Sol som sipprar in
Augustialster
En titt in i backspegeln på vad mina händer var upptagna med i augusti:
Förr målade jag massor, och även om jag fortfarande älskar det tycker jag det är svårt att få till både tid och inspiration. Att jag ska måla är inga problem, frågan är istället vad jag ska måla. Men en barnfri kväll fick jag klyschigt nog för mig att måla av barnet jag saknade lite. Älskar hur tiden flyger förbi och man inte tänker på annat än det som ligger framför en. Dagen efter såg jag på den lilla träskivan och såg att det inte alls var så likt som jag trott (bilden till vänster). En kväll till och det såg betydligt mer ut som Esaias! Egentligen är det ju vanskligt att måla av personer som man träffar varje dag – fokus hamnar lätt på huruvida det blev likt eller ej. Men ibland är det värt den pressen.
Jag skojar inte när jag säger att typ alla jag känner har fått eller väntar barn i år. Babyboom i bekantskapskretsen! Och när det är ens närmsta vänner som får sina första barn är det såklart extra speciellt. Till lilla Miriam stickade jag en gul kofta (bästa färgen, bästa plagget) efter en bild på Pinterest. Tyckte så mycket om ärmarna!
FYI
Jag lyckas väldigt ofta kolla på klockan när den är 11.23
Jag tycker det är lite läskigt med mörkret efter en helljus norrbottensommar.
Jag har en ny filosofi för disk och städning; lite i taget istället för allt på en gång. Annars blir det aldrig gjort.
Korsord är det bästa sättet att varva ner innan man ska somna.
A color story är by far den bästa bildredigeringsappen jag testat.
Jag älskar att springa i uppförsbackar.
Jag blir stressad av barnböcker som handlar för mycket om siffror.
Jag tycker det här klippet är genialt. Och Sverige i ett nötskal:
Ettårskalas ethio style
Trots att ingen kultur är felfri, trots att jag många gånger slitit mitt hår över det som är norm bland många etiopier: jag älskar det här. Att gå på ettårskalas och stanna i sex timmar utan att ens behöva anstränga sig eller komma på ursäkter varför man inte går hem. Hur någon halvvägs in i festen säger jaha, fyller flickan år? Barnen leker i bakgrunden tills de kommer nära någon vuxen, då får de kramar och fullt fokus. Mat i överflöd även de gånger ekonomin kan vara knaper – jag får till och med en överfull matlåda med mig när det är dags att köra hem.
Jag vet att jag har en tendens att romantisera och bli nostalgisk. Men det här är mer än så, för den etiopiska kulturen bjuder på så mycket av det jag längtar efter i livet. Så mycket av omtänksamhet och generositet som är inbyggt i det vanliga sättet att vara och umgås. Önskar mig mer av det!
Och hörrni!
Så fantastiskt att ni varje dag är ett gäng som tittar in här. Glad och peppad blir jag!
/elin
Kvällsaktiviteten
Gick och la mig jättetidigt, kunde inte somna. Steg upp igen, har nu varit uppe jättelänge med tanke på när barnet kommer vakna imorgon. Lagom är visst inte för mig. Något som däremot är för mig är hur härligt mosig hjärnan blir när kvällen övergår till natt. Allt oväsentligt flyter undan och kvar är endast det jag har för ögonen.
Kvällens syssla blev att läsa delar av bloggen jag skrev under mina år i Etiopien. Kom över det här inlägget om Tariku; det finns fortfarande mycket kvar att lära av honom.
Öppna din himmel
Öppna din himmel över min rastlösa själ
Ge fasthet åt trevande steg
Sjung melodier som överröstar brus
Bär genom dal, skänk vishet över berg
Öppna din himmel över min rastlösa själ
Låt det regna!
Åt tyngd för löv som måste falla
Åt liv för en öken som ska blomma
Öppna din himmel över min rastlösa själ
Ankra mig till det allra heligaste
Blicken klar, hjärtat bestämt
Mjukt av nåd, allt av nåd
