag var liten fick vi fläta korgar i näver på skolan, hur fantastisk grej är inte det? Jag kan fortfarande se framför mig hur vi satt runt ett stort bord med näverremsor i händerna. När jag för ett tag sen hittade resultatet hemma hos mina föräldrar blev jag utomordentligt imponerad av mitt sjuåriga jag. Kolla vad jag gjorde! 1995! Jag var ett hantverksunderbarn!

image

Tills jag kom ihåg hur det egentligen var; vi fick fläta lite och på sin höjd testa på att göra hörn för att ett tag senare hämta den färdiga korgen, färdigställd av en betydligt mer skillad, vuxen kvinna. Så något underbarn var jag antagligen inte, men jag blir fortfarande alldeles varm av tanken på att jag fick göra detta på lågstadiet. Tack Blåsmarks skola för det.

image

Stora ord om en liten kofta

Det senaste året har utan tvekan varit mitt absolut sämsta. Min man har legat på sjukhus på grund av långdragna komplikationer efter en stamcellstransplantation förra hösten. Så. Fruktansvärt. Segt. Tålamodsprövande är en underdrift och även om livet fortsätter är det mycket som satts på paus. Aktiviteter jag inte längre orkar prioritera och ideal som får ge vika för mer energisparande lösningar. I en sån här livssituation blir det samtidigt tydligt vad som faktiskt ger energi, om något får ens inre att bubbla upp i nån slags pepp märks det väl.

Som när jag får göra något av garn. Att sticka är en viloplats och glädjekälla – stora ord men faktiskt helt sant. Att få skapa något med händerna har blivit min tillflykt under långa timmar på sjukhuset eller ensamma kvällar hemma. Jag får fokusera på något konkret, se hur något växer fram från nästan inget. Sen blir det ju förhoppningsvis något användbart av det och jag tänkte visa er min senaste kreation, faktiskt det första plagget jag stickat förutom vantar och mössor och sånt. En kofta till förtjusande lilla Esaias:

redDSC_1021 redDSC_1028

För intresserade är garnet Drops Cotton Merino och mönstret heter Vågspel (stl 2 år med lite extra längd till unge herr snabbväxande) – allt köpt från bästa Louise på Yllotyll i Uppsala.

redDSC_1068

/Elin (och Malin tog bilderna!)

Alfapetspyssel

 

Jag hade turen att hitta ett fint Alfapet på second hand och tänkte göra en slags skylt där man kan använda bokstäverna till att skriva olika saker. Men så kom jag på att det nästan alltid är bättre att göra något användbart istället för endast dekorativt, och såhär gick det till när spelet blev ett grytunderlägg och två… muggunderlägg? Coasters på engelska, hjälp mig någon! 

  

Oändliga möjligheter! 

  

Efter lite pusslande framkom några ord från Jesaja i Bibeln.

  

Och såhär exalterad blev jag när antalet bokstäver blev till en helt jämn fyrkant.

  

Förutom själva brickorna behövs lim av något slag och en bit filt som är snäppet mindre än underläggets yttermått. Jag satte en dutt klister på bokstavsbrickans avigsida, lite på filten, lät det torka nån minut för att sen sätta ihop dem. Brickhållaren från spelet använde jag för att få kanterna så raka som möjligt, men en linjal eller en bokrygg hade fungerat lika bra. 

  

Efter limmandet fick allt torka under något tungt och därefter var de klara att användas. 

  

Sharew, Biruk, Lodo och Laka är min mans farfar (och vårt efternamn), farfarsfar, farfarsfarfar och farfarsfarfarsfar. Han kan namnet på sina förfäder i typ elva led och jag känner mig väldigt historielös i jämförelse. Och av de skrala resterna fick jag ihop Få mat och puss o sån lyx – en påminnelse om att det mest vardagliga oftast är det finaste. 

Så om du har ett alfapet i dina gömmor, eller råkar hitta ett begagnat, vet du nu vad du kan göra av det. Tänk att göra det här tillsammans med vänner, vilket briljant upplägg för en härlig kväll/möhippa/födelsedag/måndag. Bjud mig om ni styr upp nåt sånt! 

/Elin

Tovat do I owe the pleasure

redDSC_0275

Tovade tofflor. Jag gillar. För dig som gillar att sticka men inte vill göra något allt för avancerat, kan jag varmt rekommendera det här mönstret. Det är faktiskt väldigt enkelt. Du stickar med två stickor, behöver tre nystan av fritidsgarn (eller annat garn av ull) och när mönstret är klart kommer det se ut ungefär som ett stort T. Sen är det bara att sy ihop och in i tvättmaskinen. Jag älskar att sitta ute på balkongen nu när hösten har kommit, dricka te och mysa i dessa tofflor.

redDSC_0283

Här kommer mönstret för damstorlek:

– Lägg upp 64 maskor på en sticka.
– Sticka rätstickning fram och tillbaka tills stickningen är 13 cm.
– Maska av 10 masker på vardera sida. (Alltså maska av tio masker, fortsätt sticka tills du har 10 masker kvar och då maskar du av dem.)
– Fortsätt över resten av maskerna till stickningen är 28 cm totalt.
– Varva att sticka 2 räta och sedan 2 räta tillsammans stickan ut.
– Sticka sedan räta två varv stickan ut.
– Nu ska du varva att sticka 1 rät och sedan 2 räta tillsammans stickan ut.
– Sticka sedan räta två varv stickan ut.
– Sticka bara 2 räta tillsammans stickan ut.
– Sticka sedan räta två varv stickan ut.

Nu ska du klippa av så pass lång tråd så att det räcker till att sy ihop tofflan. Trä tråden på en stoppnål och trä igenom tråden genom maskorna. Fortsätt sedan att sy ihop tofflans ovansida. Nu kan du välja om du vill har en ”slits” längst upp på tofflan (se de rosa tofflorna) eller sy ihop dem helt så att de ser ut som de gråa tofflorna. Sy sedan ihop baksidan.

Tovning: Det går att göra för hand eller med tvättmaskin. Jag tycker att tvättmaskinen ger ett gott resultat så jag körde mina tofflor 2 ggr i 90 grader med 1 msk vanligt tvättmedel. Du får själv avgöra om du är nöjd med resultatet efter en gång i tvättmaskinen. Var bara beredd på att resultatet kan variera från maskin till maskin. Om du ändå ska tvätta så kan du lika gärna kasta in tofflorna tillsammans med tvätten. Ger lika bra resultat och så sparar vi på miljön!

Lycka till!

/Malin

 

 

Återbrukskudden

  

Kuddar är något jag tänkt på väldigt mycket de senaste åren. På riktigt alltså – de jag har i soffan har jag inte gillat, vill inte köpa nytt och har inget passande tyg att sy av. Längst ner på listan av verkliga problem, men lite bättre känns det allt när jag nu fått en lösning på kuddsituationen här hemma. På PMU, och säkert en hel del andra andrahandsbutiker, går det att köpa mattrasor som får det att klia i fingrarna. Sist kom jag över ett gigantiskt nystan i finaste senapsgult, som jag satte igång att sticka med på encentimentersstickor. 

  
Räta, hårda maskor rakt igenom, i samma bredd som innerkudden. 

  
Fördel grov stickning: barnet kan härja fritt, inget remsas upp (och skulle det mot förmodan hända går det supersnabbt att sticka ikapp).

  
En kväll satt Malin och jag på balkongen och stickade (true story) och vips var det dags att sy ihop sidorna. Jag valde att virka för att ingen nål funkade, och ni kan se hur varenda handmuskel jobbar.

  
Så var den klar! 

Virkad bubbelplast

image

När jag fyllde år fick jag en ipad i present från storfamiljen, och typ dagen efter började jag virka ett fodral. Kruxet är bara att kunna få till ett fodral som både är fint och praktiskt, alltså stöttåligt och inte bara som en tunn sjal runt den tekniska prylen. Till slut hittade jag bobble stitch crochet, som är som virkad bubbelplast ungefär. Perrrrrfekt för såna här grejer! Här finns beskrivningen, på engelska vilket kan vara lite förvirrande, men alla frågetecken rätas ut om ni kollar videon.

image

Den som vet att jag fyller år i januari har redan räknat ut att detta inte blev klart på en kväll. Dessutom går det åt sjukt mycket garn, det här med svart på slutet var ett nödvändigt ont då blått och vitt tagit slut (konsekvensen av att ta garner från mammas förråd istället för att beräkna och köpa nytt).

image

Men bubbligt och stabilt blev det i alla fall!