About maytember

Posts by maytember:

Fem månader av Siggekvalitet

Låt mig presentera denna fantastiska människa som sen fem månader tillbaka har funnits i våra liv. Hans namn är Sigge Bo Rosengren och vi älskar honom så mycket. Livet har fått fler nyanser på alla områden och jag känner mig nypa-mig-i-armen-lycklig av att jag får umgås med honom om dagarna. Jag får bju på min absoluta favoritbild i livet. Typ fyra dagar gammal människa i bilen påväg hem från BB. ♥

 

Rabarbersaften!

Rabarber! Älskar rabarber! Igår var jag hos mina föräldrar och gjorde den rabarbersaft jag druckit hela livet men aldrig tillverkat själv; mammas recept som hon fått av min farmor.

 

Om ni också vill dricka denna underbara saft (det vill ni) gör ni såhär:

Avverka en stor bunt rabarber, skär i bitar, lägg i en rostfri hink eller bunke. Skiva citroner att varva med – jag körde på fyra citroner till en tiolitershink rabarber.

 

Häll över kallt vatten så det täcker alltihopa. Låt stå svalt (stor fördel med matkällare, annars får man rensa kylen) i tre dygn (minnesregel: Jesus). Lägg ett lock på glänt eller täck med bakplåspapper, det ska inte vara helt tätt.

 

Efter de tre dygnen silar du bort rabarber och citron och blandar i socker, så mycket som vätskan klarar av att lösa upp. Ingen upphettning behövs. Häll upp i flaskor och blanda med så mycket vatten du tycker är gott när det är dags att dricka. En flaska klarar sig ungefär en vecka i kylskåp, vill du spara är det klokast att frysa.

Happy safting!

Flax, flax

James som i James & Karin kom till vår stad igår och underhöll. Vi var på plats både jag och Elin med respektive familjer. Måhända mer kul för mig och Erik än för lille fem-månaders-Sigge. Esaias dock – han trallade med i låtarna! James serverade klassikerna Älgarna demonstrerar, Fjärillarvens sång (ni vet – flax, flax, flax, flax, flax, fast mycket fortare) och Har du grävt någon grop idag? Blev orimligt glad av den sistnämnda låten när han sjunger ”Varför vill alla bo i en stad? Dåliga lungor och ingen glad”. Inget fel med stora städer, det är bara inget för mig. Jag älskar Norrbotten med allt som tillhör. Och jag älskar att vara ute! Min natursuktande själ vill alltid ut, ut, ut till naturen.

Efter konserten följde Elin oss hem. ”Vad ska vi göra nu?” frågade vi oss när vi satt på balkongen och hade käkat klart. ”Fota?” Så vi drog till naturen och vattnet där Elin jobbade poser och jag kameran.

/Malin

Ljuset vinner

Hej ni trogna,

Ljuset återvänder samtidigt som mörkret besöker Drottninggatan, gudstjänstfirande i Egypten och andra ställen i vår sargade värld. 

Oskar Linnros sätter ord på hoppet, likaså We Will Worship, ett sydafrikanskt lovsångskollektiv som plogar upp nya vägar i tankarna. Malin pratar ibland om att musik kan tala djupare än något annat och jag vet att hon har rätt. 

Februari

Fort springer veckorna förbi, januari 2017 är inte längre här men var full av överraskande sol och takdropp. Jag går in i en mer intensiv period på mitt jobb och gläds åt att det kan få kännas såhär numera, jämfört med det gångna årets intensiva längtan efter att tiden skulle gå snabbare. Det har varit och är en vacker vinter, full av nåd och new beginnings mitt bland vattkoppor, gråt och inställda planer. Precis som det alltid fungerar, trots våra vedermödor finns det alltid något mer.

Med kärlek till er,
Elin

The Swedish Theory of Love


Det finns en briljant dokumentär på svtplay: The Swedish Theory of Love. Den är smått brutal i sin framtoning och handlar om något som jag funderar på väldigt ofta. Individualismens pris, hur vi lever i Sverige och vad det får för konsekvenser när självständigheten dras till sin spets. Och när Sveriges motsats ska undersökas och detta görs i hos missionärer i Etiopien kan ni ju bara ana hur storögd jag blir. Inte konstigt att skillnaderna mellan de två länderna måste bearbetas år ut och år in. 

Se den, alla! 

Tacksamt

I en tidning på jobbet läste jag att ”såå tacksam” är det nya skrytet. Ord som gör det legitimt att visa upp allt det perfekta, kanske. Inflation, kanske. Men nu kommer jag ändå skriva ut t-ordet, och här är anledningen: 

Jag får bo här. Inte precis här, snarare i en tvårummare några hundra meter bort, men tillräckligt nära för att kunna ta mig till vattnet även när orken tryter. För när orken tryter, som den gjort med besked på sistone, gör lite frisk luft och vackra vyer hela skillnaden för mig. 

En vän från Addis hälsade på i somras och vi tog båten ut på sjön i Blåsmark, där mina föräldrar bor. Junikvällen var frisk och solig, vattnet var blankt och träden nästan lysande gröna. Min vän var exalterad på det där lugna sättet som man kan bli av naturupplevelser och sa: det är bra att uppleva det här med dig, för du förstår hur speciellt det här är. 

Det är nämligen mycket av livet i norra Sverige som åter har blivit vardag efter etiopienåren, men naturen slutar jag inte att förundras över. Och nu menar jag inte främst det storslagna, utan det nära och lättillgängliga: skogen på andra sidan vägen, rena älvar och sjöar och åar, promenadstigar och cykelvägar, allmänna badstränder och gröna gräsmattor även utanför hyresrätter. Frisk luft. Det är en ynnest få förunnad – och jag är tacksam. 

Bon Bon Bon

Glädjens dag när Bon Ivers nya kommit ut! Jag har otroligt många minnen förknippade till de tidigare albumen – att lyssna på For Emma, forever ago är som att förflytta mig till Uppsala 2009 och lyssnar jag på Bon Iver från 2011 är det bara Addis Abeba i min hjärna. Tänker att 22, A Million blir perfekt för Piteå.

%d bloggare gillar detta: